Hur viktigt är det att spara mellan 19 och 25?

Jag fick en fråga på förra inlägget kring det här med att utbilda sig till något där man kan börja jobba med ok lön direkt efter gymnasiet. Varför är det inte en vanligare resa till FIRE?

Nu är ju urvalet relativt begränsat och det kan finnas många som gått i pension vid 40 som ingen av oss hört talas om. Men av den begränsade grupp jag har koll på håller jag med om att det känns som att de flesta pluggat på universitetet, jobbat med något tjänstemannajobb och fått upp lönen till strax över gränsen för statlig skatt vid 35-40 och sen slutat jobba några år senare. Jämfört med att jobba som rörmokare mellan 19 och 33 och sluta jobba då.

Vi vet hur avgörande tiden är för ränta på ränta. Vilket gör att det krävs ett väldigt högt sparande mellan 25 och 40 för den som fyller 25 år utan kapital och stora CSN lån jämfört med en annan 25 åring som började jobba vid 19 och som redan sparat och investerat från en rörmokarlön under 6 år. Med progressiv skatt och att det ofta tar några år att få upp lönen även efter studier så håller jag med om att det inte låter optimalt att plugga, börja som trainee med låg lön men goda utsikter, jobba hårt och visa framfötterna och få en hög lön vid 35 om målet är att sluta vid 37. 

Det har skulle man kunna göra lite tabeller på och jämföra snittlönen från olika yrken och hitta den optimala vägen från gymnasiet till tidigast möjliga FIRE-datum. Men jag tycker det blir ett lite bakvänt sätt att tänka att det skulle vara någon tävling där FIRE vid 38 garanterat är bättre än FIRE vid 42 oavsett vad man fyllt dessa 38 eller 42 år med.

Jag känner igen tankegångarna redan från tiden långt innan jag hade några planer på FIRE. När jag gick på gymnasiet mönstrade fortfarande alla killar och ungefär hälften gjorde lumpen. Jag hade då en kompis som sa att han tyckte lumpen hade varit jättekul och säkert lärorikt, men att det var dumt att slänga bort ett helt år. Exakt vad han ville uppnå med att genast börja plugga och därmed kunna börja jobba vid 23 års ålder istället för vid 24 är oklart. 

Låt oss titta på några faktorer som kan vara av intresse.

Tiden i ränta på ränta
Vi vet som sagt hur avgörande tiden är när vi räknar på ränta på ränta. Ska vi bygga upp maximal förmögenhet innan vi dör är det en enorm skillnad på om vi börjar spara vid 20 och dör vid 100 och kan räkna med 80 år eller om vi börjar spara vid 30 och dör vid 80 och bara kan räkna med 50 år. Så ska man bli miljardär genom att månadsspara i indexfonder är tidig start troligtvis viktig. Pratar vi däremot om FIRE och en typisk sparkvot för det på 30-70% av lönen för att kunna sluta jobba så handlar det om 10-20 års sparande. Och även att gå i pension vid 45 års ålder får ju anses vara väldigt tidigt och det kan då räcka att börja spara när du fyllt 30 med en sparkvot på runt 50% av lönen.

Vänja sig vid låga kostnader
Även om vi sett att det går att spara sig till FIRE (om vi tillåter oss kalla 45 som tidig pensionering) genom att börja spara vid 30 tror jag en viktig aspekt är att det är mycket enklare att ha låga kostnader om man aldrig vant sig vid höga kostnader.

Det här har inte så mycket med frågan om att börja jobba som rörmokare vid 19 eller som nyexaminerad civilekonom vid 25. I båda fallen tror jag det kan vara en stor fördel att börja spara direkt när första lönen kommer, innan man hunnit vänja sig vid att spendera alla pengar.

I mitt fall var övergången enkel från att leva som en student med samma budget som alla mina kompisar som också pluggade till att få en lön och fortsätta leva på ungefär samma budget med resultatet att halva lönen kunde sparas. Att börja jobba och spendera hela lönen varje månad i 5 år och sen plötsligt komma på att halva lönen ska sparas och byta till en billigare bil, säga upp de flesta abonnemangen och börja ta med matlåda till jobbet efter 5 år av uteluncher är nog svårare. 

Får jag bara gissa och generalisera lite så kanske risken för att vänja sig vid höga kostnader är större för den som flyttar hemifrån och börjar jobba direkt efter gymnasiet jämfört med den som tvingas träna på låg budget genom 3-4 år i studentkorridor och studentbudget. Men det är så klart olika från fall till fall.

Några friska och pigga år som “pensionär”
En väldigt central del för mig i hela FIRE-grejen är att ha chansen att vara pigga och frisk under ett antal år där jag inte behöver jobba.

Det pratas ibland om go-go years, slow-go years and no-go years som pensionär. Där man vid en pensionålder på 67 kanske har 8 pigga år med resor och aktiviteter till jordens alla hörn, 5 år med PRO-bussresor till hembygdsgårdar och 5 år med kolla repriser av Allsång på Skansen.

Här ser jag en enorm fördel för den som gillar det fria livet att få fler go-go år. Och troligtvis är det ännu mer chans till go-go vid 50 jämfört med 67. Däremot är jag inte lika övertygad om fördelen och skillnaden i vardagen som fri FIRE-pensionär vid 40 eller 45. Dvs det finns ingen jättestor fördel med att gå i pension vid 40 jämfört med 45 i termer av vad man kan fylla sitt fria liv med.

Har man däremot avstått att göra saker mellan 18 och 25 så kan det vara svårt att ta igen dessa bara för att man kan sluta jobba ett par år tidigare.

Slutsats
Vi får se om jag lyckas knyta ihop säcken av ovanstående tankar så att ni hänger med. Men om vi för att överdriva det hela och göra det tydligt tänker att vi vill testa olika saker i livet vet jag vilken av nedanstående två alternativ jag hade valt om jag idag var 18 år.

Person 1
Gymnasiet 16-18 år
Lumpen 19 år
Jobba och spara ihop 100 000 kr och resa jorden runt 20 år
Plugga på universitetet 21-24 år
Jobba och spara ihop 10 miljoner i kapital 25-40 år.
Leva FIRE-livet 40-90 år.

Person 2
Gymnasiet och jobba extra på kvällar och helger för att spara maximalt med pengar 16-18 år.
Jobba och spara ihop 10 miljoner i kapital 19-32 år.
Leva FIRE-livet 32-90 år.

Nu menar jag inte att alla ska tycka det är kul att göra lumpen, resa jorden runt eller plugga på universitetet. Det går så klart bra att fylla dessa år med helt andra aktiviteter. Jag menar bara att den som tycker dessa saker verkar roliga och givande inte ska avskräckas av att “man förlorar år”. 

För den som via ett högt sparande siktar på att bara behöva jobba i 10-20 år är det egentligen inte speciellt viktigt att komma igång att jobba så snabbt det bara går.