Olika förutsättningar
Jag vet inte om ni såg att Andreas Almgren slog svensk rekord på 5 000 meter i onsdags, första svensk under 13 minuter. För mig var det en ganska stor grej och jag ser verkligen fram mot både Friidrotts EM och OS i sommar. Andreas har svensk rekord på alla distanser från 1 500 meter till halvmarathon och har efter många år med skadebekymmer hittat en träningsmetod som funkar utan att han blir skadad.
Idrott på yttersta elitnivå, inte minst i en så stor idrott som bedrivs i hela världen som löpning, kräver så klart kombination av talang och hårt arbete under lång tid. Om vi leker med tanken att Andreas hade fötts med samma fysiska talang som idag men inte haft något intresse av att springa 20 mil i veckan och hålla sig lätt i kroppen för att jaga de sista sekunderna utan istället vägde 10 kg mer och sprang 5-10 km en gång i veckan skulle han förmodligen ändå springa 10 km långt under 40 minuter. En tid som de flesta får träna rätt mycket för att klara. Frågan är då om det skulle vara rätt av hans kollegor på jobbet att imponeras av hans tid på företags löptävling om hans vinst egentligen bara berodde på tur med generna och att det fanns kollegor som fick stryk i loppet, men som tränat mer och bättre.
Långt resonemang utan tydlig koppling till ekonomi och sparande än kanske ni tänker. Men jag tycker faktiskt det finns en liten parallell. Tittar man på mig så har jag på sätt och vis haft talang för sparande, på så sätt att jag kunnat spara en stor del av lönen utan att lida av det. Jag har helt enkelt inte haft den typen av intressen och behov som kostat mycket pengar och som blivit lidande av en hög sparkvot. Jag har heller inte åkt på några riktiga smällar eller problem. När jag för många år sedan separerade hade vi inga barn och vi hade ett gemensamt boende som stigit mycket i värde vilket gjorde att jag för min halva kunde köpa en egen lägenhet med rimlig belåningsgrad. Några år senare flyttade min nuvarande fru in till mig i den lägenheten och vi hade några extremt gynnsamma år med två halvhöga löner och väldigt billigt boende. Jag har heller inte blivit sjuk eller arbetslös eller råkat ut för andra motgångar som försvårat sparandet.
Jag kom att tänka på det här två gånger den gångna veckan. Dels när jag pratade med en kompis som flera gånger försökt komma igång med ett långsiktigt sparande men det blir av olika skäl alltid en massa strul med oväntade kostnader, minskad inkomst och behov av att sälja aktier i precis i fel läge. Så klart inte bara otur när det händer samma person om och om igen. Men ändå det är tydligt att han till och från verkligen försöker.
Jag tänkte även på det kopplat till det här med separation och bonde när jag läste FruEfficientBadass senaste inlägg angående separation, boende och barn där det trots ett bra sparande under ett antal år blir lite kämpigare att få till det.
Jag har så klart gjort min sparresa extremt mycket sämre än Andreas Almgren genomfört sin löpsatsning. Jag har liksom aldrig haft ambitionen att bli rikast i Sverige. Men jag kanske är som en person med talang för att springa milen på 30 minuter som sitter och är nöjd med min tid på 35 minuter och tycker jag gjort det bättre än folk som kämpar och sliter för att komma ner till 37?
Jag vet inte om det gick att hänga med i resonemanget? Men jag menar egentligen bara att man dels får skilja lite på tur och otur, som alltid kommer spela rätt stor roll. Samt anpassa sig till sina egna förutsättningar och inte jämföra sig för mycket med andra. För någon blir det nästan omöjligt att sluta jobba vid 50 hur mycket man än försökte, medan det för en annan nästan råkar bli så av en slump utan större anstränging. Och en tredje kanske skulle kunna sluta jobba vid 50, men saknar intresset att ens försöka.