Onödigt att spara?

Jag har lyssnat på Småspararpodden där Johan Kreicbergs som är “chef för politik och påverkan" på Sveriges Ingenjörer gästade. Hans medverkan i podden bygger på en debattartikel han skrev i DN den 10 juni i år med rubriken "Lyssna inte på bankernas skräckpropaganda om pension".

Som vanligt bäst om du läser debattartikeln eller lyssnar på podden för komplett bild, men här kommer en kort sammanfattning med mina ord. 

• Att man bör sikta på 80% av slutlönen i pension är ett cirkelresonemang som uppstått via bankers och försäkringsbolag som trummat ut det budskapet. Sen har man frågat folk vad de tycker och många säger då 80% låter väl lagom och sen trummar bankerna på med det budskapet med motiveringen att folk enligt deras undersökningar vill ha 80%. Och så snurrar det på. 
• Just 80% har marknadsförts som lagom just för att de flesta prognoser pekar på en bit under 80%, vilket alltså uppmanar folk att pensionsspara. Och det skapar stora intäkter i form av avgifter under årtioenden för banker och försäkringsbolag. Hade prognosen pekat på 80% i pension utan eget sparande tror Johan att marknadsföringen hade övertygat folk om att 90% var lagom för att säkerställa sparande och avgifter.
• De flesta vet inte när de är 35 år varken vilka kostnader de kommer ha vid 72 eller vilken slutlön de kommer ha vid 68. Dvs att svara på hur mycket pengar man behöver som procent av slutlönen blir ett väldigt luddigt svar.
• De flesta (i alla fall av de ingenjörer han företräder) har under 80% av slutlönen när de är 35-40. Kostnaderna är dock ofta höga med stora bolån, hemmaboende barn etc. Medan man som pensionär kan bo mindre eller i alla fall ha lägre bolån tack vare många år med amortering och inflation. Att spara pengar blir då att ta pengar från sitt 35-åriga fattiga jag (som blir ännu fattigare) för att ge till sitt rika 75-åriga jag (som blir ännu rikare). Siffrorna stöds av att 3,5 gånger fler mellan 35 och 44 än mellan 75 och 84 uppger att de har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Ja ungefär så kan man sammanfatta kritiken.

Jag har väl egentligen inga problem med själva grundtanken att det är jättesvårt att svara på hur mycket pengar man behöver om 30 år som en procentsats av en framtida lön man inte känner till. Däremot tycker jag en väldigt viktig faktor helt ignoreras i hela resonemanget, nämligen den avkastning som ett långsiktigt sparande kan förväntas ge.

Skulle det handla om att köpa en bit guld som 35-åring, gräva ner den i jorden, tänka att dess pris ska följa inflationen och sen gräva upp guldbiten som 75-åring för att då köpa exakt det man hade kunnat köpa men avstod för 40 år sedan hade jag köpte liknelsen. Men så tänker vi ju inte att långsiktigt sparande ska funka. Det handlar snarare om att avstå något ganska litet för att få tillbaka betydligt mycket mer i framtiden efter åratal av ränta på ränta.

Att spara långsiktigt är helt enkelt ett väldigt bra erbjudande med hög chans att ge bra avkastning. Så bra att jag tycker man bör ta det för säkerhets skull även om det kanske inte kommer vara nödvändigt för att slippa "äta kattmat som pensionär".