Optimal mängd pengar

Jag pratade nyligen telefon med en bloggläsare som jag lärt känna. Han är runt 50, bor själv, inga barn, har ett kapital en bit över 10 miljoner och jobbar sen ett par år i eget bolag i väldigt begränsad omfattning. Han lanserade då en teori som jag tror jag själv delvis varit inne på några gånger, men ändå inte riktigt tänkt lika klart kring.

Hans tes var att 10-20 miljoner (räknat i dagens penningvärde, så viss uppjustering kan behövas under hans kommande 30-50 år i livet) eller +100 miljoner var den optimala portföljstorleken för honom. Dvs att gå från dagens strax över 10 miljoner till området mellan 20 och 100 miljoner var helt meningslöst att eftersträva. Antingen ska han bara bli lite rikare än idag eller så måste han upp och 10-dubbla pengarna. Och han har gett upp tanken om 100 miljoner.

Tanken han lanserade var att med 10-20 miljoner så får han ett flöde motsvarande en bra månadslön helt passivt, han behöver inte oroa sig för pengar men det känns ändå som pengarna spelar roll och det går inte att göra rena idiotköpen. Han kan leva ett fritt liv men på ungefär samma ekonomiska nivå som sin omgivning. Det kan också vara värt att jobba lite i egen verksamhet där 10 000 extra in varje månad känns meningsfullt och givande. “Fritt från krav men ändå med viss struktur och ordning och reda i livet” tror jag han uttryckte saken.

Tanken var att med +100 miljoner skulle det öppnat helt andra dörrar. Flera miljoner om året kunde satsas på välgörenhet, stötta start-ups eller köpa något för 15 miljoner utan att oroa sig. Vilket ändå lockade lite, även om det aldrig skulle bli verklighet. Men att ha 30 miljoner och få 100 000 kr i månaden från portföljen istället för dagens 40 000 kr i månaden ansåg han gjorde mer skada än nytta. Inte minst då dagens passiva inkomst kan kompletteras med lite jobb för att komma upp i kanske 50 000 kr eller 60 000 kr i månaden.

Siffrorna kommer så klart skilja från fall till fall, beroende på familjesituaton, intressen etc. Men kanske ligger det ändå något i det här? Inte minst tror jag det kan uppstå lite av ett tomrum för oss som funderat mycket på pengar, matat in avkastning och utdelning i Excel och nått nya milstolpar den dagen man inser att det inte spelar någon roll längre. Att inte behöva bekymra sig om pengar är skönt, men att inte alls behöva bry sig om pengar tror jag kan bli lite konstigt.

Om vi nu utgår från hans brytpunkter och nivåer så kan det så klart finnas många som även vid 20-100 miljoner verkligen finner glädje i att bygga något och sträva vidare uppåt. Inte minst om pengarna kan placeras mer aktivt än i indexfonder och man är relativt ung när man bryter igenom de där 20 miljonerna.

En sak jag kommer på nu i efterhand som jag inte kom på att ifrågasätta på telefon är nog att det är rätt stor risk för att man "ankrar" dessa siffror strax över sin egen aktuella nivå. Dvs det är kanske ingen slump att någon som har 10-12 miljoner tycker att upp mot 20 låter lagom. Den dagen han har 20 kanske den optimala nivån är flyttad till 20-30, även om vi räknar om det till dagens penningvärde?

Vad säger ni om teorin? Skulle ni se någon fördel med att ha 30 miljoner istället för 15 miljoner i finansiella tillgångar (räknat på en person, om ni är två vuxna i familjen så säg 40 miljoner istället för 20)? Ligger det något i att just runt 50 miljoner är en helt meningslös nivå som gör mer skada än nytta?