På en av 100-tals föreläsningar som vi gått på genom åren var det en föredragshållare som torgförde ideen om att tur är frukten av bra planering. Denna föreläsning och den teorin är något som vi ofta kommer tillbaka till och pratar om i hemmet. Ju bättre man planerar destom er tur tycks man få. Det är ungefär som med Ingemar Stenmark som sade att ju mer han tränar destom er tur tycks han få. Och även om det inte är en exakt sanning på det sättet att om man planerar allt till 100% så får man kostant tur så ligger det jättemycket i tankesättet. Och helt klart är det så att man planerar bra och tänker efter så får man i alla fall lite mera tur och lite mindre otur. Bara en sån enkel sak som att man är fokuserad på sin bilkörning till 100 % så kommer man vara en bättre förare och råka ut för färre olyckor och skador på bilen. Då är det inte tur att man klarar sig från olyckor. Om man konsekvent tänker efter en aning och skapar en god vana med att aldrig ställa sitt dricksglas längst ut vid kanten av bordet så kommer man inte ha lika mycket "otur" med välta glas som den som ställer sitt glas precis vid kanten. Om man inte röker kommer man inte ha lika stor risk att drabbas av sjukdomar som lungcancer och kol osv. Listan kan göras hur lång som helst och var och en måste göra sitt eget avgörande vart man drar gränsen men det handlar i alla fall inte bara om tur och otur.

Idag läste vi en gammal krönika som Alice Teodoresco skrivit som handlade om privilegier. Detta nästintill pestsmittade ord som kastas i ansiktet på alla som råkar ha planerat och skaffat sig en bra vardag, ofta utan bidrag. Den som har föräldrar som planerat åt sig och därmed skapat förutsättningar för att man ska få lite mer tur ska tydligen skämmas för det. Visst det är inte personen själv som bidragit ännu men att man som förälder har planerat, kanske sparat och försökt skapa så bra förutsättningar som möjligt för sina barn tycker inte vi ska vara belagt med skam. Tvärtom, det är bättre att lyfta det som ett föredöme och försöka få fler att agera så. Sen ska man från statens sida såklart försöka hjälpa de som inte har egna möjligheter men att bygga ett samhälle där man straffar de som planerar och försöker skapa något kommer bara leda till en försoffad befolkning som inte tror att de själva kan skapa något.

Skulle inte ett bättre sätt att förhålla sig till det faktum att de som inte fått något från sina föräldrar vara att ge dem uppmuntran och verktyg att själva starta en "privilegieresa". Visa hur man med enkla medel kan skapa en bättre vardag för sig själv och sedemera sina barn och barnbarn. Det går att göra men allt för få tycks ha förstått det. En bra början handlar om pengar och att spara lite pengar för att ha mer och större möjligheter. Och för alla er som eventuellt tycker att "alla kan faktiskt inte spara" så erkommenderar vi bloggen Sparo. Läs den och gå igenom alla hans spartips och återkom sedan om ni tänkt komma med den kommentaren. Ju snarare man börjar resan desto snabbare når man målet och vi skulle så gärna se att våra politiker i Sverige drev den här linjen så om ni känner någon politiker så får ni gärna rekommendera dem att läsa bloggen.

Bakom priviligier ligger alltid någons anstängning, det får man aldrig glömma!