Matskatt

För ett par veckor sedan skrev min kära bloggranne, The Dividend Story, ett inlägg om bankskatten och hur politik och olika, inte så sällan från ”luften tagna”, nya regleringar kan införs snabbare än Lucky Luke hinner dra skarpt. Ofta används mer populistiska argument i debatten, såsom att de (bankerna) tjänar så mycket på när räntorna stiger, medan ”vanligt folk” drabbas. Att ”vanligt folk” dels tvingats till belåning av såväl finans- som penningpolitik, dels att de själva, aktivt valt att ta lån på ett bristfälligt fundament (läs: önsketänkande och en sorts övertygelse att minusräntor är här för att stanna och således kan jag ta dessa stora lån) framkommer inte så tydligt i debatterna från de argumenterande.

Att bankerna dessutom inte varit lika stora ”vinnare” sedan finanskrisen är också något som exkluderas i diskussionerna. Absolut har de haft förtjänster även vid de tidigare låga räntorna, men faktum är att de är en affärsverksamhet vars syfte är att gå i vinst. De är inte någon sorts allmosogivare vars ändamål är att enbart ge och ge för att, förhoppningsvis, slutligen få tillbaka. Självklart är bankerna mer systemkritiska än ett Spotify, men när väl blott en reglering införs är det inte långt kvar innan gränserna utökas.

I veckan läste jag en ledare från (huga) Aftonbladet och den ständigt gripande efter halmstrån Anders Lindberg. Skribenten lyfter fram hur onda och hemska matjättarna, ICA, Coop och Axfood, är som gör höga vinster på inflation och hur de höjer priserna mer än vad som är befogat. Jag säger inte att han far med osanning (jag är ej sakkunnig eller påläst), men argumenten att ”kaffepriset gick ned förra veckan men ännu är det samma höga priser på ICA:s kaffehylla” visar en okunskap. De kaffeförpackningar som idag står på hyllorna är det som köptes in för 3–6 månader sedan och för de priser som där och då var aktuella tillika gällande.

Jag håller det faktiskt inte som osannolikt att det kan bli som i andra länder att det kommer införas regleringar från staten om hur stort att bolag likt Axfood, Lidl, Coop och ICA får vara. Med en monopolistisk ställning kan de dra stora fördelar, likt Apple kunde med Appstore och dess avgifter innan regleringen skedde där.

Om inte regleringar likt ovan kan det även ske, om än att det är mer osannolikt, tal om en matskatt, för hur kan vinstdrivande bolag sko sig när människan, var liv hänger på mat, lever ur hand i mun? Hur kan de tillåtas bada i pengar när ”vanligt folk” knappt har råd med snabbmakaroner? Et cetera.

Banker och energibolag har de senaste åren utsatts för såväl restriktioner som nya beskattningar. El och finans för hem är basala delar av en människas liv… vilket även mat är. Så…  när kommer antingen matskatten, eller regleringarna i sann populistisk anda?