We'll see
Alla av oss har en gång varit mer gröna än Knatte, Fnatte och Tjatte samt alla andra i Grönjölingspatrullen. Vi har lockats av än det ena, än det andra. Har det ej varit utdelningsstrategi har det varit tillväxtorienterad sådan. Vissa har kanske spetsat till med momentum eller Magic Formula? Ofta sker vårt ändrade av fokus på plötsliga händelser och, tyvärr, lika ofta är också vår strategiförändring mer intuitiv än grundlig och rationell grundad. Ibland slår det väl ut, men oftast inte. För att använda Kahnemans terminologi: system 1 & system 2.
Många orsaker till detta berör jag i mina böcker om börspsykologi och jag ämnar inte älta dem här. Vad jag däremot ämnar göra är att återberätta en berättelse som har presenterats sedan tidernas begynnelse(?). Reflektera kring sensmoralen och budskapet.
Once upon a time, there was a farmer in the central region of China. He didn't have a lot of money and, instead of a tractor, he used an old horse to plow his field.
One afternoon, while working in the field, the horse dropped dead. Everyone in the village said, "Oh, what a horrible thing to happen." The farmer said simply, "We'll see." He was so at peace and so calm, that everyone in the village got together and, admiring his attitude, gave him a new horse as a gift.
Everyone's reaction now was, "What a lucky man." And the farmer said, "We'll see."
A couple days later, the new horse jumped a fence and ran away. Everyone in the village shook their heads and said, "What a poor fellow!"
The farmer smiled and said, "We'll see."
Eventually, the horse found his way home, and everyone again said, "What a fortunate man."
The farmer said, "We'll see."
Later in the year, the farmer's young boy went out riding on the horse and fell and broke his leg. Everyone in the village said, "What a shame for the poor boy."
The farmer said, "We'll see."
Two days later, the army came into the village to draft new recruits. When they saw that the farmer's son had a broken leg, they decided not to recruit him.
Everyone said, "What a fortunate young man."
The farmer smiled again - and said “We'll see.”
Inflationen ökar och plötsligt skakar världens till av de kommande, enorma räntorna. Nu kan det bara gå utför. Det är "tack och adjö för fisken". Kanske, kanske inte. "We'll see" ... Obligationsmarknadens nedgång, räntornas uppgång och den utbredda pessimismen - det är en avgrund och nu handlar det om att rädda det som räddas kan, för inte kan detta betyda annat än en sorts undergång för aktier och liknande tillgångsslag? "We'll see" ...
Även om det inte är gällande i alla situationer är ibland det absolut bästa att avvakta. Att sitta ned, vänta och låta tiden ha sin gång. Som en vis Buddha en gång sade: This Too Shall Pass (undertecknad hade även ”äran” att bli roastad av Börspodden för den tatuering denna gjort runt handleden under oktober 2022…).
Visst lockar det att trycka in lite extra nu när börsen, som helhet, stigit de första dagarna av 2023. Och visst är den intuitiva känslan att inte ösa in mer kapital när börsen, som helhet, minskar, minskar och… ja, minskar? Detta är självklara emotioner, då nedgång = mindre pengar (som är medel för överlevnad) = mindre sannolikhet för överlevnad och uppgång = mer pengar = än högre sannolikhet för överlevnad. Det viktiga är att ta ett steg tillbaka och reflektera kring:
Vad känner jag?
Varför (tror jag att jag) känner jag detta?
Har jag makten att agera på känslan?
Hur kan jag bäst agera så att det skapar så bra avkastning relaterat till mina långsiktiga mål?
Observera att flera begrepp är understryka, såsom ”känner” samt att vi kan välja hur vi förhåller oss till känsla Y och känsla X. Vi måste inte nödvändigtvis göra exakt som känslan säger, utan jag kan strunta i att agera på den känsla jag känner när portföljen stiger med 2 % och jag bara vill ösa in allt torrt krut. System 1. System 2. Sanningen finns ofta mellan de bådas gränser/sfärer.