Avstämning tio år senare

För nästan exakt ett år sedan skrev jag ett inlägg med samma tema som detta har, nämligen hur min portfölj utvecklats sedan sommaren 2014, då jag gick från en mer radikal värdeinvesteringsstrategi till att successivt övergå till att lägga mer tyngd på utdelningar. Anledningen att jag gör detta under månadsskiftet juni/juli är för det var just under dessa månader, år 2014, som jag gjorde min strategijustering. Det var även året då jag emigrerade till Avanza.

Jag har vid avstämningar likt denna ständigt återkommit till att ett halvår, eller ett, eller ett par, enstaka år sällan ger mig så mycket underlag för att besluta om någon större strategiförändring. Detta eftersom jag dels är långsiktig, dels vet att bolag behöver, precis som du och jag, tid på sig att gå från ax till limpa. Jag investerar i bolag, inte aktier. Vid första anblick kanske det är och verkar som samma sak, men när man verkligen tänker efter – jmfr. något lättsamt ”Take a simple idea and take it seriously” (C. Munger) – är det en tydlig skillnad. Aktien är bara ett derivat av bolaget – som du aktivt och fullt medvetet valt att bli delägare i.

Då jag anser att ett par, tre och i vissa fall till och med fyra år vara en för kort tid för att ha underlag för en mer adekvat utvärdering och uppföljning applicerar jag ”rullande fem år”, vilket jag återkommit till i flera år.

Detta blir, som ovan beskrivits, mer en kort avstämning, då jag hellre skriver mer ingående sådana vid årsskiften som följer den regelrätta, gregorianska kalendern.

Den totala portföljens utveckling sedan strategibytet, juni 2014, har på följande femårsintervaller utvecklats tämligen väl. Observera att mätningen gör gällande juni-juni. Eftersom jag äger både stora och något mindre bolag noterade i såväl Sverige som USA, Kanada, Storbritannien och flera andra länder finner jag det adekvat att ha med DJ World Index som jämförelseindex. Att enkom jämföra med OMX SGI är således inte bara fel, utan direkt missvisande.

Under perioden januari till och med sista handelsdag i juni i år (2024) har portföljen stigit med 10,26 % exklusive uppdaterade fondkurser för den 28:e juni för mitt innehav i Storebrand All Countries SEK B respektive Storebrand Low Volatility SEK B. Dessa står tillsammans för 5 % av min totala portfölj och är en position jag ämnar fortsätta vikta upp. Under samma period har OMX SGI och DJ World Index ökat med 9,97 % respektive 9,57 %. Sagt med andra ord ligger jag mer eller mindre på exakt samma nivå som index och för detta är jag nöjd – mycket nöjd, vilket du kan läsa mer om nedan.

Det bolag som bidragit med mest på uppsidan är Bahnhof och gällande nedsidan finner jag Decisive Dividend, som efter ett par imponerande verksamhetsår kom med en mindre bra kvartalsrapport tidigare i vår (Q1). Efter att ha läst rapporten, studerat övrigt material från bolaget samt från andra källor har jag valt att vare sig öka, hyvla eller helt sälja av. Förmedlat med andra ord anser jag inte att min investeringstes i bolaget har ändrats och därmed får bolaget vara kvar i portföljen. Anledningen till att jag inte ökar är att min position är på den nivå jag önskar den vara.

Något jag tar med mig från den senaste presentationen från tidigare i maj är bland annat ”According to the Canadian Federation of Independent Business, 76% of business owners plan to exit their business within the next 10 years - meaning that over $2 trillion worth of business assets could change hands during this period.”

Bolagets utdelningsandel har ökat i takt med den senaste rapportens svagare siffror ökat, men trots detta är den fortfarande inte alarmerande hög. Emellertid är det viktigt att vara fortsatt observant på detta nyckeltal framgent. 

Som framkommer i ovan tabell har min portfölj presterat bättre relativt såväl OMX SGI som DJ World Index i fem av totalt sex mätperioder. Likt jag har skrivit i tidigare inlägg är jag fullt inställd på att det kommer bli svårare och svårare att prestera bättre än index ju längre tiden går och kanske är just perioden 2019–2024 ett första tecken på en ny trend? 

Det bör också förtydligas att mitt främsta fokus inte är att ha störst könsorgan på savannen, för jag ser inget som helst värde i nödvändigtvis att prestera bättre än OMX SGI, DJ World Index samt kleti och pleti på valfri social media. Fokus hos mig är främst bevarande av kapital samtidigt som utdelningarna årligen ökar. Dessa ska kunna bekosta mitt leverne och då inte bara de fasta utgifterna (ink. schablonskatter för såväl ISK som KF), utan samtliga – och detta med en inte så liten marginal. Kan jag nå detta och hålla en årlig avkastning om 6-7 % är jag mer än nöjd. Man kan alltid ha mer, men det är essentiellt att komma till en mental position om det Houssel (2020) skriver i sin mycket läsvärda The Pshycology of Money.

Jag är dock inte helt rabiat i detta förhållningssätt, för skulle det under kommande perioder visa sig att min strategi tillika filosofi visar sig vara allt annat än bra, kommer jag mer och mer övergå till regelrätta indexfonder (4 %-regeln) samt öka exponeringen mot utdelande ETF:er och fonder. Jag vill dock i det längsta undvika att behöva ta beslut om när att sälja enligt 4 %-regeln, därav min aversion till indexfonder. Ett alternativt sätt att beskriva det är att jag, till en viss nivå, är beredd att förlora i relativ avkastning mot ett index om jag slipper ta beslut av hyvlingar och försäljningar. Pris är vad du betalar, värde vad du får. 

Vad som även spelar in i den rörelse mot indexkramare/strax under index som jag börjar se i portföljen har att göra med min uppbyggnad av positioner i diverse ETF:er, såsom Xact Sverige, Xact Norden Högutdelande och VanEck Morningstar DevelopedMarkets Dividend Leaders, för att inte glömma ovan nämnda fonder från Storebrand. Syftet med dessa positioner är att mer begränsa nedsidan än jaga en potentiell uppsida (ännu en gång vill jag hänvisa till mitt fokus och portföljens primära syfte – över tid stabila och stigande utdelningar). I och med dessa positioner – som kommer öka – talar mycket för att min portfölj kommer tappa från tidigare överavkastade perioder.

Utdelningar ligger mig varmt om hjärtat och utvecklingen här har varit lika rolig som surrealistisk att uppleva. Flera gånger har jag återkommit till att det är en sak att läsa om ränta-på-ränta, en helt annan sak att få uppleva den. Hjärnan förmår inte visualisera hur snabbt det kommer att gå efter en viss period, då det blir för många variabler att fokusera på. 

Jag gör en komplett uppföljning om utdelningarna vid årsskiftet, men kan konstatera att årets hittills erhålla (brutto) utdelningar är 15,6 % över de som jag hade mottagit vid samma period föregående år (juni-juni). Siffran är dock inte fullt ut rättvis, då jag fortfarande väntar på ett par utdelningar, däribland Nintendo, som skulle ha anlänt innan månadsskiftet till juli. 

 Jag ser fram emot att se vad årets utdelningar slutligen landar på. Mäter jag helåret 2015 relativt helåret 2023 har utdelningarna ökat med 998 %. 

Framgent kommer tillväxttakten att minska då jag dels fokuserar på bolag med en lägre utdelningsandel relativt såväl vinst som FCF, dels en lägre direktavkastning, men desto större utdelningstillväxt (tänk bolag såsom Evolution, Canadian National Railway et cetera). Anledningen är att jag inte vill vara (för mycket) viktad mot bolag som riskerar att behöva minska sin utdelning ett mindre bra räkenskapsår. 

Kom ihåg att du aldrig ska jämföra dig med profil/användare X eller Y på valfri sociala media. Alla investerar utifrån sitt perspektiv, sin risktolerans, placeringshorisont, ekonomi, sociala liv et cetera. Inspireras, ja, men inget mer.