Ferrari

Igår kvittrade jag en artikel från The Economist, en artikel som handlade om huruvida lyxsektorn är recessionssäker eller ej. Ett kort svar är ”ja”, givet att det är ett (lyx)märke med en anrik historik och vars emblem satt sig lika hårt fast på kundernas skinn som kropp och knopp att det skulle få en fästing bli grön av avund. Hermés är ett av de bolag som lyfts fram som mer ”säkert” än dess antonym, om än att det alltid föreligger risker.

Jag har tidigare skrivit att jag finner lyxsektorn som lockande (bland annat om L’oreal samt Moncler), inte minst då dess existens vilar på en mänsklig, tidlös (nåja, i alla fall till människans födelse) önskan, fäbless och driv för ömsom kvalitativa produkter, ömsom de som ger och eller förstärker en social status. Det är mycket psykologi och savannism, om än att jag drar sin spets; vi är flockdjur och som dessa vill vi alltid se till att vara något ”bättre” eller ha rätt kontakter, anseende e.d. relativt övriga för att inte vara den första att bli utslängd ur gruppen om/när krisen inträffar. Vidare vill alla som inte har samma status eller dylikt nå densamma och eftersom person X nått den, väljer delar av flocken att se, lyssna till och följa nämnda. Det blir således en, i brist på andra begrepp, symbiotisk relation, ty den välbärgade vill visa upp sig/stärka sin status och med det få fler ”röster” och ”följare” (=ökad inbillad sannolikhet för överlevnad), medan sistnämnda, det vill säga ”följarna”, dels inbillar sig att sannolikheten för ökad överlevnad är större ju närmare ”mästaren” de är, dels vill uppnå densamma och således håller sig nära för att se, lära och kopiera (testa gärna att översätta till sociala medier).

En av de som kommenterade på mitt kvitter var Stefan ”Q” Thelenius, som driver bloggen Z2036 (=pensionsår?). Har du ej besökt bloggen och sett samt tagit del av Thelenius uppskattade verktyg är det min starka rekommendation att så göra. 

Lyxsektorn. Kvitter. Kommentar. Thelenius frågade om jag hade tittat på Ferrari (#RACE), vilket är ett av hans innehav. Absolut har jag tittat på dem, men även flera andra av de stora lyxbolagen. Faktum är att en relativt stor del av 2023 års första halvår ägnats till ovan nämnda bolag, men även Prada, Estee Lauder, Salvatore Ferragamo med flera (ett tips är att studera fonder och ETF:er på det tema/den sektor du finner intressant och sedan beta av valfria innehav i nämndas portföljer).

Jag lockas absolut till Ferrari, men desto mindre till aktiens nuvarande värdering relativt dess tillväxt. Ferrari har en mycket kapitalstark kundkrets och troligtvis kommer de aldrig ha problem att ömsom behålla, ömsom locka till sig nya kunder givet att de inte slarvar bort det ansedda rykte och den likadana ansedda position de under decennierna kämpat sig till. Vidare, om än att jag håller detta argument som relativt ”lågt”, kan de bli extra utsatta för eventuella kommande regleringar eller dylikt för fossila bränslen. Emellertid är denna risk tämligen låg i närtid och bolagets ledning sitter ju inte heller och rullar tummarna (länk till bolagets första elektriska modell).

På nuvarande kurs handlas aktien till ett P/E om 51,5 och ett EV/EBIT om 39,5. Per senaste kvartalsrapport ligger PEG-talet på 3,2, vilket jag finner som finnen därbak beträffande att investera i aktien – det är på tok för högt. Ja, de har starka kunder och en önskan att äga en Ferrari kommer alltid finnas givet att bolaget, som ovan skrivits, inte sjabblar bort sig totalt. Skulle de så göra, om än bara halvsjabblar, är nedsidan stor. 

När andra viktiga nyckeltal studeras finns mycket som får mig att sitta med ett leende. Nedan visar den tioåriga snittillväxten.

Omsättning: 9 %

Vinst per aktie: 15,6 %

Eget kapital: 2,4 %

Studeras lönsamheten och dess stabilitet framkommer att det tioåriga snittet ligger på:

Bruttomarginal: 49,7 %

EBIT-marginal: 21,8 %

Vinstmarginal: 16,3 %

FCF-marginal: 10,8 %

Studeras soliditet och nettoskuld framkommer att båda årligen har stärkts. Beträffande förstnämnda har den ökat från 2016 års 8,4 % till att idag ligga på 34,9 % och angående sistnämnda har den minskat från 2016 års nivå om 1,6 gånger EBITA till att idag ligga på 0,6 gånger EBITA. Sagt med andra ord har finanserna stärkts på ett imponerande sätt de senaste åren. 

Det finns mycket att uppskatta med Ferrari och skulle något, som bedöms vara enbart tillfälligt, inträffa som skapar en mer tacksam inköpsvärdering kommer jag sitta beredd, men fram till dess får bolaget vara kvar på bevakningslistan. Den investerare/småsparare som kan tänka sig att äga bolaget indirekt kan med fördel studera och analysera investmentbolaget Exor, som bland annat har Ferrari i sin portfölj. 

Beträffande de som hävdar att de rika ej kommer ha råd med en Ferrari, eller produkter från LVMH, KEring med flera, kommer det enbart gälla en extremt liten del av kundkretsen, ty de Rika blir förvisso drabbade av nuvarande världssituation, men inte på ett sådant sätt att det ändrar deras konsumtionsvanor.