18 Dec, 2020

Intervju med Sparpingvin

Det har nu kommit till årets sista "intervju" och det är ingen mindre än twitters egen pingvin (nej, inte han från Batman...). Som tidigare profiler är detta synnerligen intressant och jag vill ånyo framför min tacksamhet till nämnda, men även alla andra som detta (och även tidigare) år har varit med. Finansblogger/finanstwitter är sannerligen en underbar plats! Nu till inlägget. Håll tillgodo!

Jag har två starka minnen av pengar från min uppväxt. Ett minne är när jag som barn var tvungen att lägga av med hockey för att mina föräldrar inte hade råd att betala utrustning, avgifter och bilskjuts. Jag var väldigt ung då och förstod inte deras problem. Jag hade en tiokronorssedel sparad som jag erbjöd att bidra med, men när de ändå sa nej blev jag så arg och ledsen att jag rev sönder den. Det andra minnet är inte kopplat till en specifik händelse utan till den period då man fyller 18 år och får ta körkort. Mitt minne består av känslan av utanförskap när de flesta av ens vänner tar körkort men jag själv inte har råd. Jag kommer inte ihåg var min kompisar fick pengar ifrån, men jag vet att det är ganska vanligt att man får en slant av sina föräldrar. Mina föräldrar låg i skilsmässa och det fanns inga pengar till nåt körkort.

Jag har också minnen från 20-årsåldern då jag utan utbildning och med lågavlönade jobb harvade mig fram på existensminimum. När jag hade svårt att sova brukade jag fantisera om två saker. Det ena var att Björklöven vann SM-guld och det andra var att jag vann 1 miljon kronor på Lotto. 

Det viktigaste i mitt liv just nu är mina barn, min familj, min hälsa och mitt mående. Men pengar finns också där. Pengar är viktigt för mig. Kanske för att jag fortfarande levt fler år med begränsad åtkomst till god ekonomi än som aktiemiljonär? Kanske för att mina minnen från barn- och ungdomen lärt mig att inte ta pengar för givet, och att jag faktiskt behöver pengar. Det är lätt att tro att pengar inte betyder något om man har fått sitt körkort betalt och har sin pension säkrad genom villa och sommarhus som man en sorglig dag kommer att ärva. Jag har inget kommande arv utan min pension och min framtida ekonomi hänger helt på mig själv och mitt eget sparande. Jag berättar om det här för att jag har många vänner som förknippar sparande och särskilt aktiesparande med girighet. I min bekantskapskrets har det alltid visat sig att de med en sådan attityd ändå har sin pension och sin ekonomi säkrad. Ett tag kände jag mig nästan lurad när jag insåg att de hela tiden hade haft dolda tillgångar och plötsligt stod där med ett fint sommarhus som de tagit över, eller att de kan vänta sig ett hus med tomt i arv. Jag kan inte stå bredvid och låtsas att jag inte heller bryr mig om pengar. Jag behöver egentligen en jävla massa pengar om jag någon gång ska ta familjen ur hyresrätten, köpa sommarhus OCH ha pengar över till barnens körkort och min pension. För jag vill ha det! 

Mitt sparande då? Det var först när jag hade blivit 30+, utbildat mig och fått ett jobb som jag började spara. Jag minns att jag satt med några kollegor och diskuterade pensionssparande. De andra var igång med pensionssparandet sedan länge men jag hade ännu inget sparande. Jag berättade att jag hade sett Uppdrag Granskning på tv och att väldigt mycket av pensionssparandet åts upp av avgifter. Man ska spara själv se de i inslaget, och jag tänker spara i fatt er, sa jag på både skämt och allvar.  

2 år senare hade jag sparat ihop lite pengar på sparkonto och köpte mina första aktier i Astra Zeneca. Tyvärr var mitt tålamod kort och jag sålde med förlust bara ett kort tag senare. Det viktiga var dock att jag var igång.

Det var en intressant tid att börja spara i eftersom vi precis hade haft en finanskris. Med tanke på min bakgrund och att jag äntligen hade en lön som tillät sparande blev jag snabbt taggad. Jag köpte böcker och gick med i Aktiespararna. Jag lästa DI och och pratade med min dåvarande sambos far som länge hållit på med aktier. Jag hade nog en del tur också som fick se pengarna växa. Det gjorde mig sporrad att fortsätta. 

Min strategi då (och nu) var dels att följa Aktiespararnas gyllene regler och dels att investera i stora kända svenska bolag. En av mina första aktieböcker var Per H Börjessons "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" och jag hämtade mycket inspiration från den boken. För mig har det varit otroligt viktigt att lyssna på andras erfarenheter och klokskaper.

Jag kan egentligen väldigt lite om ekonomi och om aktier. Ändå har jag blivit miljonär på mitt aktiesparande. Jag kan inte göra egna analyser enligt komplicerade beräkningar, jag läser inte årsrapporter och jag förstår inte allt fackspråk. Vad betyder ROE och ROA? Ingen aning? Jag menar att det ändå går att bli framgångsrik inom aktiesparande.

I stället är jag bra på att välja ut källor och att vara källkritisk. Jag är också bra på att sänka risknivån och att spara disciplinerat. Jag har ett väldigt stort intresse för aktier och ekonomi så jag följer tidningar, bloggar, poddar och nyheter. Idag med smartphones och poddar är det ganska lätt att hänga med. Jag lyssnar t.ex. alltid på någon podd när jag promenerar. Jag följer nyheter om mina bolag och jag tänker att jag är långsiktig. Jag är bra på att hantera känslor och framförallt allt att erkänna att jag har och påverkas av känslor. Det går inte att komma ifrån att vi har känslor, men det kan skilja sig åt hur vi reagerar på känslor. Just att hantera känslor tror jag är en enormt viktig egenskap om man ska placera pengar i aktier. När vi refererar till Buffet och andra stjärnor ska vi komma ihåg att en smäll för dem inte är samma sak som när vi med våra surt sparade slantar har råkat fånga en fallande kniv. Vi känner förmodligen mer smärta. Även om jag skriver att jag är bra på att hantera känslor är jag inte fri från påverkan av dem. Det är ingen som är det och det är viktigt att erkänna.

Långsiktigheten är något jag vill komma tillbaka till. Jag har alltid sagt att jag är långsiktig och jag säger det nu med. Men i ärlighetens namn har jag aldrig haft samma portfölj i flera år. Jag önskar att jag var långsiktig, men jag petar alldeles för ofta i min portfölj. Det är svårt att stå emot när jag lyssnar på för många poddar, läser för många bloggar om snabba pengar och klickar mig igenom DI:s rubriker med "säkra tips från analytikern". Det är något jag fortfarande behöver lära mig. Att se sina brister är också en viktig väg till miljonen! Tålamod är oerhört viktigt. Den tid vi har nu år 2020 med snabba kursdubblingar är overklig och tillfällig. Det tog 7 år för mig att nå min första miljon. Jag blir själv frestad att hitta genvägar när jag läser om de som sparat hälften så lång tid som mig men som ändå har mer än dubbelt så mycket pengar.

Coronakraschen gav mig möjligheten att ta mig ur den utdelningsstrategi jag hade fastnat i. Jag brydde mig alldeles för mycket om utdelningar och fastnade i fel bolag. När det plötsligt sjönk sålde jag storbanker, nischbanker och annat och bytte till bolag som Hexagon, Atlas Copco, Boliden, Vitec, Stillfront mm. Det är bolag som jag länge önskat att jag hade köpt men som nästan alltid har känts för dyra. Som så många andra har jag omvärderat att tillväxt och kvalitet är viktigare än höga utdelningar. Senare har jag också investerat i några amerikanska bolag som jag önskar vara långsiktig i, men även nu är jag och petar i portföljen. Detta trots att min erfarenhet säger att om jag hade behållit mina AstraZeneca från 2009 hade de mer än dubblats två gånger!

Om jag ska välja ett ekonomiskt nyårslöfte för 2021 så är det att inte logga in och titta på min portfölj stup i ett.

Vad ska jag ha mina pengar till då? Från att ha haft skulder till kompisar till att jag nu är miljonär är en resa som jag är stolt över. För mig är sparandet så mycket! Det är en säkerhet, ett ansvar, ett samhällsengagemang och en hobby. 

Livet är självklart enklare när skulder ersatts av buffert. Att spara är att ta ansvar för sig själv, men också mot sin omgivning. Vilken jobbig jäkel var jag inte när jag alltid behövde låna pengar? Sparandet är också ett ansvar mot mig själv (och min familj) inför pensionen och inför tider som kan bli svåra. Vem hade förutsett pandemin? Och vad gäller pensionen vet vi att samhället inte kommer att klara av att vara lika generösa när vi blir allt fler äldre. Vissa kan ha så begränsad ekonomi  att det är svårt att spara, men man kan alltid undersöka om man har något som man lägger pengar på som kan bytas mot sparande. Till exempel cigaretter, snus, bil, prenumerationer, skräpmat, alkohol, spel, konsumtion, äta ute/matlåda, onödiga kaffe latte, kläder, trisslotter etc. Listan kan göras mycket längre och nästan alla kan hitta något att plocka bort.

Aktiesparande är också ett samhällsengagemang i den bemärkelsen att jag som aktieägare är med och tar risk i ett bolag som vill bidra eller utveckla något. T.ex. vindkraft, solenergi eller bostäder. Att vara en del av resan kan ge ett engagemang som är större än aktievinsten.

Jag kommer ihåg när jag berättade för min mor att jag hade blivit miljonär, Han var först alldeles stum. Sedan sa hon: tänk om din mormor hade fått veta det här! Hon som levde fattig skulle ha blivit glad om hon vetat att hennes barnbarn skulle få samma chans som andra att bli rika. Det var precis det hon ville! Och det är där jag står i min mission på twitter och som figuren Sparpingvin. Att demokratisera sparandet! Att inspirera andra och att visa att även du som inte kan något om aktier kan lära dig tillräckligt för att lyckas. Det kräver ett visst engagemang, tålamod och självreflektion, och det ger utveckling och ekonomisk trygghet.

Följ mig på twitter som Sparpingvin eller nå mig på sparpingvin@gmail.com

Tradevenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.