Kryptovalutor och dess värde

Att diskutera värde är alltid subjektivt. Det börjar på en individnivå och expanderar sedan till att gälla på gruppnivå. När tillräckligt många anser att X är värt Y etableras en sorts överenskommelse; en sorts sanning. Jag tror att Sartre har en poäng i hans framläggning om att tro är en handling av tro, du tar en chans att det är sant genom absolut tro. När du väl vet sanningen, övergår det från att vara en handling av tro till en handling av kunskap och sanning. Detta kan gälla inom religion, relationer eller nästan vad som helst, såsom i detta inläggs fall; valutor.  

Pengar, så som vi känner dem idag och i dess olika valörer, som till exempel den svenska kronan och den amerikanska dollarn, är betalningsmedel vars värde alla mer eller mindre, sånär på korvören och korvcent, är överens om. Jag håller med kioskförsäljaren när denna tar 10 kr för en Pepsi Max och vi kan därmed genomföra ett byte. All handel med valutor grundar sig i en tro och därmed en gemensam överenskommelse; föreställning om vad värdet för en viss valör och dess summa är. Att säga att pengar har ett inneboende värde, som vissa ibland tenderar att göra, är att lura sig själv – de har exakt det värde som vi väljer att tro. Dess värde är inte en naturlag, såsom att släpper jag en sten faller den till marken på grund av gravitationslagen. 

På ett sätt, något förenklat, kan kryptovalutor ses i samma ljus. Just nu och framför allt sedan finanskrisen pågår en kamp mellan den ”gamla” och den ”nya” världen och dess respektive generationer om dess värde. Vissa anser – tror – att de har ett vist värde, medan andra anser – tror – att värdet antingen är lägre, eller överhuvudtaget inte ens existerar. 

Pengar och valutor har, som jag nyligen skrev, egentligen inget inneboende värde i sig själva – ett mynt av metall eller en digital siffra på ett bankkonto är bara symboler – en skapelse av människan grundat på en gemensam tro (på en berättelse). Det som ger dem kraft är att människor kollektivt accepterar och tror på att de representerar ett visst värde. Det är en form av socialt kontrakt, där vi alla är överens om att ”den här sedeln kan bytas mot varor och tjänster” eller att ”den här siffran på ett konto är giltig betalning”.

Man kan därför säga att pengar är en gemensam berättelse vi människor delar, precis som kristna tror på himmelslivet efter döden och Jesus återuppståndelse. Så länge tillräckligt många tror på och accepterar berättelsen, fungerar systemet. När förtroendet rubbas – till exempel under hyperinflationer, finanskriser eller när en stat kollapsar – spricker berättelsen och pengarna tappar snabbt sitt värde. Samma kan vi se inom religion, eller vetenskap (jorden är platt; jorden är rund. Jorden skapades 4004 år före Kristus; jorden är flera miljarder år gammal et cetera).

Religion, vetenskap, lagar med mera är också mänskliga konstruktioner som får sin styrka ur vår kollektiva föreställning; vår kollektiva tro på en berättelse. Faktum är att dagens mänskliga civilization bygger på just "intersubjektiva" berättelser – saker som inte finns i naturen, men som existerar för att vi gemensamt tror på dem. Lagar, religioner, ideologier, pengar/valutor… Religion är enbart en berättelse, precis som en ideologi. Det är varken mer eller mindre.

När moderna valutor växte fram byggde de på en ny berättelse: att staten, eller centralbanken, garanterar deras värde. Från början var många sedlar kopplade till guld (”guldfoten” eller guldmyntfoten), vilket gav trygghet – du kunde när som helst växla in en sedel mot en viss mängd guld.

Efter att de flesta länder lämnat guldstandarden under 1900-talet bygger värdet idag helt på tillit: vi litar på att staten och centralbanken inte låter inflationen urholka värdet för mycket och att vi alltid kan använda valutan för att köpa varor, betala skatt och reglera skulder. Tron kommer att finnas där så länge alla köper berättelsen. Vissa började ifrågasätta den under finanskrisen och därmed föddes bitcoin. Vad nästa finanskris kommer leda till återstår att se, men förr eller senare kommer berättelsen till pöbeln bli svårare och svårare att sälja. 

Hur det blir med kryptovalutor vet jag inte, men ska man utgå från historiken säger den att om berättelsen kan fortsätta att frodas – att tilliten till nämnda växer sig starkare än den för de ”äldre” valutorna – kommer dess plats i samhällena att stärkas. Om det blir en sanning i dess såväl bildliga som bokstavliga mening vet jag inte, men jag följer det – från sidlinjen - med stort intresse.