2 Feb, 2020

Politik, bolag, dess tillgänglighet för den lilla människan samt välstånd

Politik är ett ämne som det sällan slutar att diskuteras om och bra är det. En fråga som alltmer börjar bli tydlig, om än enbart för de som har ett genuint och välmenade intresse för dess existens i allmänhet, men dess roll i det egna landet i synnerhet, är om dess funktion har spelat ut sitt sista kort? Idag väljs politiker av folket och sällan finns det några tydliga och, för befattningen, skarpa kunskapskrav, likt vore det den svenska grund- och gymnasieskolan. Ett av flera exempel är Ulla Andersson, som är ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet. Hennes utbildning och erfarenhet av frågor berörande detta viktiga ämne är… få, för att säga det på ett snällt sätt. Studera bilden nedan (riksdagen.se) och välj själv om du anser detta som passande för en person, som mycket väl skulle kunna bli finansminister i Sverige... för att nu inte nämna Vänsterpartiets ersättare till Jonas Sjöstedt. Detta då det just nu är tre disktriktigt som har valt att nominera och stödja fru Andersson.

Vad är syftet med och för politiker? Skall de vara proaktiva, aktiva eller reaktiva? Tyvärr verkar fallet ofta vara att de är inaktiva med att skapa beslut och underlag och mer aktiva med att ordfajtas över vem som tog den sista Tobleronebaren i fikarummet, eller vems tur det är att klias vems rygg. Idag finns många lagar, restriktioner, regler et cetera som noterade bolag måste förhålla sig till. Många av dessa är bra och mycket positiva, men vissa är förlegade och andra är till och med hämmade för välfärden.

"[...]där de krokiga vägarna skulle få labyrinten på Kreta, där Thesus besegrade minotauros, att framstå som autobahn[...]"
 

I en artikel i The Economist skriver Adena Friedman, som är VD för Nasdaq, attdet finns en risk för att den växande populismen kan slå undan kapitalismens grundvalar, vilket jag skrev om redan 2016. Allt fler röster höjs om att dagens ekonomiska system tillika ekonomi i allmänhet gynnar några få, medan massan inte får ta del av välståndet. Till viss del är detta en sanning, men att förstatliga bolag, såsom Corbyn önskade göra, eller hindra nya, framväxande och expansiva bolag är att ta död på världen och dess utveckling.

Fri marknad, fri konkurrens och kapitalism är, enligt mig, essentiella för utveckling. Utan dessa kommer bolag inte skapas, utvecklas, frodas och därmed ge avkastning - välstånd. Det som måste till är att politiker dels inser detta, dels skapar förutsättningar för att allt fler bolag kan göras tillgängliga för massan och inte enbart rika investerare (eller Private Equitybolag), såsom Zuckenberg med flera.

Politiker, och därmed politiken, har inte hängt med i den snabba utveckling som skett sedan det nya milleniet och tendensen är tydlig; utvecklingen går allt snabbare, men de politiska grundvalarna, dess utformning, dess företrädare et cetera blir för varje steg allt mer förlegade. Som ett exempel kan dagens hårda kapitalkrav på banker lyftas fram; dessa hindrar dessa institutioner från att fullfölja ett av sina grunduppdrag, nämligen att erbjuda kapitalförsörjning. Därtill har det kommit att bli ett lapptäcke av regelverk de senaste tjugo åren, där de krokiga vägarna skulle få labyrinten på Kreta, där Thesus besegrade minotauros, att framstå som autobahn. Dessa regelverk är inte bara syftade till och mot banker, utan mot marknaden i dess helhet.

"[...]Utvecklingen må kanske inte ske exponentiellt, men det är ej långt därifrån[...]"
 

Otaliga bolag väljer att stå utanför de publika marknaderna på grund av dessa snåriga stigar, inkonsekventa politiker och regler, hot om både det ena och det andra, vilket gör att det välstånd som de skapas enbart tillfaller grundarna samt de mycket rika, som kan gå in som privata investerare. Således fortsätter inkomstklyftorna att öka och med det även pöbelns aggression, avundsjuka och minskade tillit till dem, men också till systemet. Likt vore det en ekvation är den naturliga följden på denna att populistiska ledare, som saknar den kompetens, erfarenhet och de grundkrav som krävs för att styra ett land, vinner mark.

Reglerna och tillsynen mot bolag skall absolut vara hårda, tydliga och konsekventa, men hela processen måste förenklas. Det lapptäcke som idag är gällande måste rivas upp och ersättas med ett nytt, icke bestående av lappar, täcke. Dagen politiker tycks sakna den kunskap som krävs för detta och frågan är om vi inom en snar framtid kommer att gå mot ett mer teknokratiskt styre(?). Utvecklingen må kanske inte ske exponentiellt, men det är ej långt därifrån. Politiken och dess företrädare är inte ens i närheten av att hålla jämna steg – något måste göras.

Att skapa möjligheter för massan att få kunskap och förståelse om marknaden och hur den är essentiell för välstånd är en fråga som borde ligga mycket, mycket högre upp på envar lands prioriteringslista, inte minst Sveriges. Ett ”enkelt” steg vore att börja med privatekonomi under grundskolans senare år och även fortsätta med det i gymnasiet. Ett annat vore att införa kunskapskrav på olika poster inom regeringen.

Meritokari må vara ett radikalt förslag, men tror du att det kan komma att bli allt mer av en sanning under det kommande decenniet? Varför/varför inte?

Det vore hemskt att se en framtid likt i filmen Idiocrazy...

Tradevenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.