Ständigt detta Nibe
Få om ens någon har nog missat att Nibe har fallit från en topp om drygt 137 kr i slutet av 2021 till att idag handlas kring nivåer om 50 kr, ett fall motsvarande 63 %. Vid toppen värderades bolaget till 50 gånger årsvinsten, vilket var extremt högt oavsett att bolaget ”växer på en underliggande strukturell och över tid starkt stigande trend” samt hade och än har en grön stämpel. Sistnämnda påverkade såklart aktiens uppvärdering då ESG-trenden var lika kraftigt som de svenska vänstertidningarnas vurm för Kamala Harris och således fick fonder och annat institutionellt kapital slängt över sig. Det är nästan så att det nådde toppen av berget benämnt ”idioti”, men det har nog fått se sig besegrat av Vänsterpartiets Amineh Kakabavehs framställan om att ”inkomster och årsinkomster över 400 000 kr ska beskattas med 100 %”.
Fram till 2022 har Nibe vuxit kraftigt till i flera fall ökade marginaler, vilket har motiverat en relativt hög värdering. Vad som inte alltid har satts i ljuset är att mycket av den historiska omsättningstillväxten har varit förvärvsdriven, vilket kan ses i nedan tabell.
Räkenskapsår | Total omsättningsökning | Organisk |
2015 | 20 % | 10,5 % |
2016 | 15,9 % | 3,3 % |
2017 | 23,9 % | 4,4 % |
2018 | 18,5 % | 12,5 % |
2019 | 12,5 % | 7,9 % |
2020 | 7,1 % | -0,9 % |
2021 | 13,6 % | 11,8 % |
2022 | 30 % | 26,5 % |
2023 | 16,4 % | 10,2 % |
Bolaget har varit duktiga förvärvare samt haft hjälp av den tidigare starka balansräkningen. Nettoskulden genom EBITDA, som bör ses som något av en chimär då den stiger lika kraftigt som om resultatet lika kraftigt försvagas, låg under 2015–2023 på ett snitt om 1,7. Efter den senaste kvartalsrapporten från i fredags, den 15 november, uppgår densamma nu till 4,6. Mätt i ren nettoskuldsättning, det vill säga visar hur mycket nettoräntebärande skulder som finns i bolaget i förhållande till totala tillgångar, uppgår den till 30,8 % på rullande tolv månader. Snittet för de senaste sju och fem åren har varit 19 %. Soliditeten om drygt 42,8 % bedöms dock fortsatt stabil, om än att en minskning från de tidigare snitten om 47 %.
”Räntebärande skulder uppgick vid periodens utgång till 25 581 Mkr. Vid årets ingång uppgick motsvarande skulder till 22 771 Mkr. Koncernens disponibla lik-vida medel uppgick vid periodens utgång till 5 119 Mkr jämfört med 4 979Mkr vid periodens ingång.” (Vd Gerteric Lindqvist, kvartalsrapport för perioden juli till och med september.)
Vad som även går emot Nibe är att det kassaflödet från den löpande verksamheten minskar. De senaste åren har det förvisso varit tämligen starkt, om än inte alltid, men inkluderas förändring av rörelsekapital har det varit svagare. Dels beror detta på en tidigare lageruppbyggnad (pre 2022), dels därefter (post 2022) dess motsats. Sistnämnda, det vill säga tömning av lager, har tagit längre tid än vad såväl bolagsledningen som Mr. Market hade räknat med. I den senaste rapporten skriver vd, Gerteric Lindqvist, ”Kassaflödet från den löpande verksamheten före förändring av rörelsekapital uppgick till 1 788 Mkr (5 096 Mkr). Kassaflödet efter förändring av rörelsekapital uppgick till 1 537 Mkr (1 586 Mkr). Det målmedvetna ar-betet med att reducera de höga lagernivåerna ger effekt.”
Jag har aldrig lockats till Nibe just för den höga värderingen, men också för att mer eller mindre ”alla” skrek sig lyriska över bolaget. ”Växer på en strukturell megatrend!”, ”Europa nästa och världen nästa” med flera var bara några av hyperbolerna som florerade. Flera analytiker var lika mycket en producent som konsument av vurmen för bolaget och i sann flockbeteendeanda, men också FOMO (Fear Of Missing Out), kom det fler köp- än avvakta- eller säljanalyser. Såväl Pareto som andra, såsom Placera, har varit några av de som sett fortsatt uppsida det senaste året.
För nästa exakt ett år sedan skrev Martin Blomgren på Placera att ”det är dags att släppa in Nibe i värmen igen”. Jag vill här betona att det inte är lätt att skriva analyser och att mycket inte bara kan, utan kommer att hända. Därtill vill jag också betona att jag uppskattar Blomgrens texter och analyser och finner honom som en duktig analytiker (ingen är perfekt och alla drabbas ibland av minor). Det jag vill visa är att ett kärt bolag ofta fortsätter vara det under en ofta allt för lång tid efter att fallet har initierats.
Idag är Nibe ett bolag med en okej balansräkning, om än att den är hästlängder från dess imponerande historik. Ökad skuld, försämrat kassaflöde och en kraftigt minskad vinst gör att möjligheter till fortsatta förvärv är lågt. Adderar vi därtill att vi ännu inte har lämnat en lågkonjunktur, vars återhämtning skjutits upp från H2 2024 till H1 2025, ett Tyskland som befinner sig i brygga, en ökad politisk rörelse som är mer restriktiv med att ösa kapital över ”gröna satsningar”, för att inte glömma att inflation- och ränteoron snabbt kan komma tillbaka givet de ökade protektionistiska inslagen i världen blir mixturen inte så välsmakande.
Likt många trodde på att inflationen och räntorna enbart var tillfälliga besökare under 2022 års första halvår innan det blev ”higher for longer”, eller hur många som nu tror att resan från höga till långa räntor kommer gå sprirakt, tycks många dra en direkt rak linje mellan sin tro och potentialen i Nibe. Absolut kommer lågkonjunkturens effekter att successivt försvinna, men jag utgår inte från att det kommer att gå snabbt, eller friktionslöst. Historiskt har laggeffekten från att centralbanker via penning- och regeringar via finanspolitik lagt sina kort varit lång.
Till detta ska det tilläggas att mycket handlar om psykologi och reflexvivitet, det vill säga att vi ofta uppfyller vår egen profetia (se tidigare inlägg). Enligt konjunkturinstitutets siffror tror svenska hushåll att nuvarande inflation är 14 %. Anledningen torde vara att de dels har laggande reallöneökningar, dels att de fortfarande jämför med ”gamla priser”, såsom att ett paket Bregott 350g kostade drygt 30 kr. Många tycks förvänta sig prisnedgång…
För Nibe får inte heller en ökad konkurrens glömmas. Italienska Ariston, svenska Aira, men också kinesiska tillverkare, är några av flera och även om förstnämnda haft liknande utmaningar som Nibe förringar det inte att konkurrensen ökar. Absolut kommer alla kunna få en del av kakan, men det är inte självklart att Nibe kommer få/vinna den största delen.
”Även om det finns en prispress på marknaden redan nu ser vi det som en fortsatt risk in i 2025 givet att utbudet sannolikt kommer att vara större än efterfrågan. Prispressen kommer sannolikt bli mer intensiv för billigare produkter, men i slutänden tror vi att det finns risker för spridning för den bredare industrin”, skrev Citigroup den 9 september.
På lång sikt, det vill säga +3 år, tror jag att Nibe kommer ha utvecklats positivt och att aktiekursen har återhämtat delar av fallet från toppnivåerna, men jag tror att det är klokt att inse att 1) det kommer ta lång tid och 2) att volatiliteten kommer vara fortsatt hög. Viktigt är att inte drabbas av anchoring bias såväl till kurs som bolagets historik.
Förutom en stark marknadsposition, som kommer fortsätta möta en ökad konkurrens, har bolaget ett fint renommé och en ledning med en lång erfarenhet, vilket inte minst manifestas med Lindqvist tid som vd sedan 1988. Därtill vittnar historiken om att när det inte råder tider likt nuvarande med allt från ökad protektionism via krig i såväl nordöst som sydöst till en inflation- och ränteoro som inte synts på flera decennier är bolaget ett som bör finnas i en tillväxtfokuserad portfölj.
Det jag skriver om Nibe skall inte ses som en rekommendation. Det är enbart mina tankar och reflektioner om bolaget och dess aktie. Det är som alltid viktigt att du gör din egen analys och utgår från dig, ditt liv, ekonomi, familj och så vidare. Olika individer, olika förutsättningar, kynne och ekonomi – därmed ska du aldrig ta rygg på någon. När detta inlägg skrivs äger jag inte aktier i Nibe.