Stoicism för investerare

Under de senaste åren har jag mer och mer börjat fördjupa mig i stoicismen – den antika filosofin som förknippas med tänkare som Zenon, Seneca, Epiktetos och Markus Aurelius. Till en början var det främst för att hitta ett lugn i vardagen, men med tiden har jag insett att stoicismen inte bara hjälper mig i livet i stort, utan också i mitt investerande.

Att vara investerare är nämligen inte bara en fråga om att förstå bolag, marknader och siffror. Det handlar minst lika mycket – vilket jag återkommer till i mina böcker - om att förstå sig själv: sina känslor, sina styrkor respektive svagheter samt sina impulser. Här har stoicismen blivit ett slags verktygslåda för mig – något som gör att jag kan stå stadigare både när börsen går upp och när den går ner.

Det handlar inte bara om att vara mentalt stark i nedgång, utan det är lika viktigt att vara detsamma i uppgång. På de höga höjderna börjar girighetens och hybrisens röster bli allt högre och dess makt över dig starkare och starkare. Såväl bokstavligt som bildligt talat blir liknelsen med Ikaros här passande. Då han inte förmådde att praktisera mèdèn ágan (sofrosyne; inget i övermått) blev hans fall bokstavligt talat hårt. En katarsis du inte vill uppleva varken i vardagen eller på börsen. 

En av stoicismens kärnpunkter är insikten om att vi inte kan kontrollera allt i livet. Vi kan bara kontrollera våra egna handlingar och attityder. Epiktetos uttryckte det träffsäkert: ”Det är inte sakerna själva som oroar människor, utan deras uppfattningar om sakerna.”

När börsen faller eller ett innehav i portföljen tappar kraftigt i värde är det lätt att drabbas av panik, frustration eller självklander. Förr kände jag ofta precis så – som att världen gick emot mig, som att jag hade förlorat kontrollen, men med stoicismen som kompass försöker jag istället acceptera och förhålla mig till det som jag inte kan styra. Jag kan inte påverka räntan, krig, inflation eller kvartalsrapporter. Det jag däremot kan styra är hur jag agerar: om jag ska sälja, köpa mer eller helt enkelt sitta still i båten.

Detta synsätt gör att jag inte längre ser börsnedgångar som rena katastrofer, utan som något naturligt och oundvikligt. Och framför allt: något som jag har möjlighet att förhålla mig till och därmed hantera lugnt och rationellt.

En annan fälla för investerare är, som tidigare i inlägg nämndes, motsatsen – när allt går bra. När portföljen stiger månad efter månad, när aktierna tycks gå rakt upp och det känns som om man har hittat en hemlig formel. Här smyger sig lätt hybris och girighet på. Man tror att man är odödlig, att man inte kan ha fel. ”Jag är guds gåva till investeraren!”

Stoicismen påminner mig om livets förgänglighet och om vikten av att förhålla sig ödmjuk. Marcus Aurelius skrev: ”Tänk ofta på att allt förändras, och att inget är bestående.” Det gäller börsen lika mycket som livet i stort.

När jag påminner mig själv om detta blir det lättare att inte ryckas med i euforin. Jag försöker se varje framgång som något tillfälligt – this too shall pass, som en följd av både skicklighet och tur. Det gör mig mer benägen att sitta still och i vissa fall ta hem vinster när det är rimligt. Vidare gör det mig mer benägen att inte lägga alla ägg i samma korg och att undvika de risker som annars kan kännas lockande. Fokus på den befintliga nedsidan framför den potentiella uppsidan – är risken verkligen värd sistnämnda? 

Stoicismen handlar inte om att bli känslokall eller passiv, utan om att utveckla självdisciplin. Det är en egenskap som är ovärderlig för en investerare. Seneca skrev: ”Det är inte för att vi har kort tid att leva som vi klagar, utan för att vi slösar så mycket av den.” För mig är detta en påminnelse om att tiden är en resurs som måste användas klokt – både i livet och i investeringarna.

Att hoppa mellan aktier, följa varje ny trend eller agera på känslor är i längden ett sätt att slösa bort tid och energi. Istället försöker jag hålla fast vid en långsiktig strategi, att utvärdera bolag noggrant och att låta investeringarna få tid att växa, ty uppsidan tar så att säga hand om sig själv om jag fokuserar på nedsidan och därmed riskerna. Tålamodet, som ofta är så svårt att odla, blir enklare när jag ser det som snarare en stoisk dygd än som ett hinder.

I slutändan tror jag att stoicismen ger mig det som många investerare saknar: ett inre lugn, oavsett vad som händer. Filosofin gör mig, skrivet med största ödmjukhet, bättre rustad för att stå emot flockbeteenden, nyhetsrubriker och mina egna impulser. Jag är långt ifrån fullärd, eller ens över nybörjarnivå, men jag upplever att jag successivt avancerar i hur jag väljer att vara tillika agera.

Jag försöker leva efter den enkla principen att inte glädjas för mycket åt det jag inte kan kontrollera, och inte heller sörja över det jag inte kan påverka. Genom det blir investerandet inte bara mer rationellt och framgångsrikt, utan också mindre stressande och mer harmoniskt.

Tidigare nämnda Aurelius sammanfattade det så träffsäkert med ”om du är störd av något yttre, är det inte det som stör dig, utan din bedömning av det. Och det är i din makt att radera denna bedömning nu.”

Stoicismen är ingen snabbkurs i börspsykologi och ingen genväg till rikedom. Det är snarare en filosofi som, när den tillämpas konsekvent, ger en stabil grund att stå på – både som människa och som investerare.

Att möta motgångar utan att tappa hoppet, att hantera framgång utan att bli blind av stolthet, att agera rationellt i en värld full av känslor. Vad om inte det skapar lugn och därmed möjlighet till ett bra exekverande?