Marshmallowtestet

De flesta har säkert hört talas om Marshmallowtestet, dvs ett test som gick ut på att 4-åringar fick en godisbit och två val. Ät upp godisen nu eller vänta med att äta upp den så får du två bitar om en stund. Barnen lämnades sedan ensamma med sin godisbit och sina val.

Testet från 1972 är väldigt omskrivet och vid en uppföljning senare i livet såg man ett samband med framgång både i skolan och övriga livet (risk för användning av droger, övervikt etc). Det handlar både om självkontroll i stunden och om att kunna planera och skjuta upp en belöning.

Nu finns det som ofta i forskning kritik mot studien, kanske var urvalet fel, för litet eller att man snarare testade något annat som tillit. Eller kanske helt enkelt hur godissugen man var. För den som vill fördjupa sig har forskaren bakom testet Walter Mischel skrivit en bok där han förklarar testet och bemöter den kritik som uppkommit (jag har inte läst boken själv).

Kopplingen till sparande och investeringar är så klart uppenbar. Ska jag konsumera 1 000 kr idag eller investera pengarna för att kunna konsumera 2 000 kr i framtiden? Eller vänta ännu längre för att kunna plocka ut 4 000 kr? Eller vänta ännu… ja ni fattar. 

Jag själv anser mig rätt bra på det här i vissa sammanhang. Ibland behöver jag inte ens få “ränta” på att skjuta upp något, jag tycker ändå det känns bra att spara lite till framtiden. Ett sådant exempel var när jag bytte mobilabonnemang och fick en viss mängd surf varje månad. Den datamängd som inte användes lades i en pott som man kunde använda senare. Jag blev extremt medveten och nyttjade wifi så mycket det gick för att ladda ner saker. För att varje månad se hur potten växte vilket skulle vara bra att ha om jag i framtiden skulle vara någonstans utan tillgång till wifi under en lång period. Och här fick jag alltså inte ens någon extra belöning eller avkastning utan det jag inte använde nu lades helt utan bonus till potten för användning i framtiden.

Det som eventuellt kan vara intressant i sammanhanget är att jag är jättedålig på det här i andra sammanhang. Jag åt alltid upp mitt godis redan under reklamen på den tiden då man var på bio. Och en gång då jag skulle bo fyra nätter på ett vandrarhem och hade med mig fyra burkar läsk för att kunna ta en till middagen varje dag var läsken slut på lunch dag två.

Så frågan är om jag egentligen kanske inte är så jättebra på att motivera mig kring sparande och tänka på uppskjuten konsumtion. Jag kanske bara aldrig haft det stora suget och behovet av att spendera pengarna och sparandet har därför gått ganska enkelt? Ungefär som ett barn som inte var så sugen på godis hade ganska lätt att hålla sig från att ta godisbiten under några minuter.