Blog Archive
Ibland är det viktigare vem som säger det än vad man säger
Jag har en bok som jag läst ett antal gånger och som jag verkligen rekommenderar. Det är boken ”Retorik idag” av Göran Hägg. Den handlar om retorik och den är riktigt riktigt bra! I boken skriver Göran om hur man ska jobba för att hålla bra och intressanta föredrag och tal. I ett kapitel i boken skriver Göran om hur man ska agera om man är känd och håller föredrag. Man ska absolut inte stå på scen och berätta om att man är känd. Om man är känd vet publiken redan om det och om man inte är känd så blir det bara pinsamt att stå och berätta om hur känd man är.
Jag brukar tänka på de här orden ibland när folk berättar om hur roliga de är eller hur rika de är eller för den delen att man är ”entreprenör”. Vissa saker gör sig bättre när de kommer ur någon annans mun helt enkelt. Tro mig när jag säger att jag älskar verkligen att folk är roliga och rika, jag älskar dessutom entreprenörer men om någon går ut själv och proklamerar att han/hon är rolig, rik, snygg, smart, snabb eller annat så börjar jag tänka på Gunnar Hägg… ;)
Pst, tänk på Göran Hägg istället. För det är han som skrivit boken ;-).
Haha. Jävla autokorrekt ;). Bra att du vet vem jag menar i alla fall.
Och jag som trodde det var Wallenberg som sa det där först, verka utan att synas. :) Men i övrigt så verkar amerikaner inte lyssna på det där alls, eller?
Mvh http://investera-pengar.blogspot.se
Nja det kan kanske stämma att amerikaner har ett lite annat sätt att hantera saken men även där är smakar det rejält illa när någon står på scen och förklarar hur kända de är ;).
Hahaha, påminner mig om en gång när min arbetsgivare hade ett antal biljetter till nåt föredrag/inspirationsdag på Cirkus (en stor scen nära Skansen i Stockholm). Det var bara kvinnor som fick gå, det var hela grejen, nåt sorts "peppa era kvinnliga anställda". Det var många personer som fick 20-30 minuter var på scenen. De flesta hade nåt bra att säga, det kunde vara nån entreprenör, forskare, idrottsstjärna mm, både män och kvinnor.
Nånstans mitt i kom en herre i övre medelåldern upp på scen. 95 % av den kvinnliga publiken suckade "ååååh, han som är så bra". Jag hade ingen aning om vem det var! Inte presenterades han heller. Det enda han pratade om var att han var uttråkad och inte hade lust att vara där. Så pratade han lite till om det, och lite till. Emellanåt pratade han (ganska mycket faktiskt) om en bok som han just gjort och tyckte att alla i publiken skulle köpa. Överlag så gjorde han ett fruktansvärt osympatiskt intryck! Och ville inte vara där, men gjorde det för gaget!
Kanske var det en grej med det hela, att verka uttråkad. Kanske funkar det att försöka vara "oåtkomlig" för publiken om man är känd ock har en trånande publik. Men jag tyckte bara att han var trist. Dessutom mumlade han hela tiden, trots att han tydligen är skådespelare van att stå på scen.
Nja, ibland kanske man måste presentera sin talare, även om han är en kulturkändis i ropet. Inte gav det mig någon lust att köpa Per Morbergs senaste kokbok heller! (Vaddå, kokbok? Han är ju skådespelare sa ni! Varför ska han kränga kokböcker till oss på den här tillställningen? Jag fattade ingenting med varför han var där)
Hälsningar Spargrisen