Här kommer veckans sammanställning:

StojkoInvest skrev i veckan om att han likviderat sin aktieportfölj och tankarna kring att ha gjort det. 

SparaKlokt har i veckan gjort en intervju med bloggaren ovan. Det är alltid roligt att få veta mer om de som bloggar! 

Pappabetalar har publicerat nio olika profilers sparresor på sin blogg och nu efterfrågar han fler sparresor! 

ChristofferStockman har skrivit om sina tankar i en kris och att det kanske också kan komma positiva saker ur det här! 

Även Frihetsmaskinen har skrivit om hur man kan tänka för att göra något positivt av Corona.

Hos Aktiepappa blev veckans mest lästa inlägg det om att alla har en nollvision.

Vi önskar er alla en fin kväll!

Familjen före företaget

För några år sedan läste jag en handledarkurs på en trafikskola och killen som höll i kursen sade något som fastnade hos mig: ”Alla har sin egen nollvision” För mig som alltid sågat hela idén med nollvisionen i trafiken som en utopi blev det lite av en ögonöppnare. Det är klart att jag tänker att vi ska ha en nollvision för mig och min familj i trafiken. Däremot kan det ju säkert vara någon annan som dör men de har säkert kört fulla eller råkat ut för en självmördare eller liknande. Nu när jag ser hur folk agerar och uttalar sig kring corona så kan jag inte låta bli att tänka på den här trafikskoleläraren. Självklart har vi alla en egen nollvision för vår familj angående corona. Ni har säkert stött på fenomenet i er egen familj. Gud ska veta att jag har det. Folk som tror att de som blir smittade och dör av corona är ”de andra” och inte vi i vår familj. Men jag kan garantera er att coronaviruset är totalt likgiltigt till vilken familj det drabbar.

När jag hör personer som uttrycker sig som att ”vi kan inte låta alla Sveriges företag gå under på grund av det här, jag kommer i alla fall gå ut och stötta dom” funderar jag över den här personens nollvision . Räknar de med att "någon annans” familjemedlemmar ska få dö för att rädda företagen eller gäller det även deras egna? Jag som har drivit företag sedan jag var 21 år gammal kan i alla fall meddela att om det var någon i min familj så skulle jag välja familjemedlemmen alla dagar i veckan. Livsverket, om jag får ta de pompösa orden i min mun, med värden på 100-tals miljoner skulle åka ut på ett ögonblick om valet var en familjemedlem. Av den anledningen har jag lite svårt att ta till mig informationen från de som anser att vi ska leva på som vanligt och ”det är bara de i riskzonen som kommer dö”.

Jag hoppas verkligen att det svåra läge som vi just nu befinner oss i snart är över, både för all tragik den innebär men även för alla företag som drabbas. Jag har flera i min närhet som har det väldigt tufft ekonomiskt men jag är övertygad om att de hellre tar det än att en familjemedlem drabbas av de allvarliga konsekvenser som coronaviruset kan innebära.