Dr. Jones

Jag har vid flertalet tillfällen, såväl i poddar som i inlägg, intervjuer med mera, lyft fram metaforen om doktorn tillika kirurgen som läst sig till all sin kunskap. Låt oss kalla vår doktor för ”Jones”, så har vi även fått med en… 031-referens till Aquas hit(?) Dr. Jones… Jones, Dr. Jones, har sedan barnsben läst allt han kommit över kring människan och människokroppen. Han har plöjt böcker, tidskrifter, sett serier och dokumentärer med mera och har nu efter avklarade studier även en examen. Det finns inget som han inte kan och världens sjukhus är snabba att erbjuda honom en tjänst.

Det finns dock en sak som ligger Dr. Jones (det här går inte… barnsligt, ack jag vet) till fatet, nämligen att han aldrig har bevandrat sig med psykologi och att fullt ut lära känna sig själv. Han vet att han har lätt att bli stressad, upprörd, impulsiv med mera, men upplever ändå att han har en viss kontroll över detta, speciellt i operationsrummet. Det han inte vet och inte har erkänt för sig själv är det faktum att han aldrig utsatts för en riktigt krisartad situation där det handlar om liv och död.

En dag kommer ett akutfall in och Dr. Jones (nej… nu lägger jag av) kallas till operationssalen. Snabbt ombytte, grundlig rengöring med mera och snabbt in för att rädda patientens liv. Det börjar bra och allt går som det ska – de får kontroll över blodvärdena och pulsen minskar. Dr… Allas vår Jones märker hur hans kunskaper är guld värda och detsamma märker alla andra i rummet. En känsla av ”vi ska nog klara det här också” infinner sig hos samtliga, men då börjar vartenda instrument att pipa samt lysa blodrött. Patientens värden försämras snabbt och mycket kraftigt. Jones, som just nyss andats ”faran över”, är inte förberedd och när han ser hur patientens kropp börjar skaka och hur alla i rummet vänder sig till honom för instruktioner börjar han själv darra och skaka.

Han börjar bli osäker, tveksam och känner hur han sakteligen börjar tappa kontrollen. Han vet – borde veta – vad han ska göra, men i hans huvud råder enbart kaos. Han försöker ta sig samman, men känslorna är honom övermäktiga. Handlingsförlamad börjar han staka sig och övriga försöker tyda vad han säger, men allt som hörs är blott stakande försök till meningar.

Tiden är dyrbar och tacksamt finns i rummet en annan kirurg som har mod och vett att ta över. Jones hamnar i bakgrunden och känner hur han släpar sig mot dörren och ut från rummet. Händerna skakar. Blicken har svårt att fokusera och andningen är hastig och kraftfull. Bröstet rör sig minst lika kraftigt och stegen känns som om hans fötter var förankrade i golvet.

Han sätter sig på en bänk utanför salen och försöker repa mod samt samla sig, men märker att han blir mer och mer upprörd. Andningen blir än kraftigare och det börjar svartna för ögonen. Han får en panikattack och innan han vet ordet av är nästa vy som han får den när han själv vaknar upp liggandes i en sjukhussäng.

Vad är det metaforen vill säga? Vad kan vi lära oss? Alla, precis alla, kan lära sig räkna och beräkna bolags nyckeltal och framtida, eventuella vinster med mera. Alla kan läsa på om ett bolag och dess verksamhet. Alla kan läsa på om historik, ledning, ägare, styrelse och så vidare. Alla kan också trycka på ”köp” samt ”sälj”. Alla kan också, tyvärr i vissa (många?) fall, också aktivera en belåning när de trycker på just ”köp”. Här är vår investerare likt ovan Dr. Jones (f*n, det blev en gång till). Vi kan läsa oss till hur att räkna, tolka och beräkna, men för att klara av att se innehav sjunka, bli slagna under bältet med mera krävs något mer. Detta ”något mer” är kontroll på hur vi förhåller oss till våra tankar och känslor. Vi kan INTE kontrollera vad vi tänker och känner, men vi KAN kontrollera hur vi förhåller oss till dessa. Kort sagt psykologi.

Bli och var inte Dr. Jones. Lär känna dig själv och var ödmjuk. Gå med vetskap om att ingen är perfekt och att du är din egen värsta fiende. Lär känna vilka olika faktorer som triggar dig och utveckla motmedel. Var proaktiv istället för reaktiv. Mitt främsta tips och råd är att skriva – skriv ned tankar och känslor. Sätt ord på dem och läs dem. Reflektera kring dem. Syna dem. Ifrågasätt dem och se hur mycket sanning som egentligen finns hos dem. Kanske har de rätt? Dock är fallet ofta, men inte alltid, vice versa.