Bra inlägg! Jag har inte så mycket att tillägga mer än att jag alltid häpnar över hur relativt lätt det faktiskt är att gå i förtidspension. Klart att det finns personer som har svårt att lägga undan 20% av lönen varje månad (ensamstående föräldrar med lågavlönade jobb t ex) men jag vågar lova att alla i den s k medelklassen skulle kunna göra det utan att det ens skulle upplevas som en uppoffring. Sen har många dessutom gjort en fin bostadskarriär de senaste femton åren vilket ytterligare minskar behovet av sparande från lön så länge man har en plan för att realisera bostadsmiljonerna.

I ljuset av det är det märkligt att så många faktiskt ändå jobbar fram till ålderspensionen.

Lite väl förenklat det där med sparkvoten.

Alla tjänar ju inte lika. Vad jag förstått har CM haft ganska höga intäkter i bolag och inte levt direkt snålt men ändå långt under vad de hade kunnat.

Själv gjorde jag likande resa. Hoppade av "karriären" en bra bit innan 30. Konsultade istället och hade intäkter i bolag på 3-4MSEK/år, tog ut runt 10k/mån. Levde helt ok, var singel och hade helt enkelt inte mycket privata utgifter då jag jobbade väldigt mycket.
Köpte i samma veva ett bolag i helt annan branch för några 100kSEK, som jag styrde upp och växte och efter ett par år genererade runt 1-3MSEK/år med ganska liten insats från min sida.
Startade även ett antal bolag som genererade ganska ok.
Har på senare år sålt bolagen och fått ut rätt bra cash.
Efter hand blev det familj och barn, vilket betydde både mindre tid och mer utgifter.

Jag gick i princip i "finansiell pension" (alla utgifter täckta av passiva intäkter) runt 30, och hade kunnat leva ganska snålt så, men fortsatte istället jobba och bygga bolag och har nu avyttrat det mesta.

Poängen jag ville få fram var att jag tänkte aldrig på "sparkvot", jag har alltid levt ganska enkelt och investerat så mycket som möjligt. Maxat intäkterna mao, utan att för den del anpassa utgifterna till intäkter (som de flesta gör).

Tycker att exemplena är lite "förenklade skolexempel". Men principiellt korrekta förstås.

Med det menar jag att för många av oss kommer livet emellan: för mig t ex arbetslöshet, utbrändhet, och därefter lägre lön. Många andra har säkert en barnperiod med deltid, föräldraledighet, och "dyra barn".

Men att gå vid 55 år som jag tänkt kräver inte så mycket: ca 30 års arbete och även tillgång till tjänstepension och eventuell privat pension.

Jag kanske har fel och vet inte så mycket om CM men är inte en stor skillnad att farbror fris modell bygger på att de bränner igenom sparpengarna under typ 20-25 år men i andra modeller (som i ditt fall) så bygger man en 'pengarmaskin' som kan egentligen leverera hur länge som helst

Vilka fantastiska förutsättningar jag haft som haft jobb i trettio år.
Trevlig artikel

Jag gick i pension runt 40års åldern och har aldrig haft någon sparkvot eller suttit med något detaljerad excel över hushållets utgifter, däremot en grundsparsamhet sedan tidig ålder. Det räcker långt.

Förutom den rena friheten med att inte förvärvsarbete blev det en ren vinstaffär också rent ekonomiskt att gå från förvärvsarbete till att jobba som aktiv investerare. Det tar år att bli bra på detta, så glad att jag vågade lämna allt i god tid.

Milkonär innan 30:
Jag förstår vad du menar men tror samtidigt du begränsar och förenklar.

Det låter kanske enkelt "att bygga bolag och sen casha ut i exit".

Poängen var som sagt dels att hade jag fokuserat på sparkvot istället för värdeökning så hade jag fokuserat på att begränsa mig istf att bygga värde. Scarcity mentality vs abundance mentality.

Om man har en fast inkomst är det kanske rätt sätt att tänka, men inte när det gäller bolag.

Sen är det aldrig så enkelt som att "bygga bolag och casha ut i en exit".

Under många år hade jag väldigt höga intäkter. Men jag vet samtidigt andra som satt med liknande intäkter utan att ha ett öre över. Flashigt kontor, bil, bostad, kläder, fest, m.m så blir det inte mycket kvar.

Eftersom jag tänkte långsiktigt höll jag kostnaderna nere, kunde stoppa in pengar i bolag när det behövdes osv. Efter hand (typ 10 år senare) kunde jag ta ut det tiodubbla eller mer. Men hade jag fokuserat på "curb appeal" så hade pengarna inte funnit när de behövdes, och det hade sannolikt blivit KK.

Kanske har jag haft tur och varit på rätt ställe vid rätt tillfälle, men jag tror oxå det gäller att förbereda sig för det oväntade för att kunna ta tillfällen när de dyker upp.

Jag tror vi är ganska konstiga som personer. De flesta vill ha allt nu, gärna med max kredit. Det är nog därför så få kan tänka sig att man väljer att leva enkelt även om man är mångmiljonär. De flesta har en hel lång lista på vad de skulle köpa/göra om de fick pengar, och den listan innehåller inte "vänta".

Vi är nog som sagt ganska konstiga, bara att acceptera...

Personligen skulle jag klassa alla som går i pension under 60 år är FIRE, speciellt längre fram i tiden när pensionsålder klättrar upp mot 70 år. Skulle inte vilja påpeka att vi som sparar är så 'konstiga', mer målmedvetna och har sprungit på kunskapen till FIRE.

För medel-Svensson håller jag med om att det inte är svårt att gå i pension tidigare än 65. Jag blir provocerad av de som är i min ålder eller yngre (jag är 39) och beklagar sig över att "vi kommer väl få jobba tills vi är 70". Har man en normal akademikerlön så väljer man faktiskt själv när man vill gå i pension. Jag och min man har inte kommit så långt i vår ekonomiska resa än så vi har en konkret plan, men jag tänker inte jobba längre än till 60 iaf, och det kommer inte vara svårt att uppnå. Vi sparar mycket men upplever inte att vi gör några uppoffringar. Vi gör en långresa varje år, gillar att gå på restaurang, har ett nytt hus osv. Trivs båda två på våra jobb och har därför ingen panik att sluta.

Hej!
Jag önskar att du skriver ett inlägg om hur vi som inte har utdelningsaktier kan tänka när vi ska sälja våra till exempel indexfonder för att leva på dem. Ska vi sälja de fonder som går bäst eller de som går sämst? Om vi först månadssparar ska vi sen ”månadssälja”? Hur länge är rimligt att ha pengar på ett sparkonto för att sen ta vår ”lön” därifrån?

Tack för en jättebra blogg, den är alltid intressant att läsa :)

Fru Introvert & Mi30: Är det inte mest logiskt att sälja av de indexfonder som gått bäst för att på så sätt återställa den ursprungliga fördelningen mellan fonderna (t ex global, Sverige och tillväxtmarknader)? Den ursprungliga fördelningen valde man ju av ett skäl och givet att förutsättningarna inte ändrats vill man väl ha samma allokering.