Blog Archive
Fullbevakade bolag
Se fullbevakad bolagspresentationAtrium Ljungberg är ett av Sveriges största börsnoterade fastighetsbolag som äger, utvecklar och förvaltar fastigheter. Bolaget fokuserar på att utveckla attraktiva stadsmiljöer med blandat innehåll såsom kontor, handel, boende, service, kultur och utbildning. På så sätt skapar Atrium Ljungberg platser där det är attraktivt för människor att vara idag och i morgon. Bolaget är positionerat i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala och har idag ett fastighetsvärde på 40 miljarder kronor.
Se fullbevakad bolagspresentationNFO Drives utvecklar och tillverkar frekvensomriktare för störningsfri styrning av elmotorer för energieffektivisering av ventilation- och pumpanläggningar samt maskiner. NFO Drives patenterade teknik kan ge energibesparingar på upp till 70 procent utan att ge störningar på omgivande teknisk utrustning.
Se fullbevakad bolagspresentationSpectrumOne är en pionjär inom förädlad sms- och onlinemarknadsföring som skapar bättre kundrelationer. Med sofistikerade marknadsföringslösningar genererar SpectrumOne, ökad lojalitet och värdefulla insikter om kundpreferenser åt sina samarbetspartners.
FIRE på olika sätt
Jag var länge lite skeptisk till begreppet FIRE (Financial Independence Retire Early) då jag tyckte det kändes lite töntigt med ett engelskt namn. När det dessutom började pratas om "FIRE-Rörelsen" kändes det lite väl mycket som en sekt, som jag blev placerad i utan att jag själv valt att gå med. Om någon som av utomstående anses tillhöra sekten delar på dismaskinstabletterna, någon annan flyttar ut på landet, en tredje plockar pant i soprummet och en fjärde lever utan bil blir det snart en sanning att alla i den där sekten lever på landet utan bil där man fyller dagarna med pantletning och delning av maskindisktabletter.
Jag har med tiden vant mig vid begreppet FIRE och tycker nu det är ganska bra att det finns ett namn som fler och fler har börjat använda på det som jag själv sysslat med de senaste 15 åren. När jag började visste jag inte att det var andra som gjorde ungefär samma grej eller att det i framtiden skulle få ett namn eller kallas sekt. Det skapar också lite sammanhållning bland oss som gjort eller gör en liknande resa, även om man inte behöver göra allt precis lika. Och vill man skapa lite intresse är ett varumärke som FIRE ganska bra.
Något som eventuellt kan vara en liten svaghet i begreppet FIRE är att det inte är tydligt avgränsat. Jämfört med att jobba till 67 är det ju väldigt tidigt att gå i pension 15 år tidigare vid 52. Utifrån sett kan det till och med upplevas som ungefär samma sak att sluta vid 35 eller 52. Man sparar och investerar pengar varje månad och till slut har man flera miljoner och kan leva på avkastningen.
Jag fick inspiration till det här inlägget när det på Twitter efterfrågades på förslag till FIRE-person som intervjuobjekt till en podcast. Någon föreslog då bloggaren Chansar Mest som är ungefär 50 år gammal och just slutat jobba och numera bor nere i Nice i Frankrike. Motivet var att han levt utan extremt snålande och kompromisser men ändå uppnått FIRE (eftersom man här med rätta anser att pension vid 50 är Retire Early). Som intervjuförslag köper jag det fullt ut, det har nog många gånger varit lite väl mycket fokus på de mest extrema exemplen vilket kanske inte lockar de breda massorna. Men att som bloggaren Chansar Mest gå i pension vid runt 50 års ålder utan barn är något helt annorlunda än att som bloggaren Farbror Fri sluta vid 39 års ålder med tre barn. Det är ingen tävling och inget är mer rätt eller fel, men det är inte konstigt att en gillar vin på restaurang i Nice och den andre att dricka kaffe ur termos vid Siljans strand.
Hur stor skillnad är det då på att gå i pension vid tex 35 jämfört med 52? Om nu båda kallas FIRE så är det kanske ungefär samma grej? Börjar man jobba vid 25 så krävs det för pension vid 35 en sparkvot på 65-70%. Det betyder att den som tjänar 25 000 kr efter skatt behöver leva på runt 8 000 kr i månaden. Inte bara under de 10 åren som kapitalet byggs upp, utan uträkningen bygger på att man fortsätter på den nivån i dagens penningvärde resten av livet för att pengarna ska räcka. Om man istället vill sluta vid 52 räcker det med 20% sparkvot, vilket betyder att man kan spendera 20 000 kr i månaden med samma lön. Inte bara under tiden man sparar utan även resten av livet när man ska leva på kapitalet. Fler år att spara, längre tid som pengarna får jobba ostört med ränta på ränta och färre år som pengarna behöver räcka från det att man slutar jobba skapar trippel effekt.
Kanske kan man jämföra det med två 18 åringar som tränar löpning ihop och verkar ha samma genetiska förutsättningar. En vill inom 10 år slå svenskt rekord på marathon och gå under 2:10h medan den andre inom 10 år vill ställa upp i SM-klassen på Stockholm Marathon vilket kräver 2:39h. Utifrån sett så är det otroligt långt att springa ett marathon och otroligt snabbt att springa på både på 3:05 minuter per km och 3:40 minuter per km. Det låter som ungefär samma grej att vara elitlöpare och springa SM. Men för det ena krävs det 20 mil löpning i veckan och 11 timmar sömn per dygn vilket omöjliggör ett jobb med lön och därmed är han förpassad till 10 år sovande i ett höghöjdstält i ett Attefallshus på föräldrarnas tomt. Medan kompisen klarar sig på att ta med löparskorna på jobbresan och gå upp lite tidigare än övriga familjen på helgen för att hinna klämma in långpasset utan att övriga familjelivet ska bli för drabbat.
Vad som är rätt nivå för dig vet bara du. Men när det krävs så lite som 20% sparkvot för att om man vill kunna sluta jobba strax efter 50 känns det väl nästan dumt att lägga sig lägre än så i sparande? Sen om det är en fördel eller nackdel att du kan klumpas ihop med oss i FIRE-sekten när du slutar vid 50 är väl frågan...
Bra inlägg! Jag har inte så mycket att tillägga mer än att jag alltid häpnar över hur relativt lätt det faktiskt är att gå i förtidspension. Klart att det finns personer som har svårt att lägga undan 20% av lönen varje månad (ensamstående föräldrar med lågavlönade jobb t ex) men jag vågar lova att alla i den s k medelklassen skulle kunna göra det utan att det ens skulle upplevas som en uppoffring. Sen har många dessutom gjort en fin bostadskarriär de senaste femton åren vilket ytterligare minskar behovet av sparande från lön så länge man har en plan för att realisera bostadsmiljonerna.
I ljuset av det är det märkligt att så många faktiskt ändå jobbar fram till ålderspensionen.
Lite väl förenklat det där med sparkvoten.
Alla tjänar ju inte lika. Vad jag förstått har CM haft ganska höga intäkter i bolag och inte levt direkt snålt men ändå långt under vad de hade kunnat.
Själv gjorde jag likande resa. Hoppade av "karriären" en bra bit innan 30. Konsultade istället och hade intäkter i bolag på 3-4MSEK/år, tog ut runt 10k/mån. Levde helt ok, var singel och hade helt enkelt inte mycket privata utgifter då jag jobbade väldigt mycket.
Köpte i samma veva ett bolag i helt annan branch för några 100kSEK, som jag styrde upp och växte och efter ett par år genererade runt 1-3MSEK/år med ganska liten insats från min sida.
Startade även ett antal bolag som genererade ganska ok.
Har på senare år sålt bolagen och fått ut rätt bra cash.
Efter hand blev det familj och barn, vilket betydde både mindre tid och mer utgifter.
Jag gick i princip i "finansiell pension" (alla utgifter täckta av passiva intäkter) runt 30, och hade kunnat leva ganska snålt så, men fortsatte istället jobba och bygga bolag och har nu avyttrat det mesta.
Poängen jag ville få fram var att jag tänkte aldrig på "sparkvot", jag har alltid levt ganska enkelt och investerat så mycket som möjligt. Maxat intäkterna mao, utan att för den del anpassa utgifterna till intäkter (som de flesta gör).
Olle: Grattis till bra jobb och en fin resa! Vad gäller sparkvot är det så klart inte enda vägen, men med exemplet hur många års jobb det krävs för att kunna gå i pension är sambandet mellan sparkvot och antal år mycket linjärt. Oavsett vad man tjänar i kronor faktiskt. Eftersom exemplet bygger på att man fortsätter leva på samma ekonomiska nivå även efter man slutar jobba. Dvs en som tjänar 100 000 kr i månaden efter skatt och sparar 50% av lönen har lika många års jobb framför sig som den som tjänar 20 000 kr i månaden efter skatt och sparar 50%. Eftersom den som tjänar 100 000 kr bränner 5 gånger mer pengar behöver den också 5 gånger större kapital för att kunna leva på avkastningen.
Vad gäller just Chansar Mest och Farbror Fri tror jag de legat på ungefär samma inkomstnivå dvs runt 50 000 kr i månaden. Även om Chansar Mest gjorde det i bolagsform under några år på slutet av karriären. Den stora skillnaden är dock att en kunde sluta över 10 år yngre än den andre trots 3 barn, vilket vittnar om en helt annan livsstil och sparkvot.
Sen kan man så klart som i ditt fall lyckas utan att tänka sparkvot, inte minst om man bygger upp ett bolag vars värde inte är linjärt växande och sen en vacker dag gör en exit och får många miljoner på ett bräde.
Tycker att exemplena är lite "förenklade skolexempel". Men principiellt korrekta förstås.
Med det menar jag att för många av oss kommer livet emellan: för mig t ex arbetslöshet, utbrändhet, och därefter lägre lön. Många andra har säkert en barnperiod med deltid, föräldraledighet, och "dyra barn".
Men att gå vid 55 år som jag tänkt kräver inte så mycket: ca 30 års arbete och även tillgång till tjänstepension och eventuell privat pension.
Jag kanske har fel och vet inte så mycket om CM men är inte en stor skillnad att farbror fris modell bygger på att de bränner igenom sparpengarna under typ 20-25 år men i andra modeller (som i ditt fall) så bygger man en 'pengarmaskin' som kan egentligen leverera hur länge som helst
Vilka fantastiska förutsättningar jag haft som haft jobb i trettio år.
Trevlig artikel
N: Ja det stämmer nog att "Familjen Fri" har en lite annan modell där man räknar in tjänstepension i 4% regeln vilket gör att man kan bränna av lite fritt kapital mellan 40 och 55. Jag tror egentligen den stora skillnaden är att de är så trygga i den billiga livsstilen att de inte ser något behov av mer pengar. Medan varken jag eller CM skulle tacka nej till några extra miljoner för säkerhets skull.
Jag gick i pension runt 40års åldern och har aldrig haft någon sparkvot eller suttit med något detaljerad excel över hushållets utgifter, däremot en grundsparsamhet sedan tidig ålder. Det räcker långt.
Förutom den rena friheten med att inte förvärvsarbete blev det en ren vinstaffär också rent ekonomiskt att gå från förvärvsarbete till att jobba som aktiv investerare. Det tar år att bli bra på detta, så glad att jag vågade lämna allt i god tid.
Milkonär innan 30:
Jag förstår vad du menar men tror samtidigt du begränsar och förenklar.
Det låter kanske enkelt "att bygga bolag och sen casha ut i exit".
Poängen var som sagt dels att hade jag fokuserat på sparkvot istället för värdeökning så hade jag fokuserat på att begränsa mig istf att bygga värde. Scarcity mentality vs abundance mentality.
Om man har en fast inkomst är det kanske rätt sätt att tänka, men inte när det gäller bolag.
Sen är det aldrig så enkelt som att "bygga bolag och casha ut i en exit".
Under många år hade jag väldigt höga intäkter. Men jag vet samtidigt andra som satt med liknande intäkter utan att ha ett öre över. Flashigt kontor, bil, bostad, kläder, fest, m.m så blir det inte mycket kvar.
Eftersom jag tänkte långsiktigt höll jag kostnaderna nere, kunde stoppa in pengar i bolag när det behövdes osv. Efter hand (typ 10 år senare) kunde jag ta ut det tiodubbla eller mer. Men hade jag fokuserat på "curb appeal" så hade pengarna inte funnit när de behövdes, och det hade sannolikt blivit KK.
Kanske har jag haft tur och varit på rätt ställe vid rätt tillfälle, men jag tror oxå det gäller att förbereda sig för det oväntade för att kunna ta tillfällen när de dyker upp.
Jag tror vi är ganska konstiga som personer. De flesta vill ha allt nu, gärna med max kredit. Det är nog därför så få kan tänka sig att man väljer att leva enkelt även om man är mångmiljonär. De flesta har en hel lång lista på vad de skulle köpa/göra om de fick pengar, och den listan innehåller inte "vänta".
Vi är nog som sagt ganska konstiga, bara att acceptera...
Personligen skulle jag klassa alla som går i pension under 60 år är FIRE, speciellt längre fram i tiden när pensionsålder klättrar upp mot 70 år. Skulle inte vilja påpeka att vi som sparar är så 'konstiga', mer målmedvetna och har sprungit på kunskapen till FIRE.
För medel-Svensson håller jag med om att det inte är svårt att gå i pension tidigare än 65. Jag blir provocerad av de som är i min ålder eller yngre (jag är 39) och beklagar sig över att "vi kommer väl få jobba tills vi är 70". Har man en normal akademikerlön så väljer man faktiskt själv när man vill gå i pension. Jag och min man har inte kommit så långt i vår ekonomiska resa än så vi har en konkret plan, men jag tänker inte jobba längre än till 60 iaf, och det kommer inte vara svårt att uppnå. Vi sparar mycket men upplever inte att vi gör några uppoffringar. Vi gör en långresa varje år, gillar att gå på restaurang, har ett nytt hus osv. Trivs båda två på våra jobb och har därför ingen panik att sluta.
Hej!
Jag önskar att du skriver ett inlägg om hur vi som inte har utdelningsaktier kan tänka när vi ska sälja våra till exempel indexfonder för att leva på dem. Ska vi sälja de fonder som går bäst eller de som går sämst? Om vi först månadssparar ska vi sen ”månadssälja”? Hur länge är rimligt att ha pengar på ett sparkonto för att sen ta vår ”lön” därifrån?
Tack för en jättebra blogg, den är alltid intressant att läsa :)
Jag tycker i så fall att man ska sälja tex 4% av fonderna rakt av oavsett vilka som gått bra/dåligt och sälja en gång om året, flytta över de pengarna till ett sparkonto och sen leva på dessa pengar under ett år.
Men det går så klart bra att sälja 1/300 av fonderna varje månad om man vill också.
(Med 4% eller 1/300 del syftar jag på värdet vid uttagets start plus inflation, dvs man ska inte behöva sänka uttaget om börsen går ner under en period).
Fru Introvert & Mi30: Är det inte mest logiskt att sälja av de indexfonder som gått bäst för att på så sätt återställa den ursprungliga fördelningen mellan fonderna (t ex global, Sverige och tillväxtmarknader)? Den ursprungliga fördelningen valde man ju av ett skäl och givet att förutsättningarna inte ändrats vill man väl ha samma allokering.