Börsens tidslinjer

Ännu en gång vill jag återkomma till idé- och kulturhistoria, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och jag hoppas att detsamma gäller för dig. Frågan om vad meningen med livet är har ställts sedan urminnes tider och flera har givit sina förslag på svar; mitt är att meningen med livet är just meningen. Vad ger dig mening? Där har du ditt svar. Om det inte finns något efter att dansen är slut, så fortsätt att dansa och njut av varje steg.

Nu är det förvisso inte meningen med livet jag kan eller ska ägna mig till, utan jag lämnar den frågan till alla och envar att själva reflektera kring om det behovet finns. Emellertid är det temat för dagens inlägg inte allt för långt ifrån nämnda. Tid är, tillsammans med energi, än så länge människans enda finita valuta. Med kapital kan vi köpa mycket, såsom en ökad trygghet, mat och så vidare, men vi kan inte köpa fler år. Sant är att vi kan ”köpa” fler år av ledighet genom att gå i pension/FIRE tidigare, men likväl kan vi inte stå där vid 95 års ålder och säga till Sankte Per, när vi märker av hans närmanden, att ”Jag har tio miljoner på kontot och önskar köpa mig ytterligare ett tre på jorden. Tar du kort, eller fungerar det att betala med Klarna… (BNPL…)?”

Tid är något relativt, vilket syns i att jag kan uppleva en dag som långsam och mycket påfrestande, medan en annan kan uppleva exakt samma dag som givande, rolig och snabb. Preferenser, humör, hälsa, intresse med mera är bara några av flera faktorer som här spelar en roll. Något som dock står klart är att tiden är såväl linjär som cyklisk.

Å ena sidan rör vi oss framåt. Säkert kan du identifiera dig med deadlines, kvartalsrapporter, kalenderbokningar och “vad ska vi göra i sommar?”. Å andra sidan går vi runt i cirklar. Kring den 25 juni klär vi en stång som vi sedan á små grodorna ”dansar” kring. Ett par månader senare sätter vi på oss en papphatt, suger på kräftdjursstjärtar och sjunger visor. Därefter kommer en jul och innan vi vet ordet av sitter vi där vid fikabordet i slutet av februari/början av mars och ondgör oss över att vi inte bara har tryckt i oss en, utan två semlor.

Detta är inget nytt fenomen. Vi har mer eller mindre alltid levt i två sorters tid: den vardagliga, linjära tiden och den heliga, cykliska. Den senare handlar inte bara om att minnas något som hänt, utan om att återvända till det. När vi firar jul är det inte bara ett historiskt minne av en födelse, utan ett slags symbolisk repris. Samma sak med påsken, nämnda Midsommar och så vidare. Tiden nollställs, om än för en stund.

Samtidigt har vi blivit besatta av den linjära tiden, en rörelse med en början och ett slut. Allt ska framåt. Helst snabbare än igår. Det är här jag finner det intressanta, för mitt i denna hest att alltid avancera; alltid gå framåt snabbare än en påse lösgodis hinner ta slut en fredags- och/eller lördagskväll, håller vi fast vid våra cykler. Vi äter sill vid Midsommar, trots att ytterst få egentligen verkar vara så förtjusta i just den födan. Vi köper julklappar i december, trots att vi varje år säger att “nästa år ska vi ta det lugnt” alternativt ”nästa år köper vi ingenting till varandra, okej!?”. Därtill äter vi semlor under en mycket specifik period, som om någon oskriven lag annars skulle ingripa. Varför?

Det svar som jag finner bäst passande är att ritualer binder oss samman. De skapar en känsla av gemenskap och ordning. Det handlar inte bara om tradition för traditionens skull, utan om att vi – kanske utan att tänka på det – synkroniserar våra liv med varandra. Därtill tror jag att vi lika mycket räds som förfasas av det linjära, med all dess hets. Därmed blir det som återkommer mer ”monotont”, det vill säga något tryggt. Din dag kan fyllas av allt och inget, men du klarar av det för du vet att ikväll kommer du göra det som du gör mer eller mindre varje kväll, såsom att läsa en bok, se på film eller tv-serier. Det kan låta tråkigt, men det är likväl en trygghet i det återkommande och bekanta.

Du kan ha detta på en dagsbasis, en veckobasis och så vidare. Saker och ting som återkommer, då det är en trygghet i en annars ständigt föränderlig och snabbavancerad värld. Träning vissa dagar, fika med den speciella vännen varje lördagsförmiddag och så vidare. 

De cykliska ”högtiderna” fungerar som hållplatser. Inte i betydelsen att allt stannar, utan att något känns igen. De är fasta punkter i en tillvaro som annars är ganska flytande. Du vet ungefär hur julen kommer att se ut. Du vet vad midsommar innebär. Du vet – innerst inne – att semlan kommer tillbaka, oavsett hur kaotiskt livet känns i övrigt.

Nietzsche, för er som kommer ihåg filosofilektionerna alternativt kan er filosofi, lekte med tanken på den eviga återkomsten – att allt i livet upprepas om och om igen. Även om det var en mer existentiell idé än en praktisk livsguide, säger den något om varför upprepning inte bara är något vi står ut med, utan något vi faktiskt behöver, för i slutändan är vi inte byggda för att bara rusa framåt. Våra kroppar lever i rytmer – dygn, årstider, vanor. Kanske är det därför våra kulturer också gör det.

På börsen finns flera återkommande teman och cykler, om än att vissa inte är kopplade till några specifika dagar. Nedan är några exempel:

• Det sker mer ofta än sällan 1–2 korrektioner per räkenskapsår.
• Under rapportperioder skriver Placera ”Rapportperioden: Blandade resultat”.
• John Skogman blir intervjuad av Dagens Industri om sina case inför varje rapportperiod. Ofta också efter, där nämnda får bekänna färg, men också ges möjlighet att á ”vad var det jag sa” slå sig på bröstet.
• Under mars blir det viralt att på sociala medier fråga Avanza när källskatten återbetalas.
• Lagom till juni skriver finansmedia om ”sälj till sillen och köp till kräftorna” och redogöra för hur historiken för denna strategi ser ut.
• Lagom till sommaren kommer artiklar om att sommarmånaderna ofta brukar bjuda på mer volatila kursrörelser under framför allt rapportperioden för Q2-orna, eftersom de ”stora” aktörerna är på semester.
• Vid augusti skrivs det spaltmeter om att fokus nu inte är på H2, utan på nästa räkenskapsår.
• Vid december/januari skriver finansmedia i allmänhet, men Dagens Industri i synnerhet en eller ett par artiklar om var det väntas utdelningsregn.

Et cetera. Et cetera.

Ständigt linjär, ständigt cyklisk. Fascinerande, eller hur?