Allt fler talar om ett ras modell större

Det brukar sägas att pessimister låter smarta, men att det är optimister som tjänar pengar. Såklart finns det alltid en nyans i allt och inget, såsom just i denna passage då en pessimist kan få avkastning med att till exempel köpa bearprodukter. Emellertid är min tolkning att utlåtandet mer ska ses som något mer långsiktigt och inte på bara ett eller ett fåtal kvartal. Den som har agerat enligt sin pessimistiska syn á Peter som alltid ropar varg – det vill säga haft en mycket låg andel aktieexponering - de senaste 10 åren har med det missat en uppgång om 258 % i världsindex och 205,5 % i OMXSGI. 

Ju högre värderad som börsen till synes blir, desto mer ökar sannolikheten för ett fall. Antingen har Mr. Market fel i de förväntade optimistiska vinstestimaten, vilket betyder ett fall, eller så har han rätt och börsen är således inte lika högt värderad. I och med tech- och ai-bolagens stora dominans just nu, hänger mer eller mindre ”allt” på hur väl de kan växa in i den kostym som Mr. Market har bett skräddaren att sy. Ett exempel är Nvidia, som på bakåtblickande vinster om 12 månader handlas till P/E 32,5, men på de framåtblickade tolv dito handlas till P/E 24,5. Är det dyrt för ett bolag som har ökat sin vinst med ett snitt om cirka 75 % de senaste tre och fem åren och som rider på en strukturell megatrend så stor och stark att vi får gå tillbaka till den industriella revolutionen för att hitta en jämbördig sparringpartner? Pris är, som sagt, vad du betalar, värde vad du får.

Såklart kan optimisterna ha fel och Nvidia råka ut för mer bolagsspecifika utmaningar, eller så är ai just nu en bubbla vi kommer se tillbaka på och jämföra med den densamma under IT-boomen tidigt kring millennieskiftet. Den enda som vet svaret är Framtiden och som bekant visar sig inte hen i förväg.

Beroende på hur man ser på det har vi att göra med relativt höga värderingar, vilka kombineras med dels krig i Ukraina och Mellanöstern samt ökade spänningar i Sydkinesiska havet, dels en sämre realekonomi i såväl USA som i Europa samt Kina. Därtill ökar de flesta västländernas skuldkvoter relativt BNP och klassklyftorna i kombination med sociala medier gör att politiker idag har svårt att både tänka och agera långsiktigt, gör att det finns fog för att hävda att det ser brunt ut. Detta är bara några av flera axplock beträffande den mer övergripande makroekonomiska bilden. 

Såklart kan mycket av detta vändas på, såsom att vi sällan (läs: aldrig) har haft en tid då allt har varit perfekt á guld och gröna skogar samt att om det är något som vår historia visar, är det att ”life finds a way”, som Jeff Goldblum Jurassic Park från 1993 formulerar det. Det finns alltid två alternativ; två valmöjligheter – framåt, utveckling och vinst, eller dess antonymer. Rent krasst är det vad livet har att erbjuda. Förvisso låter det något cyniskt och såklart kan vi diskutera färgskalor, men det ändrar ej faktum. Det intressanta och viktiga i kråksången är att varje individ har makten att påverka utfallet.

“Prediction is very difficult, especially about the future.”
 

Huruvida vi står in för en stundande korrektion eller till och med ett börsfall är inte en fråga, utan ett faktum. Buffetindikatorn och Schiller-P/E är bara några av flera instrument som vittnar om att luften är synnerligen tunn just nu. Ergo en stundande nedgång, men som alltid är det svåra att vet när den sker. Som investerare har man flera val, med allt från att vara helt likvid till att vara lite eller mer av detsamma. Själv är jag alltid mer eller mindre fullinvesterad för jag tror mer på ”time in the market” än ”timing the market”. Det ska dock förtydligas att jag har en så kallad krigskassa på ett annat konto, vilket inte bara ger mig medel att använda när en nedgång modell större sker, utan också en god nattsömn. På ett sätt är det inte roligt när portföljen minskar med allt från 10 % till 40 %, men ju mer jag verkligen tänker på det – take a simple idea and take it seriously – desto mer inser jag att en nedgång är en möjlighet, vilket är ”roligt”. Som bekant har ett mynt två sidor.

Jag försöker att inte vara naiv. Därtill är jag inställd på att ett ras kan ta flera år att ta igen, men det betyder också en längre period att kunna bygga på positioner i bolag som jag anser är värda att äga ”för alltid”. Därmed tror jag på samt vill lyfta fram Peter Lynchs träffande citat om att ”far more money has been lost by investors preparing for corrections”. 

Att folk slänger sig ur att en krasch kommer att ske är inte en nyhet, för alla som kan och förstår historia, cykler och mänsklig psykologi vet att sådana sker med (o)jämna mellanrum. Nyhetsvärdet är således mer eller mindre noll, om ens det. När ytterligare några säger att börsen ska rasa med XX % innan datum Y blir jag ofta förbluffad, för hur kan dessa veta? Säger de detta för att skapa engagemang och bli uppmärksammade? Och varför – ty har de dålig självkänsla? Eller handlar det om en överdriven tro på sin förmåga att se in i framtiden? Absolut kommer en eller några få att få rätt, men det gör dem inte till några orakel. ”The stock market has predicted nine of the last five recessions”, som Paul Samuelsons säger och skulle det ej räcka finns såväl Niels Bohrs ”prediction is very difficult, especially about the future” som Yoggi Berras ”It's tough to make predictions, especially about the future.”

Jag är förberedd på att en nedgång kommer att komma. Mer tid eller energi lägger jag inte på det. Jag har en strategi och jag har ständigt fokus på processen, det vill säga det som jag kan påverka. Mer kan och ska jag inte göra. Om jag går ur marknaden måste jag också dels veta när jag ska börja köpa på mig igen, dels förmå mig att så göra. Risken här är att jag går vilse och blir en dubbel förlorare.