Cibus, Intrum och kassa
En majoritet av börsens flockdeltagare har inte bara under en, utan under flera starka dagar handlat upp börsen med uppgångar norr över +1 %. Såklart är det kul att se blå siffror och hur kapitalet sväller, men det är även något beklagligt då jag gärna tackar ”ja” till att köpa mer aktier i flera av mina innehav till de låga kurser som tidigare rått. Dock är allt relativt och ibland bör man som investerare följa devisen ”Buy once, cry once” samt ”I rather buy a wonderful company at a fair price, than a fair company at a wonderful price”. Mellan och bortom raderna framkommer det som gör att jag älskar investerings- och ekonomivärlden – det är både en konstform och ett hantverk. Ständigt en dynamisk värld; ständig utveckling et cetera, vilket gör att jag som investerare utvecklas. Känslan av att förstå hur 1+1 inte alltid är två, utan ibland 3 eller 1 är inte så sällan uppskattad.
Jag äger inte Cibus, men har såklart noterat hur de ömsom ger, ömsom tar kapital till och från sina delägare. Det tycks ha blivit årets modus operandi – att dels dela ut, dels genomföra en nyemission. Cibus har länge varit på min bevakningslista. Jag uppskattar den exponering som fastigheterna ger, då jag tror att övergången från fysisk butik/fysisk handel av mat- och dryckesvaror till digital dito kommer ta en mycket, mycket lång tid. Det skall bli kul att se vem eller vilken aktör som är först med en bra och pålitlig försörjningskedja där kyl, frys et cetera håller de nivåer som sätts samt krävs.
Skulden samt den tidigare höga värderingen är det som hållit mig från köpknappen. Nu tycks de båda ha ”löst sig”, i alla fall tillfälligt. Dock blir min tveksamhet kring huruvida jag kan lita på VD, Sverker Källgården, som först i år och så sent som den 23 februari sänkte utdelningen och kommunicerade att ”det är under kontroll” et cetera för att därefter, mer eller mindre, byta fot. Knappt hinner en månad passera innan det även skall håvas in nytt kapital i form av en nyemission. Jag gillar inte detta, då det hos mig signalerar att man inte fullt ut har full kontroll och översyn. Kanske överdramatiserar jag? Attraktivt bestånd bla bla, men investeringar är till en hög grad en förtroendebransch. Har jag förtroende för VD? Nej.
Från fastigheter till skuld- och kredithanteringstjänster. Ut stiger Cibus och in stiger Intrum. Jag köpte mina första aktier i Intrum våren 2018 och har sedan dess ökat vid flera tillfällen. Jag finner, eller mer korrekt; ”fann”, verksamheten mycket attraktiv. Emellertid har bolaget gjort några mindre kloka portföljsköp samt försatt sig i en mindre tacksam position, där de bland annat upplevt sig tvingade att säkra en ny, femårig, obligation till en räntesats om 9,25 %. Som det heter; ”i långa loppet är jag positiv till bolaget”, men jag är kortsiktigt bekymrad. Jag misstänker att styrelse och VD kommer önska genomföra en (företrädes)emission.
Punkt 19 och punkt 20 i kallelsen signalerar att man önskar äska pengar – nu eller vid ett senare tillfälle. Vad pengarna ska användas till vet jag inte, men alternativen är få – antingen köp av ny portfölj, eller för att minska skulden. Jag hoppas på sistnämnda och kommer vara beredd att deltaga om en nyemission i syfte att stärka balansräkningen kommuniceras.
Hur går dina tankar i Intrum?
En stor kassa. Eller… njae, allt är ju relativt, men en för mig stor kassa börjar nu skapas – inte minst sedan Avanza nu betalat ut de senaste tre årens källskatt. Främst ämnar jag öka i befintliga innehav, men har även ett par kandidater som jag ”vill” äga, däribland tidigare avhandlade Moncler och L’oreal. Jag lockas även lite till Amgen, då jag bedömer dem kunna vinna mycket mark inom obesitas (skrev om detta för Aktiespararna tidigare i veckan – öppen artikel). Jag är dock kluven till den stigande skulden och skall fortsätta läsa på. Även Pfizer kan vara av intresse här, som befinner sig i en tidig fas men/och har finanserna att verkligen, verkligen, satsa.
Jag hyser inga tankar om att kunna tajma marknaden, eller att jag har någon sorts expertis om att just nu är exakt bästa köpläge – jag är en förespråkare av time in the market, snarare än timing the market. Bättre är att kontinuerligt, månad efter månad, skala in sig, men alltid veta vad och varför man köper bolag X et cetera.