Det handlar om så mycket mer
En skådespelare som jag ju fler årsringar som täljts in på trädstammen har kommit imponeras över är Jim Carrey. Jag växte upp när han hade sin glansperiod och jag minns hur mina vänner och jag, med sällskap av föräldrar, hyrde filmer såsom The Mask, Ace Ventura och Dum Dummare. Intressant är att samtliga nämnda släpptes under samma år – 1994.
Ja, de var (och är) löjliga, men det är svårt att inte rycka på smilbanden när dessa filmer rullar på tv:n. Efter dessa kom Cable Guy, även det en film som jag gillar, om än att den inte fick lika mycket uppmärksamhet givet dess mer mörka karaktär. Listan kan fortsättas med plumpar såsom Carreys roll som The Riddle i Batman Forever, eller hur han verkligen är Grinchen personifierad. TheNumber 23, Yes Man, Man on the Moon, Kidding, I Love You Philip Morris… jag ska sluta, men det jag vill kommunicera är att han succesivt har breddat sig och med det visat att repertoar är lika brett som djupt.
Jag minns inte när jag först kom över ett lika viktigt som tänkvärt citat av komikern och när jag rådfrågade såväl Google som Open AI var svaren få. Oavsett är det ett uttalande från honom och som sätter fingret på det som jag och många, många andra har lärt sig samt försöker att predika om. “I wish everyone could get rich and famous and everything they ever dreamed of so they can see that's not the answer. You can chase followers & money all you want (don't let me stop you) but I hope you'll realize beyond your basics needs they won't do much.”
Ofta måste det till att det elfenbenstorn som man trodde sig leva i, i själva verket visade sig vara ett hus byggt av i bästa fall kort och sämsta fall luft. Det är först då som man inser att hybrisen smugit sig in i såväl kropp som själ och att man inte är bättre än sin sämsta sida. Därtill brukar man här också inse samt förlikas med att mycket i livet beror på tillfälligheter och omständigheter.
Jag tror att många, framför allt, unga ser pengar som lösningen på allt. Absolut har och spelar pengar en viktig roll, vilket alla vi som verkar med och kring investeringar vet; de kan köpa tid, men också ge en trygghet. Rätt använt kan de bytas mot den enda råvara som än så länge är finit – tid. Absolut kan och ska de användas till att konsumera det som man verkligen djupt inom sig vill ha, om det så är en Ferrari eller en oöppnad utgåva av Zelda: A Link to The Past, men därefter?
Vad pengar däremot inte kan göra är att fylla livet med den sanna glädje som kommer av att ha vänner, familj och så vidare. Absolut kan en call girl/boy ”köpas” och bekanta (läs: ej nära vänner) bjudas ut, men de kommer högst sannolikt inte komma till dig när du ligger hemma i frossfeber, eller sitter apatisk och funderar på varför du mår så dåligt som du gör. De kommer högst sannolikt inte heller bjuda dig på julfirande, eller på födelsedagsfester. VM-final i fotboll, Super Bowl eller mästerskapsfinalen i Starcraft 2 med grabbarna medan de hamburgarna ligger på grillen och ölen ligger på kylning i den framställda ishinken? Nej, till den sittningen kommer du troligtvis inte bli bjuden.
I bästa fall kanske en bekant hör av sig om en fika och en, i bästa fall, lunch, men därefter? Med tiden kommer samtalen bli färre och färre, kortare och kortare. Åren går och vår protagonist blir varken yngre eller piggare och mitt i allt detta kommer den ännu icke ”upplysta” inse att pengar verkligen, verkligen inte var allt i livet.
De senaste veckorna har jag sett om serien Exit, som fortfarande finns på SVT Play. Det är så tydligt hur de fyra huvudrollsinnehavarna har allt, men samtidigt inget. De är inte bara ensamma, utan även vilsna. Till en början tycks det sig som att de lever la dolce vita, men ju mer vi lär känna dem, desto mer inser vi att de är ensamma och vilsna.
Jag förespråkar inte att du eller någon annan ska konsumera likt det inte fanns någon morgondag, eller snåla likt vore du Ebenezer Scrooge. Jag pekar varken med fingret eller handen, men jag uppmanar dig till att alltid söka sofrosyne, måttfullhet. Platon nämner bland annat i sina dialoger att denna måttfullhet ska ses som ett ideal, där själ och kropp är i balans och där man inte låter sig styras av överdrivna passioner eller begär.
Allt gränsar till den filosofiska riktning, stoicismen, som jag lever efter. Dels gör jag mitt bästa för att alltid påminna mig om att jag är dödlig och att dåliga saker inte bara kan, utan kommer att inträffa, dels att jag aldrig är bättre än min sämsta sida. Den filosofiska läran påminner mig också om att vara tacksam för vad dagen erbjuder, men också inställd och förberedd på att vice versa kan vara gällande imorgon; this to shall pass.
Vänta inte på att branden bryter ut, utan se till att införskaffa och installera ett brandlarm nu, redan idag, för livet handlar om så mycket mer än pengar.
