Det kan hända även dig
Vi som investerar och läser såväl lite här som där samt håller oss relativt uppdaterade om hur det går för såväl världen i dess allmänhet, men bolagen i synnerhet bedömer oss nog -medvetet/undermedvetet - ha en viss uppfattning om att ”vi har vått på det torra”. I flera fall är så fallet, men långt ifrån alltid.
Så länge vi själva inte blir direkt drabbade, utan enbart får läsa om hur dåligt det går för vissa aktieägare, eller för de i grannskapet som tyvärr blivit uppsagda på grund av arbetsbrist eller dylikt hanterar hjärnan det mer som en abstraktion än en dess motsats, det vill säga något konkret. Sagt med andra ord är det alltid en recession när alla runtomkring dig drabbas, men en depression när du själv drabbas. Så länge du själv inte drabbas finns en undermedveten kraft i hjärnan som intalar dig att du är trygg; har ditt på det torra.
Det gäller såväl i ”verkliga livet” med arbeten och så vidare, men också på börsen och i vår roll som småsparare tillika investerare. Börsfall? Dåliga bolag? Totalt eroderad börskurs? Ha – det är ju bara gällande de där förhoppningsbolagen som ska bota cancer redan nästkommande dag. Ja, det stämmer att en majoritet av ”-99 %-aktierna” är lättast att hitta bland förhoppningsbolagssektorn, men det finns som alltid också undantag som bekräftar regeln. Nu vill jag betona att juryn fortfarande är ute samt att allt har med den fundamentala utvecklingen relativt aktievärderingen att göra, men SBB, JM, Electrolux och Nibe sågs nog inte som några bolag tillika aktier som kunde leda till en nedgång högre än -50 %, eller hur?
”Jag investerar ju i stora och trygga bolag. De där kraftiga nedgångarna kan inte hända mig…”. Spoiler: det kan det! Har du dessutom köpt på en hög värdering blir fallet än kraftigare.
Jag har inget vetenskapligt underlag för min tes, men jag vågar tro att många av de som har investerat i ovan nämnda bolag har gjort det med en (framför allt undermedveten) tro att det aldrig skulle bli tu tal om sådana kraftiga nedgångar (”depression”). Nej, det var ju sådant som hände alla som investerar i ovan nämnda förhoppningsbolag (”recession”).
Förvisso äpplen och päron i en relativt välblandad fruktskål, men samma kan och är ofta gällande med makroekonomi, såsom arbetslöshet. Att mer eller mindre plötsligt bli arbetslös kan hända dig. Likaså kan du lika plötsligt bli sjuk, skadad eller dylikt. Du är inte odödlig eller en robot och således bör du alltid se till att rakna med värsta men/och hoppas på det bästa. Spara som en pessimist, investera som en (realistisk) optimist, så att säga.
Oavsett hur stort kapital som du har byggt upp kan det eroderas snabbare än du hinner med att notera det. Ivar Kreuger hade ”allt”, men på grund av sin hybris och riskbenägenhet kom hans imperium och personliga ekonomi att raderas. Liknande, om än inte lika kraftigt, har setts hos till exempel Oscar Engelbert och Ilija Batljan. Trots att de, högst sannolikt, visste vad hybris och en viss form av naivitet kunde leda till, agerade de mot bättre vetande. Allt som de hade läst och hade kunskap om var i deras värld något abstrakt, något som de inte lyckades visualisera som något konkret och som faktiskt kunde hända dem själva. Det var metaforiskt en ”recession” fram till att de själva blev drabbade, då det blev en ”depression”.
Jag tror vi var/är många som älskade att bygga med lego då vi var unga. Vi kunde lägga ned otaliga timmar på att bygga just det där piratskeppet, eller just den där brandstationen. Dock krävdes det inte mer än lite oförsiktighet för att hela bygget skulle raseras. Flera timmars energi- och tidskrävande arbete förstördes på mindre än en minut. Det krävs ett mindset att bygga kapital, ett annat att behålla och förvalta det.
Jag är inte ute efter att peka finger eller trampa på (redan ömma?) tår. Allt jag vill visa är att allt kan hända alla. Precis alla och det betyder att både du och jag finns med i riskgruppen.