Ett flockoffers bekännelse

”Vänligen ta allt från början. Andas och ta det lugnt. Vi har gott om tid.”

”Okej, men du får lova att inte dumförklara mig, eller så. Jag vet inte när det exakt började, men kanske för ett par, tre, fyra, fem månader sedan. Jag har tidigare inte känt av den stress och… ’press’ som då började växa fram och helt ärligt vet jag egentligen inte varför den gjorde det…”

”Okej, men vad var det som hände?”

”Fram till kanske februari/mars hade jag investerat som jag började med för cirka ett år sedan; dels lite i en global indexfond, dels i Investor, Industrivärden, Svolder och G5”, där sistnämnda var det bolag jag såg som en sorts krydda. Portföljens totala utveckling gick helt okej och gällande G5 var jag aldrig direkt orolig. Även om jag inte kan så mycket än – kom ihåg att jag upptäcka investeringsvärlden för bara ett år sedan – så förstod jag mig på G5 och tyckte att aktien borde kosta mer. Här fanns och finns stabila finanser, en ökad försäljning via den egna butiken et cetera. Visst kommer det krävas att Twilight blir en relativ hit, då Sherlock och de andra tidigare stortitlarna har haft sina ’glory days’”.

”Mm. Jag håller med, för även jag har tittat på bolaget såväl en som två gånger. Återköpen gör att bolaget har ’råd’ att se en tillfällig sviktande omsättningen, då det dels ökar sin marginal genom G5 Store, dels återköper aktier vilket gör att den totala vinsten skall fördelas på färre och färre aktier.”

”Exakt… nåväl. Jag vet att du sade att jag skulle vara försiktig med sociala medier och med vem samt vilka jag följde. Till en början var jag det, men i takt med att allt gick så bra och att det verkligen var så roligt började jag mer och mer att jämföra mig med alla som postade bilder på sin avkastning, sina vinster och annat mer luxuöst leverne – de hade haft bättre avkastning än jag och att de sedan tycktes leva ett sådant bekymmersfritt liv… ja, det liksom satte sig på näthinnan. Jag tror aldrig att jag medvetet kände och sade till mig själv att ’jag vill ha exakt det som de har’, men en röst likt denna växte likväl successivt fram.”

”Och då började du agera mindre rationellt samt tänka mer kortsiktigt?”

”Mm… Jag liksom tappade fokus. Jag tappade såväl strategi som filosofi – det du nämnt om Buffett med flera och om att äga bolag på lång sikt och allt det där – och började istället se varje dag som en kamp som var tvungen att vinnas. Jag började skala av från alla innehav för att ta mer riskfyllda bets. Jag ville visa alla att även jag var att räkna med.”

”Du menar att du istället för att investerarna, började spekulera? Med cirka ett års erfarenhet så bedömde du dig ha allt som krävs att skapa alpha relativt ’alla andra’?”

”Så kan man också säga det, om man ska låta som en torr fisk på det lika torra landet. Som sagt började jag ta mer riskfyllda bets – eller mer korrekt; positioner, men då det inte gick så bra, för helt ärligt fattade jag ju verkligen ingenting av allt jag gjorde och de instrument jag brukade. Jag läste att det var några som köpte Bearcertifikat med hävstång och jag tyckte det lät klokt, för index hade ju stigit rätt så mycket flera dagar i rad. Sagt och gjort…”

”Jag misstänker att det inte gick så bra?”

”Låt oss säga att det är ett milt sätt att uttrycka saken. Det gick skit och jag blev tvungen att sälja allt i Industrivärden delar av Investor för att täcka förlusten. Jag hade väl nu cirka 1/3 av det tidigare kapitalet och stressen bara växte och växte… jag var ju totalt värdelös jämfört med alla andra, raka motsatsen de som jag såg upp till. Eller såg upp till… de som jag på något sätt hade börjat följa och jämföra mig med. Patetisk är vad jag är… När jag egentligen borde ha accepterat förlusterna och situationen och börja om enligt den tidigare strategin fick djävulen inom mig ett nytt, än fastare grepp. Trots att jag djupt inom mig visste att det inte skulle gå, valde jag att göra ett nytt försök med Bearcertifikaten men denna gång med en kraftigare hävstång, för inte kan ju index stiga fem dagar i rad eller hur?”

”Vem säger det? Vad är det som säger att det är omöjligt?”

”Lek nu inte hobbypsykolog, utan snälla ha lite förbarmande. Det var flera av de jag följer och som är dagligt aktiva som ansåg detsamma som jag, i alla fall vad jag kunde läsa på både X och Instagram. Jag tog en position och dagen efter, när jag skulle logga in under en arbetsrast, såg jag den totala förstörelsen. Jag fick panik, blev frusen och kunde inte förmå mig att andas. Det svartnade för ögonen och… ja, jag fick panik. Sjukskrev mig för dagen, åkte hem och bara satt där i soffan. Tom.”

Jag kan fortsätta det här helt hopdiktade samtalet än längre, men jag tror att poängen har landat. Jag har många gånger skrivit om att vi är ett flockdjur och således alltid, framför allt undermedvetet, dras till att jämföra oss med andra. Är vi, i brist på bättre ord, ”bättre” betyder det ökad sannolikhet för en fortsatt plats i flocken och därmed överlevnad. Vice versa och minskad sannolikhet för överlevnad. Därtill tenderar vi undermedvetet att skapa oss ett Frankensteins monster av allt vi ser, hör och känner. Detta skriver jag om i min första bok – Börspsykologi, där jag lyfter fram ackumulationsstress. 

Du vill ha det bästa av allt och alla och av alla dessa delar bygger du upp just ett monster – ett monster du sedan jämför dig med. Hur tror du att det går? Exakt och om du inte är vaksam kommer du successivt trycka ned dig själv allt mer; se dig som vore du inget bättre än papperskorgen under ditt skrivbord. 

I tider likt dessa, när index går bra och är starkt är vi många som gläds – och det ska vi göra, men vi ska inte börja jämföra oss med andra utan någon som helst grund för det. Se, lär och inspireras, men låt inte avund få dig att ta ogenomtänkta och, ursäkta min franska: idiotiska beslut. Alla har en unik strategi baserad på såväl ekonomi, socialt och ekonomiskt liv, kynne med mera. Just detta unikum gör att vissa klarar ligga lång trots svidande röda siffror, medan andra får panik et cetera. Detta är varför vissa kan göra si och så, medan andra inte klarar av det. Du är inte ”alla andra” och skall således inte jämföra dig med dem. Du är inte beroende av den på sociala medier verkande flocken. Du kommer enbart jaga i ett lopp som aldrig, och då menar jag just aldrig, tar slut, för vem bestämmer det? Det är du, men ju längre du ”tävlar”, desto mer kommer du tappa fotfästet. Det är svårt att springa ett maratonlopp och än svårare om du gör det med ansatsen om att det är likt ett hundrameterslopp.  

Se, lyssna och lär av dem/alla andra av de du bedömer ha saker att lära ut, men försök dig aldrig på att bli dem.