Har vi sett samma videoklipp!?

Igår läste jag ännu en text som bevisade att skotomisation inte bara är något påhittat, utan något som är reellt därtill kraftigt verkande. Om du är ny på bloggen, eller inte har läst min första alternativt min andra bok om börspsykologi, kan begreppet vara inte så lite främmande. Kortfattat kan det sägas förklara vår psykologiskt blinda fläck och fungerar som så att vi ser vad vi tror, istället för vice versa. Om jag tror på UFO:n och ser något mystiskt på himlen är sannolikheten stor att jag tror mig se bevis på utomjordiskt liv, medan min vän, som är allt annat än troende, tänker att det högst sannolikt är någon ny modell av ett flygplan, ett nytt hemligt vapen från försvaret eller dylikt. 

Vi är alla färgade av vårt arv, men också kultur och miljö. Därtill är sannolikheten stor att vi är influerade av våra ideologiska tankar när vi tar del av vad en företrädare för parti X eller Y säger, skriver eller på andra sätt för sig. Står vi på samma sida, ser vi inte felaktigheten i det sagda alternativt anser det inte vara så farligt som företrädare för ”motståndarpartierna” och dess väljare anser. Det hela kan även fortsättas med allt från vilket lag i sport X som man hejar på till vilken gud man anser vara lite, lite bättre än övriga. 

Jag finner det inte chockerande att läsa hur den socialismens försvarare och under 1930-talet nazistvänliga, Aftonbladet, skriver negativt om allt som hör höger till, det ligger liksom i dess DNA och det tog lång tid – över 48 timmar, innan man fick krypa till korset med att skriva en försiktigt kritisk text om haveriet inom VPK… förlåt, Vänsterpartiet. Medan andra morgon-, dags- och kvällstidningars ledarsidor svämmades över av tankar och åsikter kring skandalen var det lika tyst hos Team Lindberg & Sima som det är ont om föda för landets kyrkråttor. Förvisso skall tilläggas att det var lika tyst hos dels Göran Greider och Dalademokraten, dels ETC, men då de knappast kan räknas in till kategorin ”större medier” bör de kanske ej nämnas. 

Något som Aftonbladets ledarredaktion istället bedömde adekvat att skriva om var Carl-Oskar Bohlins förehavande om den uppmärksammade intervjun med SVT, densamma som skulle sändas innan valet men sedan – i och med all uppståndelse, sköts upp till tisdagen den 22 september och nu finns att se på SVT Play. 

I samband med att intervjun gjordes lade Bohlin upp delar av den på X. Har du inte sett dessa uppmuntrar jag dig till att så göra och när du så har gjort ställer dig frågan huruvida journalisten, Kristina Lagerström, har eller inte har en dold agenda. Det framkommer tydligt att Lagerström anser att Bohlin ska vara ansvarig för alla kommentarer på hans inlägg. Detta trots att det är omöjligt att moderera kommentarer på X, för att inte förglömma vår aktade yttrandefrihet så länge den utövas inom lagens gränser. Det Bohlin har ansvar för är det som han själv säger och skriver, inte vad andra så gör. Absolut kan och ska han beklaga om folk beter sig bortom rimlighetens gränser (läs: som svin), men han kan likväl inte kontrollera eller ta ansvar för det. 

Aftonbladets ledarskribent, Frida Dunell, anser att Bohlin visst har ett ansvar för vad alla som kommenterar skriver och finner det fullt rimligt att Lagerström ”… utkräver ansvar från en av landets ministrar och ställer följdfrågor.” Jag kan förvisso ha fel, men har vi sett samma filmsnutt? Har jag missuppfattat något av det som Lagerström frågar och Bohlin svarar? Har jag missat ännu ett möte? Jag ställer frågorna då Dunell skriver att hon hade förväntat sig en ”bråkig konfrontation”, men när avsnittet är klart inte förstår någonting. ”Jag är besviken […] Visst säger Carl-Oskar Bohlin en del knäppa saker. Till exempel avfärdar han två forskare från Uppsala universitet som partiska, eftersom de skrivit en debattartikel i DN. En tidning som han också tycker är vänstervriden. Och han verkar tycka att det är mediernas egna fel att förtroendet för dem rasar. Inte politikers. Men reporterns frågor? Helt normala.”

Nej, Dunell. Frågorna är inte ”normala”, om vi kan avvända det begreppet i detta sammanhang. De är vinklade och det framkommer tydligt att Lagström har en dold agenda och implicit vill framställa Bohlin som skyldig till vad alla som kommenterar hans inlägg skriver. Han är och ska framställas likt vore han magmakammaren i en vulkan vars lava (läs: kritiskt förhållningssätt till medier) har börjat flöda ut och därmed täcka den mark som tidigare – felaktigt, har ansetts som fredad.  

Det finns nivåer på halmstrån att gripa efter och detta hamnar mycket långt ned, ja till och med under lägstanivån. Det blir inte bara komiskt, utan tragikomiskt och det säger inte så lite om Dunells egna åsikter och tankar. Det vi ser är en textprodukt vars slutsats redan var klar innan Dunell hade sett intervjun. Således handlar det inte om den skotomisation som jag nämnde i inläggets början, för jag tror inte att Dunell är undermedvetet påverkad av den, utan detta är en vinklad text där slutklämmen var klar redan innan hon dels såg intervjun, dels skrev sin text. Bohlin står för det onda och således kan ingenting som han gör, tar sig för eller säger vara gott. Punkt.

Att ens reflektera över att SVT har klippt och redigerat råmaterialet i syfte att det ska passa deras agenda (ja, de har en sådan) är ingenting som Dunell ens tycks ha reflekterat över, då nämnda public servicehus dagordning passar och överensstämmer med hennes och blaskans egna.