Skillnad på folk och folk och därmed chat-bot och chat-bot?

Det sägs, inte minst från politiker, att det är skillnad på folk och folk. Huruvida vad exakt som menas och på vilka kriterier som urvalet görs vet nog ingen, allra minst de själva. Jag har mailat såväl Vänsterpartiet som Socialdemokraterna och bett dem om dess definition på vad som menas med ”vanligt folk” och svaret jag fick från förstnämnda var lika brett och allmänt som och därmed intetsägande (se nedan). Gällande svar från sistnämnda har det hittills uteblivit – kanske för att de själva ännu inte har en klar uppfattning om och därmed definition på begreppet?  

Jag är född och uppvuxen i en arbetarklassfamilj och om detta har jag berättat flera gånger. Därtill arbetar jag som gymnasielärare och har aldrig fått – och kommer högst sannolikt heller inte få – något arv från en avlägsen eller närstående släkting. Detta till trots har jag via målmedvetet sparande och investerande lyckas bygga mig en portfölj som idag erbjuder en såväl psykologisk som ekonomisk trygghet som jag gärna hade sett alla ha tillgång till. När jag svarade partiet detta och frågade om jag, i och med nämnda portfölj, klassas som ”ovanligt folk” fick jag inget svar…

På temat skillnad på folk och folk tycker jag mig ha noterat att detsamma finns när bruket av en språkmodell/Chat-bot/AI-bot diskuteras. Trots att ChatGPT, Claude och Gemini är tämligen lika, om än att det såklart finns vissa få och små skillnader, tycks det vara lite ”finare” att använda Claude. ”Vanligt folk” använder ChatGPT, medan insatta och kunniga, oavsett om det är en sanning eller en inbillad sådan, använder Gemini i allmänhet, men Claude i synnerhet. Det kanske blir lite äpplen och päron, men är det inte som när PC- ställs mot MAC-användare? 

Just det skrev EFN:s Katrine Kielos om förra helgen, där nämnda lyfte fram att valet av Ai-modell har blivit ett sätt att signalera något om sig själv. Kielos lyfter fram att vissa användare betonar noggrant att de använder en specifik AI, inte för att den nödvändigtvis är överlägsen, utan för att den uppfattas som mer sofistikerad. Det skapas en föreställning om att vissa verktyg används av dem som tänker djupare, medan andra riktar sig till en bredare publik. Denna uppdelning handlar i grunden inte om teknikens kapacitet, utan om hur den positioneras.

Fenomenet är långt ifrån nytt, hävdar Kielos och exemplifierar med hur teknikföretag historiskt ofta har lyckats genom att sälja snarare en identitet än en produkt. Ett tydligt exempel är Apples marknadsföring i slutet av 1990-talet, där fokus inte låg på datorns specifikationer utan på vilken typ av människa som använde den. Budskapet handlade inte om vad tekniken gjorde, utan om vad användaren signalerade genom sitt val. Se gärna reklamen från Apple från mitten av 00-talet, där två personer/personligheter presenterade sig som ömsom ”PC”, ömsom ”MAC”. Förstnämnda var ung, avslappnad och kreativ, medan sistnämnda var såväl bokstavligt som bildligt talat beige. Budskapet: Apple var för en viss typ av människor. Pc för en annan.

Kan en liknande rörelse skönjas inom AI? När tekniken blir allt mer tillgänglig och standardiserad minskar betydelsen av själva verktyget och det blir svårare att särskilja sig genom att bara använda en viss produkt. I stället flyttas fokus till användaren, det vill säga till hur tekniken används och vilket omdöme som ligger bakom.

I en miljö där allt fler kan skapa, analysera och producera med hjälp av AI blir själva produktionen mindre unik. När alla har tillgång till kraftfulla verktyg är det inte längre förmågan att generera innehåll som avgör vem som lyckas. Det som återstår som en verklig konkurrensfördel är förmågan att välja rätt. Att kunna avgöra vad som är relevant, värdefullt och meningsfullt är vad som skiljer folk från folk, hävdar Kielos. Jämför gärna med två Warcraft III-spelare som sitter på varsin monsterburk till dator (inte för att det behövs, men men). Vad kommer avgöra vem av dem som är bäst? Troligtvis den som vet vad att använda för strategi, trupper med mera relativt motståndaren, kartan och så vidare.

Vidare kommer skribenten in på – och hänvisar till filosofen och doktorn i neurovetenskap, Sam Harris, som i sin podcast nyligen sade att det som alla och envar(?) nu ser är ”humanisternas hämd”. AI demokratiserar bort en stor del av den tekniska förmågan som konkurrensfördel och ”vad världen kommer behöva är välutbildade generalister med god smak. Människor som har läst böcker, sett konst, diskuterat och tänkt.”

Håller du med om dessa iakttagelser och tankar? Är ”Claude” mer fint än ChatGPT?