Steady as she goes

Börsen lockar ständigt till handling. Varje dag rör sig kurserna upp och ner, rubrikerna i media växlar mellan optimism och panik, och känslan av att man måste “göra något” infinner sig ofta. Det ligger djupt i människans psykologi att vilja reagera på förändringar, även när det kanske inte finns något verkligt behov. Detta fenomen brukar kallas aktivitetsbias – vår tendens att föredra handling framför passivitet, även om passiviteten i många fall är det som faktiskt ger bäst resultat. Jag behandlar detta mer ingående i min andra bok, MER Börspsykologi (2021).

Inom idrottens värld talas det ofta om att vinna matcher genom tålamod och inte frångå såväl strategi som taktik, att inte rusa framåt i panik utan hålla fast vid spelplanen. Inom tennisen handlar inte om att vinna flest poäng, utan om att göra färre misstag än motståndaren. Många matcher avgörs inte av bländande slag, utan av att spelaren som håller bollen i spel till slut får poängen när motståndaren missar (pga. frustration, misstag, otålighet etc.). På börsen är det likadant – över lång tid är det inte den som jagar flest snabba vinster som går segrande ur spelet, utan den som undviker de stora misstagen och håller fast vid sin strategi.

Warren Buffett har sagt att “Wall Street makes money on activity; you make money on inactivity”. Det är en påminnelse om att aktiemäklare, banker och rådgivare ofta tjänar på att vi köper och säljer – men att vår egen förmögenhet i regel växer genom att vi håller fast vid våra positioner och låter tiden arbeta för oss.

Buffett berättade en gång i en intervju med Jeff Bezos att han ofta får höra hur märkligt det är att hans investeringsprinciper verkar så enkla: köp kvalitetsbolag till rimligt pris och behåll dem länge. Bezos undrade varför inte fler gjorde detsamma, varpå Buffett svarade att det beror på att “ingen vill bli rik långsamt”. Där ligger kärnan i dilemmat: det mänskliga psyket är otåligt; vi vill se snabba resultat, vi vill agera, vi vill känna att vi har kontroll (en kontroll som enbart är inbillad och därmed en chimär, men det får bli temat för ett annat blogginlägg). Emellertid handlar investeringar inte om snabb tillfredsställelse – det handlar om att låta tiden, ränta-på-ränta och bolagens egen värdeskapande kraft göra jobbet.

Det finns ett starkt motstånd inom oss mot att “bara sitta still”, men att sitta still på börsen är inte samma sak som att vara passiv i livet i dess allmänhet. Snarare är det en aktiv handling att avstå från ogrundade och förhastade beslut. Att inte sälja i panik när marknaden faller, att inte hoppa på nästa hajpade aktie bara för att kursen rusat, att inte tappa fokus på den långsiktiga strategin – allt detta kräver disciplin. Den största fienden är inte marknaden, utan vår egen rastlöshet. Min bästa allierade är också min värsta fiende, nämligen jag själv. 

Vi lever i en tid där informationen är mer tillgänglig än någonsin. Portföljens värde kan kontrolleras dygnet runt i mobilen, nyhetsflödet uppdateras varje minut, sociala medier svämmar över av aktietips och åsikter. Det är lätt att tro att den som vet mest och följer marknaden mest intensivt också kommer att lyckas bäst. Emellertid är det relativt ofta tvärtom: överdriven närvaro leder till oro, och oro leder till ogenomtänkta beslut, ogenomtänkta beslut leder till kapitalförstöring. Att skapa distans är därför en viktig framgångsfaktor.

Ett sätt att göra det är att påminna sig om vad man faktiskt äger. Bakom varje aktie finns ett bolag, med anställda, produkter, kunder och strategier. Det är bolagens vinster, kassaflöden och långsiktiga utveckling som skapar värde, inte kursrörelserna från dag till dag. Om man lägger mer tid på att förstå bolagens affärsmodeller och mindre tid på att stirra på aktiekurserna, ökar chansen att man kan hålla fast vid sina investeringar genom både upp- och nedgångar. Kom ihåg att en aktie enbart är ett derivat av ett bolag och förstnämndas utveckling korrelerar ytterst sällan med sistnämndas på kort sikt.

Att investera långsiktigt innebär inte att man aldrig ska agera. Självklart kommer det tillfällen då portföljen bör justeras, till exempel när ett bolag fundamentalt förändrats eller när man behöver ombalansera risknivån. Dock ska det ske sällan, välgrundat och med utgångspunkt i den övergripande strategin och placeringshorisonten; på sakliga, genomtänkta och goda grunder, så att säga. Den investerare som byter strategi lika ofta som Aftonbladet hinner skriva en högerkritisk ledartext eller som låter känslorna styra besluten, riskerar att springa i cirklar medan den som håller sig lugn går stadigt framåt.

”If a man does not know to which port he is sailing, no wind is favorable” (Seneca)
 

Det finns något paradoxalt i att den största prestationen på börsen ofta är att avstå. Att lyckas investera handlar mindre om att ständigt vara “smartare” än marknaden och mer om att undvika de klassiska misstagen. Precis som ett skepp inte ska byta kurs för varje våg, bör inte en investerare byta strategi för varje nyhetsrubrik. Kursen måste hållas så länge inget fundamentalt ändras, även när havet är stökigt.

Nästa gång det kliar i fingrarna att göra något med portföljen, ställ dig frågan: är detta en rationell handling grundad i långsiktig analys, eller är det aktivitetsbias som talar? Ofta är det senare och i så fall är det bästa beslutet att ta en promenad, vattna blommorna eller städa bostaden. Skulle samma tanke finnas kvar därefter, då System 1 har fått göra sig tillkänna… ja, då är det en annan sak. För att likväl undvika att du kommer att ångra ditt beslut för här 24-timmarsreglen tillämpas; från att tankebeslutet får omsättas i praktiken måste ett dygn passeras.

Att investera är en resa där den som klarar att vara “steady as she goes” belönas i slutändan. Tålamod, disciplin och förmågan att hålla distans är ofta viktigare än briljanta analyser och snabba ryck. Tiden är den starkaste kraften på börsen – och den arbetar bara för den som låter den göra sitt jobb.