Vedervärdigt, Vänsterpartiet och Ida Gabrielsson

Det finns tillfällen då en politiker bara måste förstå när det är dags att försegla läpparna om forskningsrapporter, sociologiska modeller och abstrakta teorier. Ett för många – men inte Vänsterpartiet, uppenbart sådant är när ens eget parti gång på gång avslöjas med företrädare som spridit antisemitism, hyllat terrororganisationer och delat material som reproducerar några av historiens mest klassiska antisemitiska föreställningar. 

Vänsterpartiet har återigen hamnat i blåsväder efter att Expressens granskning avslöjat ytterligare kandidater som spridit antisemitiskt material och hyllat bland annat Hamas och Hizbollah. Det handlar inte om några olyckligt formulerade Facebookinlägg eller en politiker som uttryckt sig klumpigt i stundens hetta, likt Strandhäll för Socialdemokraterna och Jomshof för Sverigedemokraterna. Här finns föreställningar om judisk kontroll över världsekonomin, medierna och akademin. Här finns konspirationsteorier om 11 september. Här finns den medeltida blodslögnen om judar som kidnappar barn. En kandidat har till och med spridit material med budskapet att Hitler hade rätt om judarna. Vänligen läs detta stycke igen och om du inte ”orkar” det, läs då åtminstone den sista meningen en gång till. 

Ändå lyckas Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson, när hon ska förklara situationen, hamna i en lång utläggning om konspirationsteorier. Högerkanten, vänsterkanten, mitten, socioekonomiska grupper, antivaxxare, tilliten till institutioner och vilka som läser Dagens Nyheter. Någonstans längs vägen ska vi tydligen förstå att även vänstern kan drabbas av sådant här. Det som vissa kanske skulle kalla för ett försök till konststycke till en räddning av situationen, kallar jag för vedervärdigt samt respekt- och empatilöst. Jag kommer ihåg när Om detta må ni berätta skickades ut till alla skolor och därmed oss som då var elever 1998. Det fanns en anledning för det och den anledningen väljer Vänsterpartiet att spotta på. 

Ville Gabrielsson att alla skulle säga ”Jaha, konspirationsteorier bla bla bla… det är så det ligger till? Tack för upplysningen”? Man kan ta folk som tappade bakom flötet, men nog torde det finns grader även här? Självrespekt? Respekt för andra?

Problemet är nämligen inte att Gabrielsson upptäckt att vänstern inte är immun mot antisemitism. Det har Vänsterpartiet haft gott om tid att upptäcka själva och hjälp på traven har de fått av tidigare avslöjanden, bland annat från Timbro. Problemet är att hon verkar betrakta detta som en lämplig tidpunkt att börja resonera om varför människor tror på konspirationsteorier och vilka politiska grupper som enligt olika forskningsresultat gör det mer eller mindre ofta.

Hur världsfrånvänd får man egentligen vara? Hur känslokall och tondöv får man vara? Hur respektlös mot de drabbade, såväl de som lever idag som de som har fått plikta med sitt liv för sin tro och livshållning, kan man bli? Det är som om nattmanglingen på Vänsterpartiets högkvarter efter måndagens avslöjande hade sett ut ungefär så här:

”Vi måste säga något.”

”Absolut. Vi måste tydligt fördöma antisemitismen, erkänna att vi uppenbarligen misslyckats med att kontrollera våra kandidater och förklara hur vi ska se till att det här inte händer igen.”

”Nej, nej. Vi behöver något bättre.”

”Bättre!?”

”Ja. Något om konspirationsteorier. Gärna forskning. Kan vi tala svävande om forskning tror många att vi vet vad vi säger och vi behåller vårt etos. Ingen i pöbeln säger emot forskning, skitsamma hur pass relevant för situationen den är.”

”Smart. Låt oss leta upp något bra. Tar du och frågar Chat GPT så frågar jag Copilot? Vem tar Gemini?”

Vänsterpartiet har nu strukit totalt 33 kandidater från sina vallistor efter avslöjanden om antisemitism, terrorhyllningar och annat extremistiskt innehåll. Trettiotre. Det är inte längre möjligt att med hedern i behåll låtsas som att varje nytt avslöjande bara handlar om en enskild person som lyckats slinka igenom systemet. Självfallet är inte 33 personer samma sak som 33 bevis för att hela partiet är antisemitiskt, om än att det skal tilläggas att det nog finns såväl en som två därute i Sverige som börjar undra. Ingen seriös människa bör hävda det. Däremot är det ett uppenbart bevis för att partiet haft ett problem som man inte lyckats identifiera, hantera eller städa bort. Kanske ska man till och med ställa frågan om partiet verkligen har som ambition att jobba bort den?

Var är självinsikten? Var är ansvarstagandet från de som just nu gör anspråk på att få sitta i en rödgrön regering? Var är medmänskligheten? 

Om inte så, är ledningen uppgift att säga just det och det behöver inte vara mer än tre ord, det vill säga betydligt färre än de 287 ord som Gabrielsson skrev på X igår. ”Vi har misslyckats. Vi ska bättra oss och eftersom vi gång på gång har blivit påkomna kommer vi ta in extern hjälp. Till alla de som har drabbats ber vi om ursäkt. Vi vet att orden inte kan väga upp all skada, men vi lovar att med hjälp och stöttning av professionella aktörer se till att detta aldrig händer igen.”

I stället får vi höra att även vänstern kan tro på konspirationsteorier, att tidsandan spelar roll och att olika grupper förändras över tid. Allt detta kan förvisso vara akademiskt intressant - och kanske till och med sant, en det är lika relevant för den aktuella situationen som en föreläsning om mariekex. 

Frågan är inte varför människor i största allmänhet tror på konspirationsteorier, utan istället är den varför Vänsterpartiet, trots åratal av varningar och tidigare avslöjanden, gång på gång har lyckats få fram kandidater som sprider eller sympatiserar med grov antisemitism och extremism. Med risk för att förnedra Hamlet är det just den frågan framför övriga som ska vara central och som ska besvaras. 

Antisemitismen är inte vilken fördom som helst och den är heller inte ett akademiskt experiment där man kan stå och väga olika sociologiska förklaringsmodeller mot varandra. I århundraden har judar förföljts, fördrivits och mördats utifrån just de föreställningar som nu återkommer hos personer som Vänsterpartiet har släppt fram som sina företrädare: att judar styr banker, medier och samhällen, att de i det fördolda kontrollerar världen och att de utgör ett hot som måste bekämpas. När detta avslöjas är det minsta man kan begära av ett parti som vill tas på allvar att det inte börjar tala om vad som händer på högerkanten, vilka som läser DN eller hur antivaxxare har bytt politiskt läger. 

I stället borde Vänsterpartiet skämmas. Inte för att antisemitismen har avslöjats, för den skammen tillhör dem som uttryckt och spridit den, utan för att man, trots återkommande avslöjanden och åratal av varningssignaler, fortfarande tycks ha svårare att ta fullt ansvar än att hitta nya sätt att förklara bort, relativisera och flytta fokus. Var är självinsikten? Var är ansvarstagandet från de som just nu gör anspråk på att få sitta i en rödgrön regering? Var är medmänskligheten?