Aktiv och passiv inkomst

I sin bok The Wealth Ladder skriver Nick Maggiulli att den nuvarande inkomsten är den bästa indikatorn på en persons framtida förmögenhet. Han utvecklar det hela i det här blogginlägget för dig som inte orkar läsa hela boken. Jag har ingen anledning att ifrågasätta hans siffror och till stor del är det ju rätt självklart att det är lättare att bygga upp ett kapital på en hög lön jämfört med en låg. Inte minst när man räknar in boende, pension och andra tillgångar som mer eller mindre kommer automatiskt av ett övre medelklassliv.

Tittar vi på det smala fenomenet FIRE så krävs ett högt sparande. Men även här ligger det nog en del i att det är vanligast att man haft en lön i alla fall lite över snittet om man lyckas spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna sluta jobba innan 45. De jag känner som gjort det har i de flesta fall tjänat som mig eller lite bättre.

Trots detta skaver beskrivningen om vikten av den höga inkomstens lite i mig på något sätt. Jag ska försöka beskriva det med ett par exempel.

Om jag genom ett trollslag förvandlades till en 18 åring som hade som mål att få ihop 10 miljoner skulle jag troligtvis lägga upp en plan som påminner om den resan jag själv gjort. Dvs försöka få ett jobb med en rimlig löneutveckling med målet att efter ett antal år tjäna någonstans runt gränsen för statlig skatt. Samt sätta igång ett bra sparande direkt när första lönen kommer med ett extra fokus på att få en rivstart de första 5 åren med lite extra billigt leverne då. Det tror jag är en mycket enklare väg för min del än att försöka lista ut hur jag skulle få +100 000 i månadslön.

Ett annat exempel blir med dagens förutsättningar. Nu är jag rätt nöjd med det ekonomiska läget vi befinner oss i. Men säg att jag skulle ändra fokus och verkligen tänka att jag skulle vilja bygga kapital för att komma upp i 30 miljoner inom ett visst antal år. 

Det bästa och effektivaste sättet skulle så klart vara att på något sätt öka avkastningen på vårt kapital då några procentenheter extra avkastning om året skulle ge väldigt bra effekt. Men om vi utgår ifrån att det inte är så enkelt att få extra avkastning bara genom att lägga ner lite mer jobb på kapitalet (iaf inte för en medioker investerare som mig, men även många fondförvaltare har ju problem) så återstår två spår. Att sänka kostnaderna eller öka inkomsterna. 

De senaste åren har vi haft kostnader på runt 35 000 kr i månaden med 6 000 kr i boendekostnad och 12 000 kr i räkningar, mat etc vilket gör att det funnits ganska mycket luft i form av nöjen, resor, inköp av prylar etc. Om jag ställdes inför valet att sänka kostnaderna till 25 000 kr i månaden eller börja jobba i en omfattning som motsvarade 10 000 kr i månaden efter skatt så är jag helt säker på att det skulle vara lättare för min del att sänka kostnaderna. Nu blir jämförelsen lite skev då min fru jobbar mer än mig och drar in mer pengar och givetvis skulle påverkas av om vi var tvungna att sänka kostnaderna med 10 000 kr i månaden för att jag inte orkade jobba ens lite mer än idag. Så vi får stanna vid det hela som ett hypotetiskt exempel. Min poäng är att det för mig är väldigt enkelt att spendera lite, då det per definition räcker med att göra ingenting.

För mig är det helt enkelt ganska enkelt att leva billigt. Om jag ställs inför valet att jobba ihop 1 000 kr och sen spendera 1 000 kr på något kul som egentligen inte är nödvändigt skulle jag säga att det i väldigt stor utsträckning riskerar att kosta mer energi än vad det ger.

Här är man så klart olika som personer och det finns många som tycker det är värt att ta ett extrapass på jobbet för att få ihop pengar till en utekväll. Det finns också en gräns för hur billigt man kan leva medan det i teorin inte finns en lika tydlig övre gräns för hur mycket man kan tjäna. Så drar vi ut exemplet ovan till att jag skulle behöva få fram 20 eller till och med 30 000 kr i månaden hade lösningen så klart behövt vara att börja jobba mer.