Betraktelser i börsuppgången

För ganska precis en månad sedan skrev jag tre inlägg med betraktelser i börsraset (1, 2 och 3). Då mitt i tullkaoset visste jag inte om vi var i början, mitten eller slutet av en nedgång. När jag nu skriver det här vet jag så klart inte om nedgången är avklarad för denna gång, men kan konstatera att Stockholmbörsens storbolagsindex har gått upp över 3% på en dag och över 10% på en månad.

Skulle det vara så att vi ska hålla oss på ungefär den här indexnivån eller högre kan vi i alla fall konstatera att vi fått uppleva ytterligare en väldigt kort men brant börsnedgång. Så som det varit varje gång börsen gått ner sedan 2010. 

Jag har väl följt börsen relativt noga sedan slutet på 90-talet. Min första krasch var någon asienvariant hösten 1997 då jag hade två olika fonder och kollade börsen och framförallt mina fonders värde i morgontidningen. Men den börsnedgången har jag väldigt vaga minnen av så den räknar jag inte. Men sedan kom det två rätt rejäla nedgångar som jag minns lite bättre. Först IT-bubblan då börsen gick ner från mars 2000 till oktober 2002, dvs under ca 2,5 år och sedan Finanskrisen där börsen gick ner från maj 2007 till oktober 2008, dvs 1,5 år.

Gemensamt för båda dessa nedgångar förutom att de pågick relativt länge med dagens mått, var att en stor del av nedgången kom på slutet. Det gjorde att den som försökte "köpa dippen" i början av 2002 när börsen redan gått ner i  nästan två år eller sommaren 2008 efter över ett års nedgång fortfarande hade den brantaste nedgången framför sig.

Sedan dess har vi haft ett antal snabba och plötsliga nedgångar, men i ingen av dessa har börsnedgången varat i över ett år. De flesta av dem har pågått ett par veckor eller månader, men ändå varit så dramatiska att man minns dem. Nu pratar jag om svenska börsen som helhet och inte enstaka bolag eller branscher. 

Sommaren 2011 var det kris i vissa Euroländer i södra Europa och börsen gick ner runt 20% på ett par månader, under någon dag gick börsen ner mer än 6%. Men det studsade snabbt upp och fortsatte sedan upp till betydligt högre nivåer än innan nedgången.

Våren 2015 inleddes återigen en nedgång på runt 20%. Den stora delen av nedgången skedde under några månader på våren och försommaren. Även om det dröjde lite innan det verkligen vände upp så köpte man nära botten redan efter några månaders nedgång i slutet av sommaren.

Vid Brexit fick vi återigen en av de största nedgångarna någonsin en enskild dag när Stockholmbörsen gick ner nästan 8%, men inom någon vecka var allt återhämtat.

I och med Covid var det återigen dags för ett ras, denna gång lite större än 2011 och 2015 då det rasade drygt 20%, nu blev det minus nästan 30%. Men det hela var avklarat på bara en dryg månad och vändningen på börsen kom långt innan det vände vad gäller smittspridning, dödsfall och vaccin.

Under 2022 var det efter ett starkt 2021 återigen dags för en nedgång. Nästan all nedgång skedde under några månader i början av året och sedan var det sidledes med lite studs upp och ner i några månader. Men den som köpte efter 5 månaders nedgång köpte nära den slutliga botten.

Nu återstår det som sagt att se vad som händer med den här nedgången. Men skulle det vara så att vi såg botten runt den 10 april så pratar vi återigen om en nedgång på 20% som var avklarad på några veckor.

Frågan är vad det här gör med oss. Får vi uppleva några till såna här nedgångar på 20-30% som är avklarade på under 6 månader så kommer till och med vi gamla rävar som fick uppleva IT-krasch och finanskris börja tro att en börsnedgång är väldigt lätt att genomskåda och dra nytta av. När det gått ner 20% på en månad är det bara att belåna sig max och köpa med båda händerna för då vänder det garanterat upp. Och det blir väl just då när alla tänker så som vi återigen får uppleva en 2,5 år nedgång där den stora urblåsningen kommer sista halvåret.