Bloggen fyller 20 år - återblick del 7

Den 1 november 2026 fyller min blogg 20 år. Som en del av det tänkte jag i början av varje månad fram till dess göra en kronologisk återblick på en del av mitt liv fram till idag med fokus på ekonomi, sparande och investeringar. Det här är den sjunde delen. 

Du som missat de sex första delarna kan läsa:
del 1 här (som handlar om barndom och tonår)
del 2 här (som handlar om åren runt 20)
del 3 här (som handlar om när jag började jobba och spara pengar) 
del 4 här (som handlade om finanskrisen och den första miljonen)
del 5 här (som handlar om tomrummet som uppstod efter den första miljonen)
del 6 här (som handlar om de sista åren i arbetslivet, åren med högst sparande)

Att våga ta steget
Nu är vi framme vid hösten 2017 i historien. När jag började spara och investera på riktigt runt 2005 hade jag någon vision om ungefär vad det skulle kunna leda till på lång sikt. Men det går så klart inte att planera livet i detalj på 15 års sikt, så exakt om och hur jag skulle ha tillräckligt mycket pengar för att kunna sluta jobba visste jag inte då. 

Från 2015 och framåt började det dock klarna att det borde vara möjligt att sluta jobba någonstans kring sommaren 2018. Successivt blev det ett allt tydligare mål och jag kommer framförallt ihåg augusti 2016 då jag tyckte det var segt att börja jobba efter semestern och verkligen började räkna ner.

Det har pratats en del om “one more year syndrome” inom FIRE. Jag har svårt att uppskatta hur vanligt detta problem egentligen är. Det finns nog alla varianter, allt från de som med facit i hand slutade lite för tidigt, till de som bet fast 1-3 år extra vilket visade sig vara onödigt i efterhand till de som från början hade FIRE som mål och sedan aldrig kom till skott utan jobbade vidare till 67 trots att 4%-regeln nu skulle kunna ersättas av 4‰-regeln. Och så klart de som slutade jobba på exakt rätt dag.

Vad betyder då att sluta jobba på exakt rätt dag? Ja det beror ju på vad man själv tycker. Att pengarna räcker hela livet kan vara ett mått. Eller att man sovit gott under de första åren i FIRE även om det 30-50 år senare med facit i hand visade sig att pengarna räckte med god marginal och man på sätt och vis jobbade “onödigt länge”. Eller att man lyckas bygga upp ett så stort kapital att även kommande generationer kan ha nytta av dem.

Något jag tror kan ha effekt för att våga ta steget och säga upp sig från ett jobb där man kan spara en väldigt stor del av lönen och varje månad öka på säkerhetsmarginalen är någon typ av händelse eller brytpunkt privatekonomiskt. Om man bara sparar och gnetar på och kapitalet växer med 7% om året vänjer man sig hela tiden vid större och större siffror och siktar kanske vidare mot nästa miljon. Men händer det något som på det stora hela kanske har ganska begränsad effekt men som ändå känns så kan det vara den knuff man behöver för att våga ta steget. 

Jag känner tre personer (vilket motsvarar runt 30% av de jag känner till som slutat innan 50) som gjort en FIRE där knuffen blev en omorganisation där de fick möjligheten att få några extra månadslöner om de slutade frivilligt (eller kanske ofrivilligt i ett av fallen). Har man tänkt sluta jobba inom 6-24 månader kan 6-12 månadslöner om man slutar här och nu vara en deal som känns väldigt attraktiv. Och som får en att våga ta steget snarare än att hela tiden gneta på en extra månad för säkerhets skull.

I mitt fall var det att jag under våren 2017 gav ut min första bok som sålde väldigt bra under maj-augusti det året. Det blev en extra inkomst som jag visste skulle komma lite senare, då jag fakturerade försäljning i efterhand. Vilket gjorde att jag direkt efter sommarens semester tog beslutet att tidigarelägga min sista arbetsdag från sommaren 2018 till årsskiftet 2017/2018. Med vetskap om att det skulle komma in lite pengar även 2018. Och kanske även 2019. På det stora hela var så klart pengar från bokförsäljningen småpengar som enstaka veckor på börsen kan ge eller äta upp. Men där och då var det nog knuffen jag behövde, jag hade inte räknat med något för boken och vips insåg jag att det skulle komma in några 100 000 kr extra de kommande åren.

Jag och min fru hade en gemensam aktie- och fondportfölj på runt 9 miljoner vid aktuell tidpunkt. Tanken var att min fru skulle jobba något år till och att jag utöver bokpengarna skulle kunna göra lite småjobb i min firma, så att vi inte skulle behöva plocka ut några pengar ur portföljen under 2018 och 2019.

Slutade jag i rätt tid då? Vem vet? Jag säger som Kinas premiärminister när han ca 200 år efter franska revolutionen fick en fråga om dess effekter sa att “det är för tidigt att uttala sig om det redan nu”.