Helgintervju med Felix från kommentarsfältet

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen tänkte jag dra igång en serie intervjuer med er läsare. Min tanke är att ge en lite bredare bild av hur personer som är intresserade av sparande och investeringar. Det blir en intervju varje helg, troligtvis resten av året.

Först ut är “Felix” som ni kanske känner igen från kommentarsfältet här på bloggen. Min tanke är att jag avslutar varje intervju med en kort personlig kommentar, denna står helt för mig och är inget som ska belasta intervjuobjektet.

Du är en flitig kommentator på bloggen och en av relativt få läsare jag lärt känna privat och vi har träffats "IRL" några gånger de senaste 6–7 åren. Kan du presentera dig lite kort för läsarna?

Tack – så roligt att få vara med på bloggen! Det har varit både roligt och givande att följa den och att lära känna dig genom åren.

Jag har haft flera intressanta och utvecklande jobb på större bolag, men samtidigt länge känt att jag ville skapa möjligheten till en friare tillvaro. Jag började intressera mig för sparande redan i 20-årsåldern. Till en början hade jag inget tydligt mål, men efter hand insåg jag att det jag egentligen sparade till var just frihet.

För ungefär åtta år sedan slutade jag arbeta heltid. Sedan dess har jag varvat längre lediga perioder med kortare anställningar, olika uppdrag i egen verksamhet och en del ideellt arbete.

För mig passar den friare tillvaron väldigt bra. Jag känner faktiskt tacksamhet nästan varje dag över att kunna styra så mycket av min tid själv.

Du är ett par år äldre än mig och fortsatte också jobba lite längre än mig innan du tog det första steget in i FIRE. Sedan dess är min bild att du nog ändå i snitt jobbat lite mer än mig men på lite olika sätt och som du säger i varierande och fri grad. Kan du berätta lite mer om hur du upplever arbetslivet när det sker mer fritt och genererar en inkomst som du egentligen troligtvis skulle klara dig utan?

När jag slutade hade jag en arbetssituation som jag inte alls trivdes med och som jag kände att jag inte mådde bra av. Därför tog jag steget tidigare och med mindre kapital än jag ursprungligen hade tänkt.

Jag minns att jag hade dig som ett viktigt bollplank och fick en välbehövlig ”reality check”: kalkylen borde faktiskt hålla, även om framtiden förstås aldrig går att förutse helt.

Något år efter att jag slutade kom pandemin och då tog jag ett deltidsjobb. Med facit i hand var det nog inte ekonomiskt nödvändigt, men det kändes tryggt och blev dessutom ganska bra.

I dag ser jag i stort sett alla arbetsinkomster som en bonus. Det gör också att jag kan vara selektiv och främst tacka ja till sådant som känns roligt, intressant eller meningsfullt. Jag har dessutom upptäckt att även ganska måttliga intäkter i egen verksamhet gör tydlig skillnad när man inte längre har någon hög heltidslön.

I den här intervjuserien tänkte jag att vi skulle försöka träffa väldigt mycket olika människor med olika syn på sparande och investeringar och även olika faser av sitt sparande. Gärna folk som är väldigt annorlunda mot mig. Nu känner du förmodligen mig mycket bättre än vad jag känner dig eftersom du inte har någon blogg där du delar dina tankar ett par gånger i veckan. Men min bild är att vi har en rätt liknande syn på arbete, riskaptit, börsinvesteringar etc. Instämmer du i den bilden och finns det i så fall några punkter där du upplever att vi skiljer oss åt?

Ja, jag har också tänkt att vi resonerar ganska lika. Dina spaningar blir ofta en formulering av något som jag själv har gått och funderat på.

Möjligen lägger vi båda lite väl mycket tankekraft på investeringarna och allt runt omkring dem – så är det åtminstone för min del. Jag funderar därför på att steg för steg bygga en portfölj som i ännu högre grad sköter sig själv.

En skillnad är nog att du är ett snäpp mer metodisk och konsekvent än jag. Du har en plan som du följer samtidigt som du är öppen för att tänka annorlunda. Jag är inte lika bra på att hålla fast vid en väl avvägd plan som du är.

Hur ser portföljen ut i grova drag? Har du några andra investeringar utanför börsen och hur ser du på riskaptit när portföljen över tid går bra och växer? Det går ju att argumentera för att man tål både högre och lägre risk med en portfölj värd 20 miljoner jämfört med 10.

Basen består av svenska aktier och indexfonder. Bland de större enskilda innehaven finns Investor, Atlas Copco, ABB och Hufvudstaden. Ungefär 25–30 procent är placerat i globala aktier och fonder, och den andelen kommer sannolikt att öka något framöver.

Utanför börsen har jag investerat i ett bolag som drivs av en kompis och där jag också haft en rådgivande roll. Det har varit ett väldigt roligt projekt och ett bra exempel på något jag knappast hade haft tid eller möjlighet att engagera mig i om jag fortfarande haft ett krävande heltidsjobb.

Jag ligger nära fullinvesterad. På ett sätt har min riskaptit ökat i takt med att ekonomin blivit starkare. Jag hade exempelvis knappast investerat lika mycket i kompisens bolag om min portfölj varit mindre.

Samtidigt finns den motsatta logiken: ju mer kapital man har, desto mindre risk behöver man ta. Jag försöker därför skilja på risk som ger en rimlig förväntad avkastning och risk som mest gör tillvaron mer spännande. Där lyckas jag nog inte alltid helt perfekt!

Hur ser du på ditt sparande mot FIRE så här i efterhand? Börsen har gått ganska bra sedan du slutade jobba heltid och du har fortsatt att tjäna lite pengar. Hade du med facit i hand kunnat sluta jobba tidigare eller vara mindre sparsam eller är du nöjd med resan under åren 2010–2018 där min bild är att du byggde upp majoriteten av ditt kapital via hög sparkvot?

När jag började sätta upp mer ambitiösa sparmål hade jag aldrig hört talas om FIRE. Jag tänkte snarare att ett stort sparande skulle ge mig fler valmöjligheter längre fram.

Med facit i hand hade jag kanske kunnat sluta lite tidigare. Börsen har gått bra, jag har fortsatt att få vissa arbetsinkomster och uttagen ur portföljen har blivit betydligt mindre än jag räknade med.

Men facit är lite förrädiskt. När jag slutade kunde jag inte veta att utvecklingen skulle bli så gynnsam. Hade jag i stället anat att det snart skulle komma både en pandemi och krig i Europa hade jag kanske blivit försiktigare och gnetat på ett tag till.

Sammantaget är jag nöjd. Sparandet gav mig inte bara kapital, utan också tryggheten att faktiskt våga sluta när arbetssituationen inte längre kändes hållbar. Det var kanske den allra viktigaste avkastningen på sparandet.

Jag misstänker att du har en ganska genomtänkt plan kring hur du under de kommande 20–30 åren ska plocka ut ditt kapital från olika fria portföljer typ ISK och pengar bundet i olika pensionslösningar. Har du några smarta tips att bjuda oss som kanske inte hunnit landa i det här med hur man ska plocka ut tjänstepension och annat kapital på ett optimalt sätt?

Jag önskar nästan att jag hade en riktigt genomtänkt plan att bjuda på! Hittills har jag tagit ut betydligt mindre ur portföljen än jag räknade med, samtidigt som både det fria kapitalet och pensionskapitalet har vuxit bra.

Jag inser därför att jag kommer att kunna använda betydligt mer pengar framöver än jag hittills gjort. Tjänstepensionen ser också ut att bli förvånansvärt god, trots att jag slutade vara fast anställd så pass ung.

När det gäller pension tycker jag inte att det är helt lätt att förstå matematiken bakom exempelvis livslånga respektive tidsbegränsade uttag, skatter och hur olika delar bäst kombineras. Reglerna kan dessutom hinna ändras innan det blir aktuellt. Det verkar vara så pass krångligt att jag nog tar hjälp av en pensionsrådgivare när det börjar bli möjligt att ta ut tjänstepensionen.

En utmaning framöver blir sannolikt inte att få pengarna att räcka, utan att successivt bli bättre på att använda de resurser jag har på ett bra sätt. I dag lever jag på ett belopp som motsvarar 1,5% av portföljens värde. Efter många år med fokus på sparande är det inte självklart att ställa om till att pengarna faktiskt ska göra nytta också, för mig och för andra.

Kommentar från Miljonär innan 30:
Tanken är alltså att vi ska få höra många olika historier i dessa intervjuer så det var kanske opedagogiskt av mig att börja med en person så lik mig själv.

Det som slår mig är att det blir någon form av ränta på ränta i de var och en små skillnaderna mellan Felix och mig. Han har haft lite högre lön än mig, jobbade lite längre än mig (mätt i ålder då vi slutade ungefär samtidigt men han är född några år tidigare), har fortsatt jobba lite mer än mig med extrajobb efter slut på heltidsjobb. 

Nu har det inte hunnit bli någon enorm effekt än, främst tack vare att jag har gemensam ekonomi med min fru som fortsatt jobba betydligt mer än mig och mer än vad vi planerade för 7-8 år sedan. Men att som Felix leva på en budget motsvarande 1,5% av portföljvärdet samtidigt som man tjänar lite pengar och därför behöver plocka ut 0-1% av portföljvärdet gör att snöbollen rullar väldigt fort jämfört med att plocka ut 3-4% av portföljen varje år som ändå har varit någon typ av grundtanke för både Felix och mig.

De första åren efter jobbslut fyller dessa lägre uttag troligtvis ett syfte. Kan man tjäna lite pengar på ett fritt och roligt sätt är det skönt mentalt att inte behöva gå från att spara minst halva lönen till att plötsligt plocka ut pengar. Och att säkerheten att kalkylen ska hålla går från 95% till 97% fyller så klart ett syfte både för det faktiska risken och för nattsömnen. 

Men om det står och väger något år efter jobbslut där varje år med lågt eller inget uttag gör skillnad passerar man ganska snabbt denna period och det börjar handla om 2% och sen 1,5% och sen 1% och sen 0,5% årligt uttag i förhållande till portföljvärdet. Här blir det inte längre en fråga om att öka säkerheten utan att maximera nyttan av de pengar man fått ihop. Samt fundera på när pengarna gör mest nytta, nu eller om 10-30 år.

En utmaning som både jag och Felix har framför oss.