Tradevenue veckobrev V12

Kriget i Mellanöstern fortsätter sätta avtryck på sentimentet. Oljepriset pressar, ränteoron är tillbaka och riskaptiten krymper. Småbolagen påverkas inte direkt av dessa faktorer, men kurserna faller ändå. Flödena styr mer än fundamenta.

Den här veckan: utflödena som fortsätter att kväva småbolagssegmentet, Arenits tröga börsdebut, Evolutions overväntade kapitalallokeringsbeslut och frågetecknen kring vad Betsson egentligen köpte i Rhino-affären.

Ytterligare en månad med brutala utflöden ur småbolagsfonderna ligger bakom oss. Morningstar rapporterar nettoutflöden på 4,0 miljarder kronor i februari – strax under januari månads 4,3 miljarder. Sjunde månaden i rad med netto minus. Det senaste året har totalt runt 23,7 miljarder lämnat segmentet. Inget tyder på vändning än. 

Lannebo Småbolag, ODIN Sverige och Cliens Småbolag stod för de största uttagen. Carnegie Småbolagsfond och Skandia Småbolag Sverige Exponering hörde till de få som såg inflöden. Resten? Tydlig flykt 

Sentimentet är iskallt. Fonder tvingas sälja av populära innehav, ofta de mest likvida,  vilket pressar kurserna ytterligare. En ond spiral som accelererar när spararna ger upp hoppet. Marknaden är flödesstyrd just nu, inte fundamentalsstyrd.

Samtidigt har värderingarna rasat ner i takt med utflödena. Många kvalitetsbolag med starka balansräkningar och bra kassaflöden handlas nu på nivåer som skriker möjligheter för den som orkar vänta. Historiskt har liknande perioder med massiv kapitalflykt ofta följts av kraftiga rekyl när flödena vänder.

Kalqyl och FairValue presenterar en samlad genomgång av fem större bolag noterade på Nordic Growth Market (NGM). I rapporten belyser vi bolagens affärsmodeller, marknadspositioner och framtidsutsikter, och ger en fördjupad bild av de faktorer som driver värde i respektive bolag. Vi har utfört vd-intervjuer med respektive bolag, där vi vill bidra till ökad transparens och bättre förståelse för bolagens utveckling och prioriterade fokusområden.

Tisdag 17 mars ringde Arenit Industrie i klockan på First North. Premiären blev ett kvitto på var vi befinner oss just nu. Aktien öppnade ner och stängde runt 5% under teckningskursen på 77 kronor.

Bolaget kör nordisk compoundermodell på små och medelstora B2B-nischbolag i DACH-regionen. Tanken är välbekant: decentraliserad struktur, förvärvsmaskin, nischade Mittelstand-bolag som får behålla sina varumärken och lokalt ledarskap. Emissionen på 575 miljoner kronor var övertecknad och drog in tunga ankarinvesterare. Allt såg ut att klaffa på pappret.

Sedan öppnade handeln.

Nettokassan efter noteringen uppges landa på blygsamma 3 miljoner euro. För en serieförvärvare som lever och dör på förvärvskapacitet räcker det inte långt. Affärsvärlden hade två varningsflaggor och avrådde från teckning. De fick rätt på premiären.

Svårt att inte se parallellen till det bredare klimatet. Sentimentet är iskallt och investerare tvekar inför nya debuter oavsett hur god modellen är i teorin. Arenit är inte nödvändigtvis ett dåligt bolag. Ytterligare en debut som drunknar i utflödesbruset.

Den 18 mars meddelade Evolutions styrelse att ingen utdelning föreslås för räkenskapsåret 2025. Ett tydligt brott mot policyn om minst 50 procent av vinsten till aktieägarna. Motiveringen är den klassiska: kontant utdelning är inte det bästa sättet att skapa långsiktigt aktieägarvärde just nu.

Marknaden läste genast mellan raderna. Återköp. Bolaget har stark kassa, aktien handlas långt under historiska multiplar och styrelsen lovar snart en uppdatering om resten av kapitallokeringen. Svårt att argumentera emot logiken om återköp på dessa nivåer.

Men kommunikationen är vag, och det är ett problem. Inget program har annonserats. Ingen siffra, ingen tidsram. Och oavsett hur optimistisk man är finns ett konkret tak: ett bolag får inte återköpa mer än 10 procent av aktierna enligt EU-reglerna. Återköpspotentialen är verklig men begränsad. Det finns dock sätt att komma runt detta. Ett bolag kan genomföra både vanliga återköp, samt syntetiska, vilket möjliggör att man kan återköpa 20% av aktiestocken. Om detta blir realitet tvekar dock jag på. 

Den 12 mars annonserade Betsson förvärvet av Rhino Entertainment Groups kanadensiska B2C-verksamhet samt bolagets egenutvecklade B2B-teknik. Köpeskillingen på 64,5 miljoner euro motsvarar 4,7x EV/EBITDA på proformasiffror för 2025. Lågt, på pappret.

Aktien reagerade positivt. Men sedan kom frågorna.

Casinofeber har granskat affären i två analyser och pekar på att pressmeddelandet ger en förenklad bild. Rhinos varumärken är inte Kanadaexklusiva, de är aktiva på flera grå- och monopolmarknader samtidigt, bland annat Indien, Norge och Finland. Hur stor del av de 13,7 miljoner euro i EBITDA som faktiskt kommer från reglerad Kanada är oklart.

Uppföljningsanalysen gräver djupare. Rhinos icke-kanadensiska varumärken ska delvis ha övergått till ett bolag kallat Alta Group, registrerat i Malta med kopplingar till Betssons adress och tidigare bolagsstrukturer. Mönstret påminner om hur Betsson tidigare hanterat gråmarknadsexponering via B2B-plattformar, med indirekt kontroll utan direkt regulatorisk risk.

Multipeln på 4,7x är attraktiv om det bara är Kanada. Den är rimlig om gråmarknader ingår i paketet. Problemet är att ingen vet vilket det är, för Betsson har inte sagt det.

Skistar levererade ett rekordstarkt vinterkvartal. Omsättningen ökade 8 procent till 2 986 miljoner kronor, rörelseresultatet följde upp med motsvarande tillväxt och resultat per aktie steg 13 procent. Kassaflödet slog förväntan. Operationellt svårt att klaga.

Ändå föll aktien runt 5 procent på rapportdagen, sämsta kursreaktionen på flera år.

Förklaringen är att bokningsläget inför vintern 2026/27 är ner 2,7 procent mot föregående år. Det är den siffran marknaden fastnade vid, och i ett sentimentsdrivet klimat räcker det. VD Stefan Sjöstrand kallade oron för en missuppfattning och pekade på kalendereffekter och stabil underliggande efterfrågan. VD:n köpte 2 500 aktier dagen efter till 164 kronor. Det säger något.

Reuters rapporterade förra veckan att Meta planerar varsla minst 20 procent av sin personal, vilket skulle motsvara runt 15 000 anställda. Motiveringen är tydlig: tung AI-investering kräver att kostnader kapas någon annanstans, och bolaget räknar med att AI-assisterade medarbetare framöver kan göra mer med färre händer. Meta bekräftar ingenting officiellt men skriver inte heller under på att det är fel.

Det är inte ett isolerat fenomen. Amazon planerar ytterligare 14 000 uppsägningar via AI-effektiviseringar och Oracle skär bort 10 procent av personalstyrkan samtidigt som de pumpar in 50 miljarder dollar i AI-infrastruktur.

Börsen gillar det. Aktiekurserna stiger på varselnyheter när kalkylen är rätt. Analytiker estimerar att Metas nedskärningar kan ge 2 till 4 miljarder dollar i kostnadsbesparingar i år, med uppemot 8 miljarder 2027. Men pengarna går inte till aktieägarna, de återinvesteras i AI-infrastruktur.

Det finns ett ord för detta som cirkulerar i debatten: AIwashing. Kritiker menar att många av de varslen som skylts med AI i praktiken är finansiellt motiverade, drivna av överhyrning under pandemin snarare än faktiska produktivitetsvinster från AI-system. Skillnaden är svår att se utifrån, vilket är poängen.

Frågan är inte om AI tar jobb. Det gör den. Frågan är om den gör det snabbt nog för att motivera de biljoner som pumpas in, och vem som bär notan om svaret är nej.