Dagboksanteckning från 2034
Jag vet inte när det hände och sanningen är nog den att det skedde mer långsamt och precis som när en groda kokas kom vi aldrig att uppleva en snabb och tydlig övergång från ”A till B”. Då, för flera år sedan, var det fortfarande en fri värld där olika bolag och dess produkter fanns på det stora, vida Internet – World Wide Webb. Idag är det helt annorlunda och frågan om exakt var som det gick snett är svår att svara på.
Jag kommer ihåg när det började; det var en amerikansk president som uppmärksammade världen om att Kina, under flera år, agerat fult och amoraliskt genom att ta tillika sno såväl data, patent, företagsprodukter, teknologi et cetera likt vore de deras att bara ta. Bara sådär. Jag vet inte om väst i allmänhet, men USA i synnerhet, var så mycket bättre, men givet de fakta som då presenterades tycktes det mer vara det förstnämnda, dvs. att det var Kina som varit den mer ”fula fisken”.
Det började med att vissa tullar på fysiska varor kom till och därefter spred sig detta s.k. ”handelskrig” till att inrymma så mycket mer, som just nämnda teknologi. Bolag såsom Huawei, ByteDance et cetera kom att få möta mycket hårt motstånd i väst och öst kom att svara med att bli ännu hårdare och restriktiva mot bolag såsom Facebook, Apple, Alphabet et cetera.
Många visste sedan tidigare att det Kalla Kriget aldrig tog slut och att det bara hade kommit till att bli mer kallt. Dock var det aldrig, likt Koreakonflikten, klargjort. Precis som under 1960–1991 var en tid med hög spändhet och där oro och rädsla för vad ”den andra sidan/fienden” kunde göra, kom tiden kring 2020 och därefter att präglas av en liknande. Kunde Kina nästla sig in i västs teknologiska infrastruktur och ta kontroll? Banksystem, personliga data, sjukjournaler et cetera var bara några av många känsliga data som kunde förstöra ett helt samhälle och en hel ekonomi.
Data hade under det andra milleniets första två decennier kommit att bli det nya svarta, men det var först nu, kring 2015–2020 som världen, dvs. Svenssons, kom att bli mer uppmärksammade på det och mer insatta i problematiken.
Det hela gick så långsamt, men var ändå så tydligt. De gamla gränsdragningarna från Kalla Kriget, som förvisso inte hade åldrats bort men vars färg absolut hade eroderat, kom nu att målas om med starka och klara färger.
Det hela gick så långsamt, men var ändå så tydligt; ty först fanns bara en ”Vida Världens Webb” för att sedan bli två – en för väst och en för öst och detta kom att slå mot alla, såväl bolag som konsumenter. Var det oundvikligt? Kunde det ha stoppats? Jag vet inte. Vad jag dock vet är att idag finns få, om ens några, produkter och tjänster som inte är anpassade efter just den ena eller den andra sidans regler och normer. Den fria virtuella världen är idag inte så fri. Kanske var den heller aldrig det, utan kanske gick vi med den naiva övertgyelsen att så bara var fallet? Jag vet inte.
Det hela gick så långsamt, men var ändå så tydligt.
Jag går med tanken att Kina/Asien mer och mer kommer att gå mot ett sorts eget Internet och att samma sak, per automatik, kommer att ske i väst. Hur kan detta drabba bolag som just nu värderas lika högt som den förväntade tillväxten gör gällande? Ponera att ”gränsen” stängs – hur mycket kommer många av dagens växande internetjättar att drabbas?