Detet, överjaget och jaget

I min första bok, Börspsykologi – så blir du en bättre investerare, skriver jag om kognitiv dissonans, vilket kortfattat kan förklaras som det obehag du upplever när du har bestämt dig för X, men har en tillfällig känsla som skriker efter Y. Dock skulle ett exekverande av Y bryta det X du lovat dig själv. Som ett exempel kan nämnas allas vår Annika, som lovat sig själv att det får vara slut på konsumtion av nya väskor. Dels kostar det, dels är garderoben sedan länge full. Därtill ska hon ut och resa i sommar och börjar hon inte avsätta (i.e. spara) nu kommer hon leva likt en knäckebrödsturist medan övriga äter… svenska köttbullar. Och frågar efter svenskt kaffe…

Dock går hon en dag förbi en affär och i skyltfönstret ser hon en väska som inte bara är enormt fin, utan den skriker även hennes namn. Det är som den är skapt för henne och enkom henne. Hur att göra? Hon har lovat sig själv, men den tillfälliga viljan skriker ”köp”. Två totalt motstridiga känslor slåss nu likt två sumobrottare á la Street Fighters Honda. Tyvärr är fallet mer ofta än sällan att människan, homo icke economicus, följer den tillfälliga känslan och ursäkter sig med ”bara för den här gången”. Samma gäller ofta de som lovat ett ej äta godis eller sötsaker. Studera dessa när de har en hektisk dag där precis allt går emot dem – står det en skål med godsaker i personalrummet så är de bland de första att greppa en näve…

Kortsiktiga lösningar. Snabba dopaminkickar. Ständigt skydda sig mot och fly obehagskänslor. Hur är känslan efter ett par timmar, eller en dag efteråt? Ja, inte är det ”f*n vad bra att jag köpte den där väskan”. Snarare är det tvärtom och direkt trycker man ned sig själv – ”värdelös. Kan inte ens sluta köpa väskor” e.d. Repetera och du har en individ med låg självkänsla. Individer med låg självkänsla tenderar att prestera lägre och mindre än de som tror på sig själva. Således är det viktigt att aldrig trycka ned sig, utan alltid försöka pusha sig själv. Misstag begår vi alla – acceptera och förhåll dig till det. Ta lärdom och ta ett steg på din utvecklingsstege.

Kognitiv dissonans kan ses i ljuset av Freuds teori om detet, överjaget och jaget. Kortfattat kan dessa förklaras enligt följande:

Detet – våra nuvarande, ”tillfälliga” begär, önskningar och behov.

Överjaget - de normer, måttstockar och värderingar vi ärvt från vår kultur, uppväxt/umgänge samt vårt samhälle. Ett exempel: ”du skola icke stjäla” eller ”du ska icke förtära alkoholhaltiga drycker om det inte är en fredag eller lördag”.

Jaget – detta är den del av oss som försöker förena detet och överjaget. Ständigt befinner sig det i en konflikt, för dels vill det ej ta ställning och därmed göra en av de två parterna missnöjd, dels vill det gärna ha den snabba, sköna dopaminkicken.

Kan detta ses på aktiemarknaden? Absolut, men främst ser vi det genom den kognitiva dissonansen. Vi har lovat oss själva att inte investera i bolag som inte går med vinst. Dock hittar vi just det där bolaget; det perfekta, men med avarten att det ej går med vinst. Vi har en historik av att ha gått på ett par rejäla minor i icke-lönsamma bolag och vet att fallet sällan blir direkt bra. Dock… ”bara denna gång, för det är ju ett sådant perfekt bolag.”

Vi skulle också, något grovt samt förenklat, kunna exemplifiera med hur ”alla” säger att du ska spara och investera långsiktigt och utspritt varje månad under flera års tid (normer = överjaget).  Du förstår det, men känner ett tillfälligt begär att investera i världens finaste och absolut perfektaste bolag (begär = detet). Du slåss nu inombords med hur att förhålla dig (jaget)

Känner du igen dig?