Jag är en narr

Jag är en narr. Medveten narr, likväl en narr. Jag kan tro mig veta, men vet lika mycket att jag egentligen ingenting vet. Jag kan prognostisera. Det är ett finare begrepp för att gissa och, i vissa fall, tro. Skillnaden är att, om det görs rätt, jag vid en prognos grundar mina antaganden på fakta. Fakta tagen från källor som i bästa fall är av varandra oberoende och gärna skrivna med såväl andra som ifrågasättande perspektiv. Emellertid kan jag detta till trots aldrig veta. Och att veta att jag inte vet ger mig en kittlande känsla – en som skriker ”läs på mer”!

Jag är en narr. Medveten narr, likväl en narr. Jag ser, men ser aldrig allt. Jag kan inte se allt, trots att en del av mig intalar sig det. Vad jag ser är vad jag tror, men också vad jag inte tror. Jag tror även vad jag ser, men ofta ser jag vad jag tror. Det är en fälla jag dagligen drabbas av – skotomisation.

Jag är en narr. Medveten narr, likväl en narr. Jag vill, men vet samtidigt inte allt jag vill. Ömsom finns viljor åt än det ena, än det andra. Det skiftar. Från dag till dag, vecka till vecka, månad till månad och år till år. Dock investerar jag med fokus på att om allt världens skit träffar fläkten (ett kapat ben, en hemsk sjukdom e.d.) så ska jag inte lida en ekonomisk skada. Jag investerar för trygghet. För stabilitet. För en god natts sömn.

Jag är en narr. Medveten narr, likväl en narr. Jag tror mig vara stark, men vet att jag är svag. Svag där andra är starka. Stark där andra är svaga. Men jag är inte en Herkules eller Zeus. Jag är en vanlig dödlig och måste varje dag intala mig de visdomsord slaven viskade till den triumferande generalen: ”memento mori”. Likväl vaknar jag upp nästa dag och tror mig vara Akilles minus hälen. Kanske är jag en narr?

Är jag en narr?

God jul och lova mig att du är närvarande med familj, släkt och vänner. Pengar är irrelevant om du ej har någon eller några nära. Och är du inte nära dem när ni umgås kommer de snart inte vara just det, nära.