Nyårskrönika

Det finns mycket att säga om 2022 och jag skulle kunna skriva mycket mer än vad jag väljer att göra. Mycket (allt?) har redan sagts och skrivit av andra, såväl s.k. ”experter” som bloggare, twitterprofiler med flera.

Makro – världen som vi kommer känna den framgent
Jag kan konstatera att världen är mer komplex och mer sammansatt än vad den först ger sken av. Ett viktigt motiv för det kom redan vid coronavåren 2020 och under 2022 fick vi dels se det med allt från utbud- och leveransproblem i och med det hemska, förfärliga kriget, dels utifrån det kalla krig som sedan 2012, då Xi Jinping tillträdde i Kommunistlandet, blivit varmare och varmare. Den tidigare så hyllade och av alla(?) omhuldade globaliseringen har givit världen, och därmed människan, mycket gott. Den växande medelklassen, välfärdsstaterna med mera är bevis på detta, då, ursäkta mitt uttryck, ”made in China” samt den ständiga teknikutvecklingen (deflatorisk) gjort att produktion blivit allt billigare och billigare. Såklart har detta lett till billigare slutpris för slutkund.

Detta är på väg att luckras upp. Allt fler av västvärldens bolag jobbar nu febrilt med att flytta hem produktion för att säkerhetsställa att man inte är exponerad och därmed utsatt för ett visst lands eller en viss geografis restriktioner, utmaningar, nedstängningar et cetera. Det hela är en följd av de ökade restriktioner och allt kyligare relationer mellan väst och öst, som de senaste åren öst olika restriktioner och hot över varandra. Allt annat lika kommer detta inte bara öka isärgåendet blocken emellan, utan även göra att västvärldens konsumenter kommer få högre priser då produktion på hemmaplan inte kan matcha densamma på bortaplan.

Fortsättningen på denna utveckling, som bör ses och tas på största allvar, kommer vara essentiell för mänskligheten och därmed världens bolag. Om detta kan skrivas mycket, men jag väljer här att enbart skildra den övergripande bilden. Schackpartiet mellan väst och öst, som många såg som färdigspelat 1989 (Berlinmurens fall) respektive 1991 (Sovjetunionens fall), blev aldrig färdigspelat.

Inflation, åldrande befolkning, minskad befolkningsökning och klimat
Som en fortsättning på ovan kommer det alltmer omtalade klimatet att vara viktigt samt påverka såväl nationer som geografier och enskilda individer. Omställningen kommer kosta och i takt med att vädret bli mer ”krävande”, med allt från orkaner till extrem hetta tillika kyla, kommer energipriserna vara volatila.

Addera till detta en åldrande befolkning samtidigt som befolkningstillväxten för hela världen ser ut att mattas av. Allt mer tyngd läggs på de arbetsdugliga och frågan om de kommer mäkta med sitt uppdrag blir mer svårbesvarad för varje dag som går.

Ökande kostnader i och med hemflyttad produktion, ökade kostnader i och med energiomställning, ökade kostnader för samhällsapparaterna (i.e skattebetalarna) i och med en åldrande befolkning som ackompanjeras med minskad befolkningstillväxt skapar inflation. Följden är att centralbankerna kommer få än mer makt och den tidigare spelhandboken, att minska räntorna och stimulera ekonomierna, blir mindre aktuell, ty att minska räntorna och föra en stimulerande penningpolitik kommer inte vara lika slagkraftig som tidigare. Inte heller kommer allt vara lika ”statiskt” som förr, utan det kommer vara relativt snabba och kraftiga kast mellan sol och natt; ljus och mörker; hög och låg inflation.

Portföljen
Jag är nöjd över hur portföljen har utvecklats relativt allt som hände under 2022. Jag lägger ingen större vikt vid enbart ett års utveckling, utan studerar ständigt och mycket mer ingående per vart femte år, dvs. hur har portföljen utvecklats sedan 2017. Året innan var det alltså 2016–2021. Et cetera. Et cetera.

Jag kan konstatera att 2022 minskade portföljen med 7,73 %. En viktig faktor till att det ej blev ett större negativt utfall stavas ”den svenska svaga kronan”.  Mäter jag per 2017-01-01 t.o.m. 2022-12-31 är utfallet en positiv avkastning om 104 % (se bild nummer två). Detta är jag nöjd med, men vet också att det kommer komma tider där jag kraftigt kommer underprestera mina jämförelseindex. Därtill vet jag, av all forskning och all historik, att jag år för år kommer tappa mot just index. Varför jag inte bara gör det enkelt och investerar i passiva indexfonder har jag vid flera gånger redan avhandlat och kommer ej göra den utläggningen här. Igen.

Utdelningar
Som för många andra var 2022 ett år då den totala utdelningen nådde rekordnivåer. Relativt 2021 ökade min totala utdelningssumma med 31,8 %. En viktig faktor till ökningen är den redan nämnda svaga valutan och min relativt stora exponering mot utrikiska noteringar samt Sampos extrautdelning. Dock beror den största delen på ett fortsatt månadssparande och återinvesterande av nämnda utdelningar.

Portföljens största innehav
När 2023 startar går jag med en portfölj där cirka 37 % består av svensknoterade innehav. Därefter kommer amerikanska (21 %), kanadensiska (7,1 %), finska (7 %), franska (5,8 %) samt norska (3,2 %) sådana. Det ska emellertid adderas att cirka 8 % ligger i ”övrigt”, dit Avanza räknar Storbritannien, Malta med flera.

Jag mäter aldrig per aktuellt värde, utan utgår alltid från investerat kapital. Det finns såväl för- som nackdelar med detta och alla har sitt sätt – aktuellt värde, eller investerat/insatt kapital.

Just nu består topp sex av följande:

Investor

Industrivärden

Handelsbanken

Ogunsen

Nintendo

Sampo

Skulle jag mäta per aktuellt värde, dvs. med den avkastning som tillkommit sedan första köpen gjorde, ser listan ut enligt följande:

Investor

Ogunsen

Industrivärden

Sampo

Beijer Alma

Kindred

Svolder

Framtiden
Vad 2023 bär i sitt sköte vet ingen och jag tror mig inte tillhöra undantaget. Allt jag vet är att det finns mycket som jag inte vet och det enda och bästa jag kan göra är att fortsätta fokusera på mina innehav, månadsspara och månadsinvestera, återinvestera utdelningarna och aldrig investera för mer pengar än jag har råd att vara utan i minst fem år. Jag har aldrig belåning och väljer hellre att ta det säkra före det osäkra. Jag går miste om en eventuell överavkastning, men jag sover desto tryggare; jag arbetar och vistas med elever samt kollegor med en hundraprocentig närvaro.

Historik visar att sparande, månatligt och fortsatt över en lång period (+ 10 år) investerande samt återinvesterande av utdelningar är ett vinnande koncept. Inte vinnande i betydelsen ”störst könsorgan på savannen”, utan för mig; för mina ambitioner och mina mål. Det, och bara det, är vad som driver mig; det som är min nordstjärna när det mörknar.  

2023 kommer och det kommer att försvinna. Min ambition är att göra och skapa mig ett sådant bra år som möjligt, såväl i mina investeringar som i vardagen.

Till mig själv säger jag alltid: ”A fool thinks himself to be wise but a wise man knows himself to be a fool” samt “The truth may be out there but the lies are inside your head”. Ödmjukhet. Distans. Perspektiv. Tre ledord i min vardag.