Trenden är upp – ja, men…
Jag är en optimist, vilket jag flera gånger återkommit till. Jag tror på människan och hennes förmåga att finna lösningar på de mest svåraste problem. Ibland går det snabbt och relativt friktionslöst, ibland vice versa. Emellertid nås alltid, på det stora hela, ett positivt resultat.
Samma med börsen som helhet och som ett aggregat av de bolag som ständigt förmår att anpassa sig – den långa trenden är alltid upp, men ibland går det allt annat än snabbt. Lika sant är att det inte är en naturlag att uppgången ska ske friktionslöst, eller smärtfritt. Gudarna ska veta att vid varje köpare finns en säljare och vid varje säljare finns en köpare. Det är ett nollsummespel; ty det finns alltid en vinnare och en förlorare. Ibland är den kortsiktiga vinnaren den långsiktiga förloraren, ibland tvärtom. Och ibland är den kortsiktiga förloraren även den långsiktiga dito.
Vi kan alla studera en graf på OMX och se hur det har stigit, stigit och… ja, stigit. Över en lång tid ser det ut att ha varit en relativt friktionslös resa, men när man naggar kanterna, eller mer korrekt de knappt synliga hacken, framkommer en annan bild. Nedgångar kan inte bara vara brutalt kraftiga, utan även (”brutalt”?) långa. Det tog sju år för det breda indexet att nå samma nivåer som rådde innan dot com-bubblan. 7 år! Och den stora finanskraschen 1929 tog än längre tid – 25 år!
Som investerare måste man alltid investera med insikten och vetskapen om att inget är garanterat. Man ska också alltid beakta att aldrig investera kapital som man inte har råd att vara utan inom (minst) 5 år.
”Det är annorlunda denna gång”, hävdar vissa. Allt går snabbare och snabbare. Krascherna, återhämtningarna. Jag säger inte emot, men finner det något förhastat att påstå detta enbart med corona som exempel (nej – vi är ännu inte ur den nedgång vi nu befinner oss i. Nasdaq må förvisso ha lämnat björnens territorium, men är vi på säker mark? Nej.).
Det misstag man gör är att man väljer ett av (minst) två perspektiv, nämligen att det är annorlunda nu och att det bara finns positiva förtjänster med det. Vad är det som säger att det inte är tvärtom, nämligen att det är annorlunda nu och det kommer vara ännu värre, ta ännu mera tid och vara ännu mera smärtsamt? Jag säger inte att varken det först- eller sistnämnda är det korrekta och som alltid ligger nog sanningen någonstans dem emellan. Men att inte beakta att ”det är annorlunda denna gång” ur såväl ett mer positivt som negativt perspektiv är att vara naiv. Således ett invertereat tänkande.
I långa loppet är jag mycket optimistiskt, men jag agerar och tar sakta steg; medveten om att resan är lång och att jag under den måste ha råd med färdkost, tak över huvudet och så vidare – ”spara som en pessimist, investera som en (realistisk) optimist.