Vi har sett det förr (och kommer få se det igen)

Oavsett vem du är, vilken position du innehar och vilket kapital du förvaltar är du aldrig smartare, klokare och naivare än ditt sämsta jag, likt en kedja aldrig är starkare och bättre än den svagaste länken. För att lyckas, för att bli framgångsrik, krävs alltid ett visst mått av risktagande. Detta gäller inte enbart inom finansvärlden, utan inom allt, såsom idrott där utövare tar risker för att maxa kroppen och knoppen. Vill det sig väl kan guldmedaljen vinnas, men vill det sig mindre väl är knäskadan, operationen eller vad det nu må vara där som ett brev på posten.

Naivitet. Oförsiktighet. Ett för stort fokus på upp- än nedsidan. Kort och gott – en inte så liten hybris ihopblandad med diverse slattar från alla näst intill tomma flaskor. Den häxbrygden är lika kraftig som skadlig och under innestående vecka fick vi se några som druckit sig redlöst berusade. Vad hade de gjort för fel? Vad gick snett? Hur, var, när och, framför allt, varför? Svaret vet bara de själva (hoppas jag), men som utomstående ser jag ett tydligt: (börs)psykologi.

Girighet? En sorts FOMO inom den lilla grupp de verkar, där det kanske mäts könslängd vid varje fredags bastubad? Flockmentalitet om att inte vara den restriktiva när alla andra går ”all fucking in, för vad kan gå fel, liksom!?”? Förankring (i.e. anchoring) i de senaste 10–12 åren och hur de varit inget annat en ett sorts Eldorado för fastighetsmagnater och investerare? Oavsett vad är min, förvisso ur lekmansperspektiv och från sidlinjen sett, tolkning att allas vår Rutger är människan personifierad och är det något vi vet om människor (plural) är att många tenderar att drabbas av hybris. Och som jag så många gånger återkommit till är straffet, från gudarna, katharsis. Inte sällan är den nådig… Fråga allas vår kung Oidipus, som skar ur sig sina ögon för vad skulle han med dem till om han ändå inte kunde se sanningen mitt framför hans fötter? Eller varför inte Ikaros och hans vaxvingar.

Veckan händelser i såväl Castellum som Urb-it (vad är det för namn?) visar att det verkligen är sak samma om du är VD eller vaktmästare på bolaget (som du dessutom är majoritetsägare i) – saker kan och kommer alltid inträffa och att inte ta rygg för dessa svarta svanar är inget annat än bevis på dålig riskhantering. Ännu en gång: naivitet? Godtrogenhet? Hybris?

Jag bedömer min livs- och ekonomiska situation vara lugn och stabil nu, men jag utgår inte från att det är gällande i morgon. Jag har alltid en beredskap på att vakna upp med information om att spelplanen inte bara ändrats, utan mer i stil med ”ty den finns knappt ens kvar”.

Historien visar, och det rätt så tydligt (eller hur?), att skiten alltid träffar fläkten. Den visar att det alltid kommer s.k. svarta svanar med jämna mellanrum och den visar även att cykler kommer och går. Att inte dra lärdom av detta; att inte ens beakta det och ta ett åtminstone liten sorts skydd mot ”the shit who are about to hit the fan” är… allt annat är bra riskhantering och kapitalallokering.

Jag vet att jag inte är insatt i Rutgers situation och således ska vara försiktig med hur jag uttalar mig. Jag ämnar inte sitta här som en viktigpetter e.d., utan enbart kommunicera att det alltid finns ett ”men” och att man aldrig ska låta sig trollbindas av en VD, eller annan ledningspersons snack (men även verkstad, för faktum är att Rutger dels gästade Sparpodden bara ett par veckor innan och då talade sig varm för fastighetssektorn, dels ökade sitt innehav). Erik Sprinchorn och jag skriver om berättelsens makt och vikten av att äga narrativet – i detta fall finns mycket att känna igen.

Jag bedömer mig vara inläst på bolag såsom Peab och Inwido, men oavsett detta placerar jag inte en majoritet av mitt kapital där. Jag vet att jag kan – och säkert har – fel. Jag vet att jag inget vet och att saker och ting kan – kommer – att hända. Allt jag kan göra är att vara duktig på riskhantering; veta vad jag köper och vad jag betalar för det; sprida innehaven och således ha en diversifierad portfölj et cetera.

Finanskrisen, dot-combubblan, fastighetskrisen… vi kan gå hela vägen tillbaka till tulpanbubblan och vad kommer vi se för karaktäriserande drag? Investerare som trodde sig vara lite klokare, lite bättre, lite snyggare. Sagt med andra ord: hybris.

Vi har sett det förr (och kommer få se det igen).