Årskrönika 2025

Året 2025 var för mig varit mycket innehållsrikt. Dels släppte jag min sjätte bok, Vem är Warren: Börskrascher, Riskhantering och Kapital (här kan du läsa recensioner och utlåtanden), i slutet av mars, dels blev det sig till att jag köpte en ny och större bostad under sommaren och där inflyttningen skedde kring månadsskiftet september/oktober. Utöver detta har året också färgats av flera härliga möten, middagar, spel-, läs, -film/tv-serieupplevelser och så vidare. Sagt med andra ord har 2025 varit rikt i många bemärkelser och då jag har lågt ställda förväntningar och är nöjd om en dag kan fyllas av ett par koppar 2x espresso, +3 timmars bokläsning, en fika e.d. med en vän och lite fysisk rörelse är allt däröver en ren och skär bonus.

Jag lockas inte av det luxuösa, inte heller det materiella. Förstå mig rätt, för om jag köper något väljer jag alltid lång hållbarhet och kvalitet före en lägre prislapp, men i och med detta blir det också att det inte blir så många inköp – bra skit tenderar att hålla länge och ibland, riktigt länge. En ny vinterjacka vartannat år för 1500 kr eller en som kostar 5000 kr, men som står sig i minst fem år? Och så vidare. Emellertid är jag inte – har aldrig varit – en som köper bara för sakens skull. Jag finner det bara jobbigt att ha ytterligare en pryl att hålla koll på, uppdatera, använda med mera om det verkligen inte finns ett behov och en nyttoeffekt som är värd energi- och tidskostnaden. 

Till mångt och mycket var 2025 också rikt sett till hur portföljen presterade, inte minst när erhålla utdelningar beaktas. Innan jag går in på siffrorna kan det vara, framför allt för relativt nytillkomna läsare, att kort repetera lite om min strategi och dess för- respektive nackdelar. Under de senaste åren har min investeringsstrategi förändrats. Tidigare var jag mer benägen att ta risk i jakten på högre tillväxt, men i takt med att kapitalet vuxit och utdelningarna nått en nivå jag kan leva gott på har fokus förskjutits. Sedan 2023 handlar det i betydligt större utsträckning om att snarare bevara det jag har byggt upp än att maximera uppsidan.

”Vad hade tränaren för ett bolag som kämpat sig till VM-finalen och i halvlek kunde se på de hårt kämpande spelarna som kämpat sig till 3-0 innan domaren blåste vila?”

Det innebär inte att jag tror mig veta vad som kommer att ske, eller att vissa investeringar med säkerhet skyddar bättre än andra. Det jag kan luta mig mot är historik, sannolikheter och min egen förmåga att ta fler kloka än okloka beslut. Konsekvensen har blivit att min portfölj inte alltid hänger med index under starka uppgångar, men å andra sidan står den ofta mer robust när riskaptiten i marknaden faller. Jag har accepterat att det är ett medvetet val – man får sällan det bästa av två världar. 

Under 2025 har portföljen stått, relativt dess två jämförelseindex, starkt och skulle inte den svenska kronan haft en renässans utan dess like skulle avkastningen ha varit betydligt högre. När det har varit förkylning eller magsjuka har såklart portföljen sjunkit, men inte lika mycket som marknaden i dess helhet. 

Mitt övergripande mål är att kunna leva på utdelningarna och det målet är i praktiken nått. Om vatten och knäckebröd nåddes 2022–2023, har det därefter kommit att adderas såväl kolsyrat vatten och smör som pålägg. Samtidigt finns det en tydlig psykologisk komponent i min försiktighet. Erfarenheter från tidigare i livet har präglat mig, liksom insikten om att oförutsedda händelser alltid kan och högst sannolikt kommer att inträffa. Därför lutar jag mig mot en filosofi som går ut på att snarare - och först och främst - undvika stora misstag, än att ständigt jaga nästa maximala avkastning. Jag tar hellre försiktiga och långsamma steg fram och ett bakåt, än att satsa på två stora och kraftiga steg fram men med risken att de kan bli (minst) lika stora åt andra hållet. 

Den mer reflekterade inser att i långa loppet torde just två starka steg fram, med dess risker, vara det absolut långsiktigt bästa, men… som jag skriver vet jag inte om jag får ett infall imorgon och vill sluta förvärvsarbeta, eller drabbas av en olycka och blir sjukskriven under en lång tid. Sambo och barn innan jag hinner andas och med det ett infall om att bli pappa på heltid? Allt kan hända.

Jag är helt enkelt mer bekväm med att offra lite uppsida om det innebär större sinnesro, stabila utdelningar och en rimlig långsiktig tillväxt. För mig handlar investeringar i dag mindre om att vinna ”the never ending game” – och mer om att se till att jag aldrig förlorar det.

Jeff Bezos: “Why doesn't everyone just copy you?”

Warren Buffett:  “Because nobody wants to get rich slowly.”

2025 i siffror

Förvisso har inte NAV i några av de fonder som jag äger uppdaterats med siffrorna från den 31/12 och då dessa står för cirka drygt 12 % av min totala portfölj, stämmer inte siffrorna till fullt ut, men om jag utgår likväl från de siffror som stod att läsa den 1/1 2026 visade 2025 en totalavkastning om 10,78 % (noterbart är att >80 % av mina innehav ligger på en KF, vilket betyder att ¾ av schablonskatten redan dragits av – ngt som påverkar siffrorna). I och med att jag ”bara” har 39,5 % i svenska innehav och att den amerikanska delen står för 20 % finner jag utvecklingen som tämligen god. Adderas därtill att den svenska kronan har stärkts rejält mot flera andra valutor, såsom den kanadensiska dollar där jag har en exponering motsvarande drygt 8,5 %, eller den brittiska där min exponering är cirka 6 %, stärks min åsikt att det har varit ett, om inte bra, så åtminstone ett helt okej år. 

Jag väljer att skriva ned valutautvecklingen detta år, då jag finner den vara exceptionell.

USD/SEK: -16,44 %

CAD/SEK: -12,63 %

EUR/SEK: -5,78 %

GBP/SEK:-10,33 %

Under året har jag valt att sälja hela positioner i Heidelberg Materials (inköpt 5–18/5 2020), BAE Systems (inköpt 6/1 2022), IBM (inköpt under sommaren 2019) samt The Italian Sea Group (inköp startade 25/11 2024). De tre förstnämnda genererade en totalavkastning om cirka 400 %, 230 % samt 142 %. Beträffande sistnämnda, TISG, blev det allt annat än lyckat och då jag avhandlade den investeringen i min halvårsrapport kommer jag här inte dryfta den mer. Mitt misstag bestod av att jag litade för mycket på bolagets, inte minst dess vd:s, kommunikation samt prognoser och när det blev ytterligare en vinstvarning applicerade jag ”fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me” samt ”losemoney for the firm and I will beunderstanding. Lose A Shred Of Reputation For The Firm And I Will Be Ruthless”. Såklart svider det att realisera en förlust, men hellre det än att riskera förlora alternativavkastning. Slutresultatet blev -34 %. 

Likt tidigare årskrönikor, däribland den för 2023, vill jag betona att ”… ett år i min värld är en mycket kort mätperiod och som jag skrev i min krönika från 2022: ’Jag är nöjd över hur portföljen har utvecklats relativt allt som hände under 2022. Jag lägger ingen större vikt vid enbart ett års utveckling, utan studerar ständigt och mycket mer ingående per vart femte år, dvs. hur har portföljen utvecklats sedan 2017. Året innan var det alltså 2016–2021. Et cetera. Et cetera.’”

Ett år. Två år. Tre år. Att mäta utifrån dessa korta perioder blir direkt orättvist och missvisande för en strategi som fokuserar på långsiktigt ägande och där fokus är på det som skrevs i två stycken ovan. Således lägger jag vikt på utvecklingen på rullande fem år. Skulle jag notera att det år efter år blir relativt negativa resultat relativt jämförelseindex för min portfölj måste jag ta mig en funderare på om jag ska fortsätta ha en viss aktiv del av portföljen, eller om mer eller mindre allt nysparande och erhållna utdelningar skall gå in i mer indexföljande produkter. Sedan säger det sig självt att med en successivt ökad andel i indexnära produkter vill det mycket till för att de regelrätta aktieinnehaven ska ge en viss ”krydda” till helheten. 

Utdelningar 2025

Jag är kluven till hur jag ska redovisa denna del – ska jag ta med alla erhålla, eller ska jag räkna med de som delades ut 30–31/12 men som ännu inte syns på kontor i och med fördröjningen mellan Avanza och dess mellanhand på andra sidan Atlanten? 

Räknar jag med erhållna utdelningar steg de med 16,71 % relativt samma period föregående år. Räknar jag med de som delades ut, men ännu inte har tillkommit mig, innan 2025 stängdes, blir siffran 17,1 %. I nedan tbaell utgår jag från förstnämnda och lägger in sistnämnda i parentes. 

Oavsett val är det en tämligen fin tillväxt, speciellt inte då jag jagar att maximera utdelningarna á all in i shippingbolag, såsom Wallenius Wilhelmsen, eller Coverd Calls-fonder med en direktavkastning norr om 10 %. Jag bedömer också tillväxten som robust i och med min ”låga” andel svenska innehav, vilket har gjort att utdelningarna har drabbats negativt (dock var det vice versa åren innan 2025 – något som är viktigt att påminna sig om).

CAGR för utdelningarna under denna period uppgår till 31,2 %, en siffra som successivt kommer minska, inte bara för att månadssparandet blir lägre framgent, utan också för att de första åren samt 2021 var mer avarter än dess antonym. Det är som att titta på Svolders historik och dess utdelningshöjning 2023/2024. En sådan kraftig höjning gör sitt och lite mer till för snitten på 3, 5 och 10 år.

Fokus för mig är utdelningar, utdelningar som ska ge mig trygghet i form av oberoende av att tvingas till att lönejobba. Jag behöver inte kunna äta oxfilé en tisdag, eller öppna till Louis Roederer Cristal 2016 till frukost, eller nattmackan. Inte heller behöver jag äga en Tesla, ett fritidshus, kläder från Prada eller dylikt. Kan jag leva det liv jag vill utan att fem dagar i veckan behöva inställa mig kl 08:00 och samtidigt kunna leva likt jag hade en ”normal” nettolön envar månad är jag nöjd. Mer om detta skrev jag i detta inlägg, Utdelningar samt reviderade utdelningsmål, den 11 september 2024, vilket jag vill hänvisa till för mer utförligt resonemang. Där ges en förklaring till den svarta, horisontella linjen mitt i diagrammet.

Lite andra siffror som kan delges

… är att årets genomsnittliga sparkvot uppgick till 67,4 % (76,5) och att det totala kapitalet, exklusive bostad, ökade med 19,1 %. I och med min nya bostad kommer sparkvoten framgent inte att vara lika hög som den historiskt har varit och då utdelningarna fördelat per månad vida överstiger det jag har tenderat att spara/månad de senaste två åren känner jag just nu att det enda jag behöver göra, vilket inte är så lite att önska ej heller ska ses på med lättja, att fortsätta tänka ”försiktigt och med ett stort fokus på den befintliga nedsidan istället för den potentiella uppsidan.” Till mångt och mycket är det ”take a simple idea and take it seriously”, som en av mina Abbéer, Farias, en gång har sagt.

Vad hade tränaren för ett bolag som kämpat sig till VM-finalen och i halvlek kunde se på de hårt kämpande spelarna som kämpat sig till 3-0 innan domaren blåste vila? Jag har ingen aning, men jag skulle ha sagt: ”Det jag förväntar mig – ja, till en sådan grad möjligt är; kräver - är att ni gör ert yttersta för att inte sjabbla bort detta. Jag skiter i om ni vill göra mål och utklassa motståndarna, för i min värld är det inte värt det. Bollen kan tappas och deras yttermittfältare är snabba som f*n. Bosse, Kalle, Robban, Lasse, och alla ni andra drängafanskap – snälla. Gör. Inget. Dumt. Fattar ni? En vinst är en vinst oavsett om det är 3-0 eller 10-0, eller hur? Och just det… ’nu ser vi till att ha roligt’ och allt det där… Capisci?”

Försvar och köttmur. Tänk Klas ”klabbe” Ingesson (tunnlar du mig igen, dödar jag dig), Stefan Schwartz, Jonas Thern, Håkan Mild, Patrik ”Bjärred” Andersson med flera.

Jag vill tacka alla som besöker bloggen, men också tar del av min resa på X, och önska en god start på 2026 – ett år som inte kommer att bli som alla tror och förutspår. Två citat jag ofta bär med mig är dels Buffetts “Forecasts may tell you a great deal about the forecaster; they tell you nothing about the future”, dels Bohrs “Prediction is very difficult, especially if it’s about the future.”