”Extrema pensionärsaktier”

Mycket inom investerarlivet är subjektivt, såsom att jag anser P/E 25 för ett bolag är rimligt givet dess defensiva karaktär och beprövade historik, eller att Investor inte ska handlas till en substansrabatt. Andra är av motsatt åsikt. Således kan vissa av de bolag vars aktier jag nedan lyfter fram som extrema pensionärsdito inte överensstämma med dig, din definition och så vidare.

För mig är definitionen av ”extrema pensionärsaktier” med pålitlig utdelning bolag där vallgraven är stark och koncernen är marknadsledande, eller bland de ledande, inom sin nisch. Därtill finns en stabil historik gällande såväl balansräkning som resultat i allmänhet och utdelning i synnerhet. Vallgraven bedöms vara så stark och behovet av produkten/produkterna så essentiell att det ska mycket, mycket till för att något skulle ändra respektive bolags sektor eller dess marknadsposition. 

Det första bolag jag kommer att tänka på är Colgate-Palmolive, som tillverkar och distribuerar en mångfald av konsumentprodukter, inklusive tandkräm, schampo, tvättmedel och rengöringsprodukter. 

Bolaget har delat ut i 60 år och bör ses som en tråkig, likväl stabil pjäs i portföljen. Historiskt har utdelningarna höjts med 2,6 % och 3,2 % de senaste fem respektive tio åren. Utdelningsandelen relativt vinsten har snittat drygt 65 % i först- och 56 % i sistnämnda.

Till en kurs om $90,22 blir direktavkastningen låga 2,2 %, men så blir det när framför allt tunga institutioner trycker in pengar i denna aktie som mer eller mindre ses som en obligation. Tillväxten på såväl den översta som understa raden är relativt låg, men stabiliteten är vad som lockar en sann pensionär(?).   

Lika tråkigt, likväl än mer essentiellt är vatten. Föga förvånande för de som levt på börsgolvet i ett par år tar mina tankar mig till American States Water. Genom dotterbolag levererar koncernen vatten, men även - och i en mer begränsad omfattning  - elektricitet till privatkunder och industriella storförbrukare.  Bolaget tillhandahåller även vatten och tar hand om avloppsvatten, inklusive drift, underhåll på olika militära anläggningar.

Koncernen har delat ut i 69 år och de genomsnittliga utdelningshöjningarna för de senaste fem respektive tio åren har varit 8,2 % samt 7,55 %. Gällande utdelningsandelen i förhållande till vinst per aktie uppgår den till 58 % för de senaste fem åren och 57 % för de senaste tio sådana. På grund av högt CapEx, men också icke-kassapådrivande kostnader, är utdelningsandelen i relation till det fria kassaflödet negativt under samma mätperioder. 

Precis som hos Colgate-Palmolive är direktavkastningen låg i vattenbolaget. Till kursen $85,63 uppgår direktavkastningen till 2 %, vilket är i linje med historiken på såväl kort som lång sikt. 

Mat behöver vi alla. Således Target, som har delat ut i 52 år, och som beskriver sig som ett detaljhandelsbolag som specialiserar sig på livsmedel och konsumtionsvaror i Nordamerika. De senaste fem och tio åren har utdelningen höjts med ett snitt om 11,1 % respektive 8,8 %. Utdelningsandelen i förhållande till vinst per aktie motsvarar 43 % de senaste fem åren och 44 % de senaste tio dito. I relation till det fria kassaflödet blir siffrorna dels 4 %, dels 20 %. 

Till kursen $147,29 uppgår direktavkastningen till 3 %, vilket är lite över snitten för de senaste tre, fem, sju och tio åren. 

Det finns fler pensionärsaktier på andra sidan pölen och vissa har delat ut - och – aldrig sänkt sin utdelning - under längre period, medan andra har en kortare historik. Emellertid är det just dessa tre som jag kommer att tänka på när någon frågar mig om s.k. ”pensionärsaktier”. 

Om du får välja ut tre bolag, vars verksamhet och aktie skulle kunna rymmas under begreppet ”extrema pensionärsaktier”; vilka skulle det vara?