Hallå! Hallå?! Följ mig och ha en chans att vinna X

Det är ett par dagar sedan midsommar och vi är nog många som avnjöt såväl en som två sillbitar och kanske gäller även det den hos många obligatoriska nubben. Vi är nog också många som passade på att äta ett par jordgubbar, högst sannolikhet med vispad grädde till, och dansade kring fallossymbolen framför övriga. Jag hoppas innerligt att du, dina nära och kära och alla däremellan hade en underbar midsommar där du varit såväl fysiskt som psykiskt närvarande.

Idén till detta inlägg fick jag för länge sedan, men det var efter en diskussion under nämnda högtid med en relativt… ytlig person som ville visa och berätta för alla och envar om hens stora följarskara som jag idag satte mig för att skriva ned lite reflektioner. 

Det kommer säkert vara en eller två som känner sig träffade; utsatta; kränkta(?) – om så är fallet finns ett kränkhetsformulär att ta del av här. Det kommer säkert vara några som tycker det jag skriver är fel, konstigt och extremt långsökt samt att jag inte förstår något om vad det egentligen handlar om. Beträffande förstnämnda behöver du inte vara orolig, för jag har ingen specifik ”profil” i siktet, utan faktum är att det var för cirka 6–12 månader(!) sedan jag noterade på en annan, främst inte Twitter, social medieplattform att det var många inlägg i stil med ”Följ mig och konto X, Y och Z och ha chans att vinna ett Playstation 5” e.d. (det fanns chans att vinna allt från ett PS5 via en tubsocka till bitcoins). Skadad av savannismen som jag är, men också av psykologi, gjorde jag en mental illustration om samma beteende, men i en tid då den digitala och virtuella världen inte fanns tillgänglig.

Antiken i Europa hade sina agoror (=torg) och forum, medan det under samma tid mer var Basarer i området kring dagens Mellanöstern. Kärt barn har många namn, men låt oss för enkelhets skull kalla dem alla för ”torg”, så blir det dels lättare, dels mer nutidsnära. Idag har vi såväl fysiska som digitala torg, om än att de förstnämnda sällan är så välbefolkade.

Som jag och många andra återkommit till är vi, människan, ett flockdjur. Anledningen att vi finns här idag, där jag skriver och du läser, är för att vi som ”grupp” kompletterat varandra år in och år ut. Ensam på stäppen var detsamma som döden och därför ville vi alltid vara med andra och helst skulle de vara starka och pålitliga. Det viktiga var emellertid att aldrig själv vara gruppens svagaste länk, för det betydde ”tack och hej” om det skulle krisa med mat eller något annat; ty varför slösa värdefull och svåranskaffad föda (e.d.) på någon som egentligen inte levererar något sorts mervärde för mig/gruppen? Ballast. Granulationsvävnad. Dödkött.

Samtidigt som vi ville tillhöra en grupp, ville vi också leda den, eller i alla fall vara bland de ledande. Att leda andra, som på ”frivillig” basis hörsammar dig, dina ord och ditt agerande, är detsamma som påverkansmakt givet att du ständigt visar att du är dig rollen värdig. Det är både en reell och en imaginär ”makt”. Imaginär hos såväl dig som hos andra. Som du noterat har jag ”frivilligt” inom citationstecken. På din fråga varför det kommer sig är mitt svar att det mer eller mindre alltid finns en sorts överlevnadsaspekt med i diskussionen och att det alltid har funnits en som är överordnad en annan, vilket jag skrev om i recensionen av The Dawn of Everything. 

Ju fler ”följare” du hade, desto större var sannolikheten för att du skulle överleva; ju fler följare som du gjorde något för, det vill säga ”gav” (eller i alla fall gav sken av att ge), desto fler var beredda att ge tillbaka. Emellertid var det ytterst, ytterst få som verkligen brydde sig om dig och ville ditt bästa. En majoritet var enbart med för att det var bäst R/R relativt andra alternativ just den stunden.

Låt oss spola fram till idag, anno 2023, och det jag tidigare skrev om hur flera ”profiler” ”köper” sig följare. Jag har aldrig förstått mig på varför antalet följare är så extremt viktigt för många.

Person A: ”Han/Hon har 20 000 följare!”

Jag: ”Okej. Och?”

Person A: ”…”

Vad ska profil med 20 000 följare göra? Absolut förstår jag att det finns pengar att göra på samarbets- och/eller sponsoravtal avtal med mera, men exklusive det? Hur många av dessa följare är ”sanna” följare, det vill säga vänner e.d. som verkligen bryr sig om profilen i fråga? Hur många skulle finnas där i verkliga livet om profilen skulle hamna i knipa? Hur många följer enbart för att få en brödsmula (läs: aktietips e.d.) eller två, men skiter fullständigt i allt annat?

Social medieprofil A: ”Jag har faktiskt 32 453 följare, så det så!”.

Jag: ”Kul. Hur många av dessa känner du? Hur många namn av dessa 32 453 kan du? Hur många av dem är dina vänner och hur många är blott en digital källkod porträtterad med en profilbild, inte sällan på någon annan ’kändis’? Hur många bryr du dig om och hur många av dem bryr sig om dig? Förstå mig rätt, men det måste vara ett heltidsjobb att bry sig om 32 000 individer och att ha en god kommunikation med dem, där alla och envar ges plats(?).”

Social medieprofil A: ”Du fattar inte. Med en stor skara följare har jag… makt. Jag kan få till sponsoravtal eller liknande med bolag och för det kan jag ge alla mina följare möjligheter att vinna X. Därtill finns mina följare där för mig. De ger mig så mycket glädje och styrka!”

Jag: ”Så du ”säljer” alltså dig själv och med det dina följare till ett bolag och sedan dels lottar du ut X och Y, dels gör fin PR för nämnda bolag? Beträffande att de kan ge dig styrka och kärlek förstår och respekterar jag, men om du nu finner dem vara så viktiga – varför ämnar du då att kapitalisera på dem i form av ’följ mig och ha chans att vinna ett sugrör!’?”

Social medieprofil A: ”Du får det att låta så hårt och känslokallt. Jag vill såklart kunna ge mina följare något för att de följer mig.”

Jag: ”Men… du skriver ju ’följ mig och ha chans att vinna en Tesla’? Du köper dem innan du vill ’ge’ dem något? Du säger ju emot dig själv! Vidare är väl syftet med följare/vänner att de ska hjälpa och stötta varandra utan att det ska föreligga någon som helst över- och underordnad position? Är inte den största belöningen när någon skriver konstruktiv återkoppling när du pitchar ett bolag/aktie? Av ren välvilja gör en följare detta för dig och du svarar med ett ’tack’ dör att därefter söka kapitalisera på nämnda/andra följare?”

Rondklockan slår och såväl social mediaprofil som jag sätter oss i våra respektive ringhörnor, men vi hinner knappt uppdatera samt svara alla följare om status(…) innan nästa rond börjar. 

Social medieprofil A: ”Jag har som mål detta år att uppnå 40 000 följare!”

Jag: ”Okej, varför? För att kunna kapitalisera på dem, eller för att det ger dig en sorts känsla av att vara älskad och omtyckt? För att det ger en känsla att du har någon sorts makt? Tänk efter – varför vill du ha 40 000 följare? Vad är ditt ’varför’ med detta?”

Social Medeprofil A: ”… … Det betyder att de ju måste tycka om mig. Att de vill mitt bästa.”

Jag: ”Och du tror på allvar att alla som följer profiler såsom… jag vet inte, Alexander Bard, verkligen älskar honom och vill hans bästa? Följer inte de flesta politiker sina respektive ’motståndare’ för att ta del av alla deras snedtramp och göra sig rolig på deras bekostnad? Hur många av dina följare är ”genuina” följare, som aktivt följer dig?”

“Jag kommer att tänka på bröd och skådespel (till pöbeln).”

”Följ mig och ha chans att vinna X”. Låt oss flytta från dagens forum/torg, de sociala medieplattformarna, till de reella och verkliga torgen. Vi kan låta vår tidsmaskin landa 1990, 1950, 1800 eller 1750 (och så vidare). Tänk dig nu detsamma: ”Hallå alla! Hallå. Ursäkta, men kan ni bara hålla käften. Du där, ja Voltaire – jag tittar på dig. Kan ni lyssna på mig? Tack… Jo, det är som såhär att om ni är beredda att följa mig här i staden och lyssna till mig när jag har något att säga, så har ni möjlighet att vinna en splitter ny giljotin från Huvudlösa Bilan AB.” Detta skriks ut samtidigt som det står många, många fler och skriker liknande saker (ännu en gång; jämför med sociala medieplattformar).

Jag är av en annan tid; en annan generation och har aldrig förstått syftet med flest antal följare när hen dör vinner. Jag försöker, men har ännu inte sett syftet med att ”jaga” en växande skara följare, framför allt inte genom att ”köpa” dem via diverse utlottningar med mera. Jag vet och förstår att det finns en ekonomisk vinning att göra givet att profilen kan etablera lukrativa sponsoravtal/samarbetsavtal med bolag och sedan sälja X till alla följare, men inte kan det finnas något sådant bakom? Inte skulle (påhittad profil) ”Hyggliga Klas” på Instagram vilja kapitalisera på mig, som har följt honom så länge? Inte är jag blott ett medel för honom? En källa till pengar? En som är förbrukningsbar och inte sällan är offringsbar relativt något som bedöms mer värdefullt? Nej, så kan det väl inte vara?

Jag kommer att tänka på bröd och skådespel (till pöbeln). Under den republikanska tiden i romarriket, då bland annat framstående patricier som Caesar och Crassus samt Pompejus, som var plebej, levde, var det vanligt att de ledande individerna köpte folket (i.e. pöbeln) med gratis bröd och (ofta, men inte alltid gratis) skådespel i form av hästkapplöpningar på Cirkus Maximus och gladiatorspel på Colosseum. Ena dagen var Crassus den mest älskade och omtyckta, medan det dagen efter var Caesar och så vidare. Är det samma vi ser i de diskuterade inläggen, statusuppdateringarna, tävlingarna, utlottningarna et cetera? 

Jag följer de som jag finner ger mig mervärde; de som skriver och sprider kunskap, glädje och inspiration. Jag tror inte att det är ”långsiktigt hållbart” att köpa sig följare, bättre då att istället fokusera på att skriva/sprida bra skit och under hela processen vara ömsom radikalt ärlig, ömsom fokusera på det man själv vill skriva och sprida om (dvs. inte vad man tror andra vill läsa om). 

Jag följer X, Y och Z för att jag vill, inte för att jag har chans att vinna ett par begagnade kalsonger. Jag följer av ett genuint intresse. Jag kanske är för gammal att förstå allt med vikten av att flest följare när hen dör vinner?