”Jag skulle ha sålt allt.”

Det är så lätt att mer ofta än sällan dra sig med floskler(?) om att allt som det handlar om är att 1) investera i kvalitetsbolag, 2) vara långsiktig, 3) med fördel månadsspara och 4) aldrig låta sig påverkas av vad som bedöms som tillfälliga ”hack i kurvan”, för att inte heller förglömma de (börs)psykologiska aspekterna. Huruvida det ska ses som en floskel eller inte är upp till var och en, men jag tror att har du en korg om 10–12 bolag – verksamma inom olika sektorer - samt en svensk indexfond, som också bör kompletteras med en för världsindex respektive tillväxtmarknadsindex, finns det lite som talar för att du inte kommer att få åtnjuta en fin avkastning på lång sikt. Detta givet att du inte öppnar portföljen samma dag som WW3 bryter ut.

Vad är ett kvalitetsbolag? Här finns det lika många svar som det finns investerare, men för mig är det framför allt sju faktorer som hamnar i förgrunden. Den första är att bolagets omsättning, över en lång tid, ska vara i stigande trend. Detsamma är gällande det egna kapitalet samt vinsten. Därefter vill jag se att såväl brutto- som vinstmarginalen är stabil och, i den mån det är möjligt, över tid stigande.  

Avkastning på både sysselsatt och investerat kapital ska uppgå till >10 %. De flesta bolag har en kapitalkostnad, WACC, någonstans kring 7–9 % i reala termer på och i mogna marknader. Om ROIC > WACC skapar bolaget ekonomiskt mervärde, medan vice versa är gällande. Att ett bolag över tid uppvisar ett ROE och ROIC på över 10 % är ofta ett tecken på att verksamheten snarare skapar värde än bara tillväxt. 

För det första innebär det att bolaget genererar avkastning som överstiger kapitalkostnaden, vilket betyder att varje investerad krona bidrar till ökat aktieägarvärde. För det andra signalerar en sådan nivå en effektiv kapitalanvändning, där både ägarnas kapital och det totala investerade kapitalet används produktivt i kärnverksamheten. 

Vidare tyder stabilt höga nivåer ofta på underliggande konkurrensfördelar, såsom pricing power, starka marknadspositioner eller höga inträdesbarriärer, vilket gör lönsamheten svår att konkurrera bort. Slutligen ger hög avkastning på kapitalet bolaget handlingsfrihet att återinvestera, dela ut eller återköpa aktier utan att försämra den finansiella ställningen.

Den sista faktorn, men icke för den sakens skull irrelevanta, gör gällande att bolagets skuldsättning vara på en acceptabel nivå, såväl procentuellt som mot rörelseresultatet. Vad som menas med ”acceptabel nivå” beror på bolaget och inom vilken sektor det verkar. Som bekant har bolag inom fastigheter och energi en hög skuldsättning, medan bolag som är mer digitala i sin affärsverksamhet har en lägre. Det viktiga är att skulden aldrig ska vara i en stigande och ökande grad. Undantag för förvärv och andra extraordinära händelser finns, men över tid ska skulden inte stiga och etablera en ny, högre sorts normalnivå.  

Har man bolag som uppfyller ovan kriterier kommer det mer vara psykologi än något annat som avgör hur pass hög avkastningen blir i det längre perspektivet. Såklart kommer det att finnas ett fåtal av nämnda bolagsgrupp som förlorar sin kvalitetsstämpel. Juryn är för tillfälligt ute, men kanske kommer den om ett par år, när dammet har lagt sig, att komma med en pardonlös dom mot Evolution? Jag har ingen aning, men jag utgår från att de kommer att fria när de får se att bolaget just nu genomgår en sorts ”Heroes Journey”. Risken är dock stor för att bolaget inte förmår råda bot på framför allt det hot som kommer från cyberbrotten.

Föreställ dig att du sätter samman en portfölj utifrån ovan kriterier och sedan förvaltar den för en väns räkning – en vän som har nerverna utanpå och har kommit till dig för hen är definitionen av vindflöjel. Ni har ett möte per år, som mer går ut på att du visar upp årsavkastningen för att därefter dricka kaffe och diskutera andra gemensamma intressen.

”Jäklar vad börsen rasade där under senvåren!”

”Ja, det var lite skakigt där och jag tänker inte förringa allvaret, för det var svettigt. Dock utgick jag från kriterierna samt förlitade mig till historiken och såklart följde jag även upp bolagen och dess rapporter och övriga kommunikation.”

”Tänk om jag hade skött portföljen där och då. Jag är säker på att jag hade sålt – sålt och sedan köpt tillbaka på mycket högre nivåer.”

Det finns en skröna som jag finner passande, om än att den inte ska tas som för alltid gällande. En kund gick en gång in på banken för att få hjälp med sitt sparande. Rådgivaren föreslog ett par fonder som ”passade marknadsläget” och ”tidsandan”, men kunden lade märke till en annan fond längre ner på listan, med en avkastning som slog det mesta när perioder om 5, 10, 15 och 20 år studerades. När kunden frågade varför just den fonden inte nämndes, blev svaret något förvånande; ”förvaltaren hade gått bort för över tio år sedan”. Fonden levde vidare på autopilot och skulle likvideras först den dag spararna började sälja sina andelar. Kunden log, tackade för informationen – och valde den fonden, för ofta är den största styrkan i ett sparande inte skickliga prognoser eller ständiga justeringar á vindflöjel. Istället är det förmågan att låta tiden och välskötta bolag göra jobbet i fred.

Jag ber om att få skicka med två tänkvärda och för mig vägledande citat. Dels Warren Buffetts ”Wall Street makes its money on activity, you make your money on inactivity”, dels Napoleons definition av ett militär geni – ”the man who can do the average thing when all those around him are going crazy”.