Vad gör en procentenhet hit eller dit?

I lördags hade jag besök av min pizzabagare, en vän som jag håller mycket kär och vars familj tillika släkt alltid har tagit emot mig med lika öppna som förstående famnar. Det blev diskussion om besvikelsen av att ingen, 40-årsjubileumet till trots, Zelda-nyhet kom från Nintendo, den svenska skolan, politik såväl inom som bortom Svea Rikes gränser, men också investeringar och börsen i dess mer allmänna ordalag. 

Min vän är absolut intresserad av börs och sparande och har en imponerande portfölj som består av främst svenska investmentbolag samt flera utdelande ETF:er, men har inte tiden och det mer djupa intresset av att grotta ned sig om och i ämnet. När vi satt där, han med en vanlig lungo och jag med en 2x espresso, berättade att han hade sett ett inlägg på Instagram om hur $100 dollar i månaden i en S&P500-indexfond mellan att du är 20–65 år leder till $1000 000 givet att den historiska avkastningen återupprepas. ”Det kan väl inte stämma, eller?” Jag svarade att det högst sannolikt så gjorde och efter att vi hade kollat upp det utmanade jag honom att reflektera kring droppen som får bägaren att rinna över. 

Tillsammans med en AI-tjänst lekte vi runt och gjorde lite olika antaganden för att få oss visualiserat vilken vikt just ”den sista droppen” (som får bägaren att rinna över) spelar. Alla vet vi om ”ränta-på-ränta” och att ”time in the market beats timing the market”, för att inte förglömma Mungers ”the first rule of compounding never interrupt it unnecessarily”, men beträffande kunskapen om de små talens absoluta och tydliga kraft kanske insikten är mindre(?).

Vi utgick från Berkshires senaste årsbrev för räkenskapsåret 2025 och således från startåret 1965. Mellan 1965–2025 hade S&P500 ett CAGR om 10,4 %, medan den svenska börsen mer eller mindre snittat 10 %.

”Det är ju bara en differens om 0,4 procentenheter och det gör väl inte mycket avtryck”, tror jag herr och fru Svensson tänker, men faktum är att det blir en tydlig skillnad. Medan en investering i en indexfond som följer OMXSGI30, såsom Avanza Zero, hade givit en totalavkastning om 38,1 miljoner kronor, hade avkastningen i en S&P500-indexfond (vi bortser från valuta och annat störande) gett en om 45,6 miljoner. Sagt med andra ord ledde dessa tillsynes futtiga 0,4 procentenheter till ytterligare 7,5 miljoner. Sedan kan man alltid diskutera om man vid 65 års ålder behöver de ”extra” 7,5 miljonerna, men det är en annan fråga och som jag anser vara irrelevant i detta sammanhang, där just vad en ytterligare droppe gör för helheten.

Samma metodik kan med fördel användas om man har utdelning som strategi i allmänhet, men över tid kraftigt växande sådana. Två bolag, Investor och Latour, som handlas till en av mig påhittad direktavkastning om 3,5 %, men som skiljer sig åt med en årlig, genomsnittlig utdelningshöjning om 8,4 %, vilket är tioårssnittet för Investor, och 11,7 %, som är fallet för Latour. 

Om vi, för att göra det enkelt i syftet att bara fokusera på utdelningarna, utgår från att direktavkastningen är konstant och att vi idag investerar 100 000 kr i respektive bolag samt återinvesterar alla utdelningar fram till och med 2046, kommer vi om 20 år, det vill säga 2046, ha en Yield on Cost om 33 % i Investor och 59 % i Latour. År 2046 kommer vi ha en kontantutdelning om 33 200 kr i Investor och 58 800 kr i Latour. Även här kan det vara viktigt att betona att historik är just det och inte en garant för framtiden. Sagt med andra ord är det inte säkert att de två snitt som ovan avhandlas är samma under dessa 20 år.

En extra armhävning relativt din nemesis om dagen känns meningslös – tills den inte längre är en, utan tusentals. Samma sak gäller sparandet. Den där till synes obetydliga extra procenten, den där lilla höjningen av utdelningen, den där konsekventa insättningen varje månad – det är droppar som var för sig knappt märks, men som över år och decennier fyller hela kärl. Till slut är det inte de stora besluten som avgör utfallet, utan summan av alla små och det är just där, i de ”små talens lag”, som det stora kapitalet byggs. Dock är jag av åsikten att man absolut kan ta ett par hundår där varje krona räknas, men ju mer du närmar dig 40 år fyllda bör du också tillåta att kosta på dig, för väl här och givet att du har gjort hundåren sedan du var >25 år bör du mer eller mindre ha kommit förbi ackumulationsfasen.