Min egen värsta fiende
I takt med börsuppgångar, eller när allt i livet fortskrider utan några som helst hinder, är det lätt att fastna i en sorts bubbla. Den behöver nödvändigtvis inte vara av en självförhärligande art, men i flera fall tenderar just den illasmakande ”kryddan” att vara närvarande. Såklart ska man vara glad och nöjd när allt och inget går ens väg, men det är i tillfällen likt dessa det är extra viktigt att påminna sig om att det som går bra idag inte nödvändigtvis kommer att gå bra imorgon.
Återkommande läsare har fått höra mig tjata stoicismen sönder och samman, men det är också av en anledning. Att alltid påminna sig själv om att allt som jag har idag, kan vara borta imorgon är en viktig förmåga att träna fram. Genom att alltid vara inställd på det värsta (men, såklart, hoppas på det bästa) ökar sannolikheten för att plötsliga negativa händelser kommer att hanteras på ett sätt som är fruktsamt på lång sikt.
Seneca är en filosof tillika författare som jag håller högt. Hos honom finner jag lika omdömesgilla som skarpa resonemang, vilka kan ses i citat såsom ”tur är vad som inträffar när förberedelse möter tillfälle”, men också ”den som har lärt sig att förvänta sig det värsta har berövat olyckan dess kraft.” Det må låta dystopisk och att om man lever efter stoicismen kommer man att inte bara bli, utan även bli diagnostiserad med manodepression så kraftig att Mr. Market skulle bli avundsjuk.
Inget kunde vara mer fel och om så är fallet har man missförstått hela läran. Fokus är på att vara glad för nuet, men aldrig ta det bra i detta för givet. Ömsom gläds och njuter man i stunden, ömsom minskar man risken för att drabbas av en reell manodepression när olyckan är framme, må det vara dagen, månaden eller året efter. För tro mig – olyckan kommer att komma; det hör livet till á inget ljus utan mörker och ingen dag utan natt, eller - för den delen, ingen sill utan nubbe.
Hybris är hos mig ett ord förknippat med allt som hör dåligt till. Att tro sig vara någon; en som har knäckt gåtan framför övriga, är detsamma som att sätta sig i en mycket neslig situation. Det är ytterst sällan som man ensam är ansvarig till sakernas, för stunden riktigt bra, ja till och med underbara, tillstånd. Ofta är det en kombination av egna insatser samt beslut och tillfälligheter. Att ta sistnämnda för givet är inget som jag rekommenderar, för risken är då stor att man snart blir varse att man sitter med Svarte Petter på hand (är det tillåtet att skriva det i lättkränkhetens värld?).
Det finns flera bra saker att göra samt frågor att ställa sig när allt och inget upplevs som en utopi. Det må låta cringe, men att ständigt påminna sig om memento mori är ett bra första steg. Därefter kan man fundera på vad det är egentligen som man har/vill ha som är essentiella för att man ska må och ha det bra. Mat på bordet, tak över huvudet samt medel att betala nödvändiga utgifter, såsom försäkringar, kräver inte ett kapital modell större hos nittionio av hundra procent av investerarkollektivet. Inte heller kräver relationer det, utan dessa kräver just en inneboende vilja att vara och samverka med personer som du håller kära. Vad kan du göra idag för att allt detta ska vara tryggat imorgon, eller om olyckan är framme; hur kan du laga idag för att morgondagens olycka ska vara så smärtfri som möjligt? Hur kan du förbereda dig på att börsen rasar, eller du bli av med ditt jobb alternativt sjukskriven? Vad kan du såväl mentalt som praktiskt göra idag för att undvika panik och depression imorgon?
Det är inga lätta frågor, men gör man jobbet kommer belöningen vara väl värt mödan. Jag må låta som en tråkig, negativ och deprimerad individ, men jag upplever mig som allt annat än detta just på grund av att jag ständigt jobbar aktivt med att påminna mig om vad som är viktigt i mitt liv och vad jag måste göra för att behålla det, men också på hur jag kan förbereda mig om X eller Y inträffar.
Att bli för bekväm, för tillbakalutad och tro sig vara Guds Gåva Till Världen samtidigt som allt och alla ses ned på bara för att man själv just nu befinner sig på översta våningen i elfenbenstornet är dömt att leda till undergång. Precis som vi alla är vår egen bästa allierad är vi också vår egen värsta fiende. Det intressanta och viktiga är att vi kan välja vem vi ska lyssna till, likt vi kan se ängeln på ena axeln och djävulen på andra i tecknande filmer.
Beträffande börsen är jag inställd på att se portföljen rasa med >10 % imorgon och >40 % inom ett par dagar, att utdelningarna halveras samt att flera bolag som finns i portföljen kommunicerar ut behovet av en nyemission där utspädningen kommer bli monumental om jag inte deltar. Överdrivet? Kanske, kanske inte, men oavsett är det en tacksam utgångspunkt.