Square Enix

När jag var yngre var aldrig JRGP den spelgenre som jag lockades till när såväl NES som SNES användes lika flitigt som förekomsten av antisemitism inom Vänsterpartiet. Medan många talade högt och gott om spel såsom Final Fantasy, var det aldrig något som mina vänner och jag lade tid på. Istället var det Zelda, Super Mario, Mario Kart, Ice climber, Turtles, Ducktales, Street Fighter, Metroid med flera som hamnade i förrummet. 

Emellertid har jag med åren kommit att uppskatta JRPG-genren, om än att jag är långt ifrån någon storspelare. Mer ofta än sällan blir det att jag köper, alternativt lånar via biblioteket, ett spel och spelar det i allt från ett fåtal till ett tiotal timmar. Om jag verkligen fastnar för ett spel brukar jag spela igenom det, men ofta kommer andra intressen, såsom böcker, brädspel, skrivande och investeringar före. Framför allt böcker är det som ges mest tid.

Inom JGPR är framför allt japanska Square Enix stora, med spel såsom Dragon Quest, Final Fantasy, Star Ocean, Chrono Trigger, Kindom Hearts, Octopath och Nier, för att nämna några av flera. Just nu spelar jag The Adventures och Elliot: Millenium Tales, som är en sorts blandning av The Legend of Zelda, Alundra och Secret of Mana och av de fåtal timmar som jag hittills har hunnit avverka är det bra. Svårt och utmanande? Nej, i alla fall inte på ”normal” som svårighetsgrad. Banbrytande? Nej. Kommer det leva kvar i spelares minnen likt en hyllad klenod om femtioelva år? Högst sannolikt, nej. Likväl är det tacksamt, tillgängligt och tillsammans med en fin grafik samt ett riktigt bra soundtrack blir eskapismen tillfredsställande. Tiden då jag orkade att ge mig an spel såsom Demon´s Souls, Dark Souls och Bloodborne är nog sedan länge förbi, om än att jag med en viss stolthet minns känslan av att ha lyckats spela igenom sistnämnda.

I och med mitt nyetablerade intresse för JRPG i dess allmänhet och Square Enix i synnerhet blev det också som så att jag besökte deras årsrapporter och som hör spelbolagen till är det ofta en hög skillnad, eller bättre formulerat; volatilitet, mellan åren, då ett lyckat spelsläpp i kombinationer med god kostnadskontroll med PR et cetera gör underverk i siffrorna och vice versa. 

Studeras de senaste tio åren har omsättningen, rörelseresultatet, rörelsemarginalen samt vinst per aktie utvecklats tämligen väl, om än inte perfekt. Omräknat till kronor har omsättningen ökat från 13,1 MDKR till 18,2 MDKR, motsvarande 39 %. Under samma tid har rörelseresultatet ökat med 110,4 %, från 1,6 MDKR till 3,4 MDKR, och rörelsemarginalen har stärkts med 6,2 procentenheter för att uppgå till 18,4 % (12,2). Beträffande vinst per aktie och justerat för en aktiesplitt om 3:1 under 2025 har den stärkts med 51,1 %, från 3,33 kr till 5,03 kr.

Square Enix grundpolicy är att omkring 30 % av vinsten ska delas ut, samtidigt som bolaget ska väga utdelningar mot investeringar för framtida tillväxt. För räkenskapsåret 2016 delades 0,98 kr per aktie ut och för det senast avslutade räkenskapsåret hade siffran vuxit till 2,63 kr, motsvarande cirka 169 %. Det är inte illa och under de senaste åren ska det även tas med att en viss påverkan har kommit från de direktiv som såväl Tokyo Stock Exchange som japanska myndigheter har krävt, då den japanska börsen och dess bolag har kritiserats för ineffektiv kapitalallokering, stora kassor och ett begränsat fokus på aktieägaravkastning. 

Såklart handlar det inte om att japanska bolag plötsligt ska bli amerikanska utdelningsmaskiner, utan mer handlar det om att kapitalet ska användas mer effektivt. Bolag som sitter på stora kassor förväntas i högre grad kunna motivera varför kapitalet behövs, medan återköp, utdelningar, investeringar och förbättrade marginaler blivit delar av en allt viktigare diskussion om aktieägarvärde. Så länge man inte har levt under en sten de senaste åren torde detta inte vara några nyheter, då det har skildrats i flera svenska och internationella finansmedier. 

Är jag en potentiell aktieägare i Square Enix? Man ska akta sig för att säga ”aldrig”, men givet att jag mer och mer fördelar intjänat kapital samt erhållna utdelningar i utdelande fonder och ETF:er samt att det inte går att ha den i Japan noterade aktien i en KF hos Avanza eller Nordnet är tröskeln hög. Aktien värderas just nu till P/E 34,5 och EV/EBIT 14 på rullande tolv månader och för 2027 hamnar den, enligt ett genomsnitt baserat på de analytiker som täcker bolaget, på P/E 25 samt EV/EBIT 15,3.  Det är över/under de historiska snitten, men som bekant är dessa inget annat än historik.

Jag kommer likväl att börja följa bolaget, precis som jag gör med Nintendo, då de erbjuder produkter som jag såväl tidigare som nu konsumerar. Högst sannolikt kommer det nog bli att även slänga ett getöga på Capcom, som med Resident Evil och Street Fighter, har varit med i spelskuggorna sedan unga ben. 

OBS: Detta inlägg ska inte ses som en rekommendation för något av de värdepapper som avhandlas. Jag berättar enbart om mina tankar och beräkningar, inget annat. Det är som alltid viktigt att du gör din egen analys och utgår från dig, ditt liv, ekonomi, familj och så vidare. Olika individer, olika förutsättningar, kynne och ekonomi – därmed ska du aldrig ta rygg på någon.