The 2.5-Day Mean Reversion Principle™
Vi människor är tämligen lättpåverkade av skrönor, mönster och annat hittepå som finns i vår gemensamma imaginära värld. Vi har fotbollsspelaren som inte har tvättat sina matchkalsonger på sju matcher, då han tror att det ger tur och detta tycker han – i en sann anda av konfirmations, se bevis på då laget inte har förlorat på just de sju senaste matcherna. Vi har pokerspelaren, som måste ha sin turkrona i byxfickan när han spelar, för han har märkt att han tenderar att mer vinna än förlora när den finns i hans ficka.
Sanningar, eller inbillade sådana? Skrönor, eller något annat? Säg en händelse och jag lovar att vi tillsammans kan skapa såväl en berättelse (i.e. story) om den som och högst sannolikt även ett mönster. Med risk för att kränka någon som handlar på mönster och trender, bad jag en LLM skapa en pseudovetenskaplig formell utifrån ett av mig påhittat mönster. Språkmodellen gav denna namnet The 2.5-Day Mean Reversion Principle™, som stipulerar att sannolikheten för en börsuppgång över 0,5 % ökar signifikant när de föregående 2,5 handelsdagarna uppvisat negativ avkastning – förutsatt att färre än 50 % av OMXSGI:s komponenter befinner sig under sitt 200-dagars glidande medelvärde (MA200). Om merparten av aktierna däremot befinner sig under MA200 upphör sambandet omedelbart, eftersom marknaden då befinner sig i ett strukturellt negativt momentumregimskifte.
Jag har svårt att tro att ovan mönster finns, men oavsett är andemeningen att vi kommer att se mönster där vi aktivt vill se dem. Även om vi djupt inom oss vet att de egentligen saknar en väl underbygg substans, har vi ovanan att likväl ta dem som om inte Sanningar, så åtminstone sanningar.
Den 11 september närmar sig och högst sannolikt kommer något eller flera finansinriktade mediehus att skriva om att det kan finnas en risk för att det finns en terroristgrupp som vill ”uppmärksamma” dagen.
När vi går in i oktober är sannolikheten också stor för att det blir en text eller två om hur många av tidigare börskrascher som har om inte fullt ut skett, så i alla fall börjat i oktober. Den svarta torsdagen den 24 oktober anno 1929 sägs symbolisera Wall-Streetkraschen och är kanske den mest kända oktoberhändelsen. Därefter har vi Black Monday som skedde den 19 oktober 1987. Som om inte detta vore nog, har vi dels den asiatiska krisen vars märkesdag var den 27 oktober 1997, dels finanskrisen 2008. Gällande sistnämnda ska det förtydligas att Lehman Brothers fölls redan i september, men det var i oktober som Paniken slog till mot de breda marknaderna.
Anledningen till att vi söker dessa mönster är för att vi vill ha kontroll, oavsett om vi djupt inom oss vet att det ofta saknas en tydlig och väl underbyggd materia. Utan inbillad ”kontroll” upplever hjärnan kaos och just detta kostar energi. Nämnda har historiskt varit en bristvara och då den är essentiell för vår överlevnad är vi hårdkodade att spara och hushålla på den. Ergo tar vi hellre en illa underbyggd ”sanning” före att gå med ovisshet.
Jag säger inte att vi inte kan få en korrektion eller en regelrätt krasch i oktober, men att den skulle ske just för att historiken vittnar om att många nedgångar har ägt rum då ger jag inte mycket för. Absolut finns här en risk för reflexivitet, det vill säga att marknadens aktörer är medvetna om månadens minst sagt oönskade historik och därför börjar sälja av för att förekomma en eventuell krasch. I så fall skapas nedgången, åtminstone delvis, av själva föreställningen om att den ska komma.
Det återstår att se vad som sker, men en sak är jag i alla fall säker på, nämligen att månadsspara kommer jag att göra oavsett.