Liberation Day = Tax/Inflation Day

Då bolagsrapporterna slutat strömma in kan det vara passande med lite makrospaningar och noteringar om vår omvärld. 

Det har nu gått ett år sedan Trump klev ut i Vita husets trädgård och deklarerade vad han kallade ”Liberation Day”. 

Genom att införa de högsta tullarna på nästan ett sekel lovade han att amerikanska fabriker skulle ”vråla av liv” och att handelsunderskottet skulle raderas ut, men verkligheten ett år senare är något mer komplex än så. Ett år har passerat som istället kan sägas vara präglat av rättsliga bakslag, ökad inflation och en, från fleras perspektiv, omskakad tillit till USA som handelspartner.

Det går väl inte säga annat än att under det gångna året har den globala handeln genomgått sitt mest omvälvande skifte sedan andra världskrigets slut. Trumps strategi att använda tullar som ett ”förhandlingsslagträ” har lett till att den genomsnittliga effektiva tullsatsen i USA nu landat på ca 20 %.

Resultatet, hittills, har dock inte varit att amerikanska fabriker ”vrålat av liv”. Istället har osäkerheten fått bolag att hålla inne med investeringar. Flera bolag talar nu om ”den stora anpassningen”, där varuflöden styrs om för att undvika de mest belastade tullvägarna, men oavsett så landar det med högre kostnader som följd.

För amerikanarna har tullarna fungerat som en dold skatt. Så mycket som ca 70 % av tullkostnaderna har lagts direkt på dem. En extra skatt som försett skattkistan med ca 260 miljarder usd. Dock i år slog Högsta domstolen fast att Trumps användning av nödlagsstiftning för att införa generella tullar var ett maktmissbruk vilket skapat ett administrativt kaos där miljarder i tullavgifter nu kan behöva betalas tillbaka till importörer. 

Hur det ska lösas sig återstår att se. Effekterna kvarstår dock. Den amerikanska inflationen har tickat uppåt och ligger nu kring 3,1 %, en märkbar ökning från de 2,5 % som uppmättes vid tullarnas införande. Detta i en tid då inflationen egentligen var på väg ned.

Inflation har tvingat Federal Reserve, som än så länge är oberoende, att hålla räntorna högre längre än först väntat.

USAs relation med andra länder är ej på topp och relativt så ser det ut att tappa även i ”soft power”. Ett exempel är Kina. Kina har visserligen minskat sin direkta export till USA, men har istället framgångsrikt hittat nya marknader och genom att omdirigera varor via tredjeländer. Handelsöverskottet är rekordstort. Under 2025 växte exporten med ca 7 % på helåret och sett till bara de första månaderna 2026 så växte exporten med 22 % i jämförelse med samma period året innan, innan Trumps tullar. Kina har även ökat importen och sänkt tullar till diverse länder d.v.s. det s.k. ”soft power” som USA länge utövas övertas sakta nu av Kina.

För Europa och EU har det senaste året varit en balansgång. EU drabbades initialt hårt av tullar på upp till 20 %. Samtidigt har tex Trumps tullhot mot länder som deltagit i militärövningar i Arktis visat att tullar dessutom används som ”vapen” i säkerhetspolitiska frågor. Även mot allierade. Stökigt helt enkelt. 

EUs handel med USA har minskat istället har den ökat med Indien och Sydostasien. I förhållandet till Kina så har exporten dit minskat, men utan att minska beroendet av importen.

Den stora vinnaren summa summarum, hittills, på Trumps ”Liberation Day” verkar vara Kina, men vi får väl följa och se.