Statsskulder, energikriser och hushållsbudget

Förutom att det är val-tider så pratas det mycket om statsskulder, obligationsräntor och globalt stök i nyhetsflödet just nu. För många låter just staters upplåning och räntor som en abstrakt värld, men när det virvlar runt på den internationella lånemarknaden så kan det snart märkas i hushållsbudgeten med.

Hur hänger det egentligen ihop? 

Många statsskulderna har nått historiska nivåer. När länder lånar enorma summor för att täcka uppkomna budgetunderskott och ökade försvarsutgifter växer utbudet av statsobligationer ordentligt. 

När investerare kräver högre betalt för att låna ut pengar till stater, stiger räntorna på statsobligationer. Och det är här kedjereaktionen startar. Statsobligationer fungerar som ett golv för all annan prissättning på lån. Om staten måste betala mer för sina lån, stiger kostnaderna automatiskt för banker, företag och i slutändan vanliga privatpersoner som ska teckna bolån eller krediter. Detta då oavsett vad Riksbanken sätter för inflationsbekämpande styrränta.

Och ovanpå en redan ansträngd skuldbörda eldas osäkerheten på av vissa politikers startade konflikter och medföljande störningar på energimarknaderna. När oron ökar i viktiga regioner (inte minst kring Mellanöstern och viktiga transportleder), reagerar energipriserna.

Stigande energipriser fungerar som bränsle på inflationen. Centralbankerna tvingas då hålla emot med eventuellt högre styrräntor, vilket gör att upplåningen blir dyrare p.g.a. det med. Företag som vill investera, bygga ut får högre räntenivåer från bankerna. 

Trots det ”bistra klimatet” har vi i Sverige faktiskt klarat oss relativt väl genom de senaste tidens stök. Här har man tex infört tillfälliga skattelättnader och sänkningar av skatten på drivmedel (bensin och diesel) ned mot EU:s miniminivåer. Det har fungerat som en stötdämpare som hejdat prisuppgångar, vilket även får effekten att det skyddar transportkostnader från den fulla effekten. Sverige är ändock en tämligen stort och avlångt land. Vilket egentligen ofta kan vara den största kostnadshöjningen för mycket, inte privatbilismen i sig.

Sedan på lång sikt är väl läxan alltid att det är bra att inte bygga in för mycket beroende av andra, utan ju mer vi kan producera och sköta själva desto bättre motståndskraft får vi. 

Åter till räntor då. Den stora frågan är hur Riksbanken kommer agera i september-mötet för en del förstå sig påare menar att då ska styrräntan höjas. Kanske det. Oavsett så har nog många märkt att fast styrräntan legat still ett tag så har räntor ändock tickat uppåt. Där har du den ökade upplåning av både stater som företag som bakgrund. 

Mentalt kan det vara bra att förbereda sig på ett scenario där alla skattelättnader löper ut snart, styrräntan höjs inte bara en gång utan två, stöket i Mellanöstern fortsätter samt eskalerar för nu visar det sig att inte bara ett sund är ”stängt” utan två. Ja ni ser scenariot framför er. 

Vi lever som alltid i spännande tider.